Frank Turner slog igenom på allvar i hemlandet England förra året. Det gick mig spårlöst förbi. Ändå började jag själv att lyssna i samma veva. Jag kom alltså till Hultsfred i tron att knappt någon skulle ha letat sig till teaterladan. Visst, jämför man med band på de större scenerna så var kanske inte uppslutningen så stor. Men desto mer dedikerad, bör tilläggas. Ladan var nästintill full och majoriteten kunde varenda rad som Turner sjöng. De sjöng med så att man knappt hörde Frank själv ibland.
På skiva kan han ibland vara lite mesig. Men live visar han sina rötter och det kändes som att se en korsbefruktning mellan en ung Bruce Springsteen och Moneybrother uppträda på en brittisk pub. Fast punkigare än så. Publiken svarade genom att bjuda på moshpit och allsång. Pubrock möter punkrock, möter ung man med gitarr. Hur jävla grymt som helst. Det ända man hade kunnat önska vore väl kanske ett par av de låtar han inte spelade. Å andra sidan skulle jag kunna räkna upp nästan varenda låt han framförde som höjdpunkter från konserten. Så ja, det här kan ha varit en av de bästa spelningarna på hela festivalen. Det var i alla fall den överlägset bästa jag var på.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar