Jag var där en halvtimme innan konserten började. Teaterladan hade ännu inte öppnat portarna och två köer ringlade sig ett par hundra meter till ladan. När folk sedan började släppas in blev det kaos och allt vad kö heter upphörde. Folk tryckte på och det är ett under att ingen blev skadad. Alla kom heller inte in. Festivalarrangörerna hade förmodligen underskattat bandets popularitet på samma vis jag hade.
Däremot är populariteten något oförtjänt, för visst har de några fina hits. Men utöver det är det inte mycket som skiljer dem från dussintals andra band. Det är enkel radiovänlig indiepop. Men teaterladan riktigt kokade och svetten rann på dem som befann sig där inne. Det gick knappt att röra sig. Ändå dansade folk, sjöng med och klappade händerna. Och ibland gör en publik en spelning bättre. Så var fallet även här. För som sagt, bandets musik är inte speciellt originell, men lägger du till en lyrisk publik blir det genast bättre. Och visst glimmade bandet till ibland, som i hitsen "L.I.F.E.G.O.E.S.O.N." och "Just Me Before We Met". Hade de hållit den kvaliteten rakt igenom hade jag förstått trycket.
Jag trodde att bandet skulle vara bättre än de faktiskt var, men tack vare publiken nådde de nästan upp till förväntningarna.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar