Konsertrecension: The Vaccines, Hultsfredsfestivalen, 16/6

Jag ställde mig en fråga om och om under Vaccines spelning på Hultsfreds sista dag för i år: är det här bra eller inte? En fråga som man förvisso ställer sig hela tiden när man lyssnar på musik. Men allt som oftast är det undermedvetet. För att sålla bort skiten. Jag påstår verkligen inte att Vaccines är skit. Tvärtom, jag gillade verkligen deras debutplatta från förra året. Men jag vet inte riktigt vad jag tyckte om spelningen. Så jag börjar med det positiva, för att sedan ta det mindre positiva.

Bandets gitarrist Freddie Cowan utstrålade vad som inte kan kallas annat än coolhet. Men framförallt såg han glad ut. Det smittade. Och spelningen kändes som en riktig festivalspelning, på ett positivt sätt, med glada människor som antingen inte hört bandet innan eller kan varenda textrad. Strålande sol och klassisk rockmusik från scenen framförd av valpar i sammanhanget. Man var på festival och det kändes bra.

Men samtidigt infann sig en känsla av att bandets musik var bra mycket tråkigare än på skiva. Och bortsett från Freddie var knappast de andra bandmedlemmarna människor med scenpersonlighet.

Samtidigt som jag stod och log, stod jag också och gäspade. Förvisso bättre än det mesta av all den skit som spelade på festivalen i år. Men sämre än jag hade hoppats.