Veckans Skiva v. 24: The Clash - Cut The Crap

 

Jag har länge dragit mig för att lyssna på den här skivan, av en handfull anledningar. Främst för att den har ett rykte om sig att vara riktigt, riktigt dålig, men även för att det av den klassiska The Clash-uppsättningen bara återstod två medlemmar, Joe Strummer och Paul Simonon, sen har jag aldrig riktigt fattat varför folk tjatat om att This Is England är en så bra låt och därför avfärdat hela albumet på grund av att det. Kort sagt ville jag inte förstöra min bild av The Clash som ett av världens absolut bästa band.

Men nu i veckan tog jag mig tid att för första gången lyssna igenom Cut The Crap, bandets sista album. Och jag blev positivt överraskad, ärligt talat blev jag såld redan under inledande spåret Dictator. I grund och botten en tämligen klassisk Clash-dänga i åttiotalsskrud och som råkat ut för en av de konstigaste produktionerna jag någonsin hört. Konstant under hela låten ligger radiosorl på ett språk jag inte förstår och helt vedervärdiga åttiotalssyntar som tillsammans nästan dränker gitarr och sång. Detta får många att avfärda låten, själv älskar jag den just på grund av detta, för att det är så absurdt och så långt ifrån det Clash jag är van vid. Att det är en catchy låt gör inte det hela sämre direkt.

Och catchy låtar är plattan full av, Dirty Punk, We Are The Clash, nämnda This Is England som jag nu har mjuknat för, Three Card Trick och avslutande Do It Now är riktigt bra låtar som mycket väl kunde stått sig bland övriga klassiker om det inte vore för åttiotalssoundet.

För även om jag uppskattar skivan så är det ingen tvekan om att det här är bandets sämsta skiva, utan konkurrens. Därmed inte sagt att den är dålig, långt ifrån, det är trots allt ett högt lågvattenmärke för ett av rockhistoriens viktigaste band. Men det är inte svårt att se varför folk fortfarande blir besvikna på den här plattan, för om man förväntar sig en The Clash-platta så blir man väldigt överraskad när man möts av en new wave-skiva med konstig ljudbild och sliskiga syntar. Men förmår man sig bara att se förbi detta så har man trots allt en trevlig skiva framför sig.


Lyssna på Cut The Crap på Spotify!