Konsertrecension: Emil Jensen, Växjö Teater, 23/9

"En dödsrolig kväll om sorg och saknad" har det stått på affischerna inför konserten, Emil är dock snabb att tillägga att kvällen kommer bli mer döds än rolig. Sorgen och saknaden handlar för Emil till stor del om hans syster som gick bort för tre år sedan. Trots en allvarlig botten så är skrattet aldrig långt borta.

Det är fjärde gången jag ser Emil live och han har alltid lyckats fånga mitt intresse och trollbundit mig med sina berättelser och låttexter. Igår visade han dock en ny sida för mig, som en skicklig musiker. I hans första låt spelar han så bra gitarrspel så jag helt glömmer att lyssna på texten, och på piano briljerar han som jag aldrig sett honom förr. Helt makalöst bra!

Hans konsert består ungerfär till hälften av låtar och den andra hälften ägnar han åt spoken word och andra anekdoter. Vid ett tillfälle funderar han kring religion och kommer fram till att det är väldigt synd om alla agnostiker (de som anser att man inte kan veta om gud finns) och iklär sig rollen som en agnostisk TV-pastor. Ett väldigt bisarrt moment där publiken får agera församling och sjunga med i en lovsång om ovetande.

Efter extranumret Maj förra året tackar Emil för sig och kliver av scenen för sista gången denna kväll. En kväll som som gått alldeles för fort och som frambringat många tankar om sorg och saknad, men framför allt om livet i sig.


Emil fortsätter sin turné fram till slutet av november. Om ni har möjligheten tycker jag verkligen att ni ska se honom, och jag lovar att ni inte kommer bli besvikna om ni gör det.

Fler bilder från konserten hittar ni på Popbrus Flickrkonto.

Emil har även en turnéblogg som ni kan följa här, mycket läsvärd!