torsdag 3 september 2009

Veckans skiva v. 36: Sodastream - A Minor Revival

Man känner igen Pete Cohen när man hör honom. Vare sig det är på någon av Sodastreams skivor, eller med något annat band – som när han medverkade på Guild Leagues debut. Han kanske inte är bäst i världen på cello, men man hör att det är Pete Cohen som spelar. Och man trivs. Eller rättare sagt JAG trivs i Pete Cohens sällskap. Jag trivs i Karl Smiths sällskap också. Han är den andra halvan av Sodastream och står för sång, gitarr och piano. Vad tråkigt, tänker ni. Ännu en av dessa singer-songwrithers, fast den här tycks ha en cellospelande människa med sig också; men vem har inte det? Avfärda inte det här, det är så mycket mer. Det svänger, det kränger, det värker och det går inte att stänga av. Och då; trumpeter!

”A Minor Revival” är Sodastreams mästerverk. Deras tredje album hade allt föregångarna hade, plus lite till. Sista albumet ”Reservations” nådde heller aldrig dessa höjder. Men vad gör väl det? För mig går inte en höst utan ”A Minor Revival” i lurarna. Med ett leende kan ni se mig strosa gatorna fram, och då vet ni vad jag sysslar med…
Men vad handlar det egentligen om? Glad indie från Australien med sorgsna texter, kanske. Morrisseys texter skrivna på andra sidan jorden, till Belle & Sebastians melodier spelat på för lågt varvtal på vinylspelaren, kanske. Eller melankoli att dansa långsamt till med ett glas rött i regnet.

Det är en jämn skiva, utan att man blir uttråkad, då samtliga låtar har sina egna kvaliteter; egenheter (vad sägs om lite knyta-näven-i-fickan-sång?). Men måste jag välja några favoriter – vilket man väl måste i sådana här sammanhang – så väljer jag för många genom att välja ”Blinky” med sina trumpeter och textrader som ”why hold steady / when tomorrow’s always turning out bad?”, skivans mest dansanta spår ”Undone”, ”Nervous” som guppar likt en hallonbåt på en kolsvart sjö och ”Oterwise Open” som rakt igenom är melankoli och kanske 2003 års vackraste sång.

Lyckligt leende i takt till melankolin är var jag befinner mig efter att ha skrivit denna text. Så vill ni dansa likt ett höstlöv även i år; lyssna på Pete och Karl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar