Mini Mansions stil har enligt deras wikipediasida jämförts med The Beatles, Elliot Smith och Fountains of Wayne. Jag kan förstå varför. Bland kommentarerna på last.fm nämns även The Beach Boys av en användare, ännu en jämförelse jag till viss del kan hålla med om. Det låter stundtals väldigt retro och lagom psykedeliskt utan att för den skull bli en upprepning av vad The Beatles och The Beach Boys redan gjort.
Men tyvärr håller inte låtarna så hög klass att det blir en höjdarplatta. Förutom de tre Vignette-låtarna, varav en tyvärr inleder skivan och ger ett oförtjänt dåligt första intryck, så är ingen låt egentligen dålig, men inte finns det heller några som verkligen stannar kvar. Som helhet funkar skivan väldigt bra, men på egen hand så blir låtarna snabbt ganska mediokra.
Egentligen känns det som att jag borde uppskatta skivan mer än jag gör, för den är bra, stundtals riktigt bra, speciellt när den överraskar med oväntade skrikpartier och oväntade stilbyten, men det är ändå något som saknas. Det är kanske inte en skiva jag rekommenderar er att köpa om ni inte är helsålda på retrodoftande psykpop, men definitivt en platta som fans av nämnda band borde ge en genomlyssning eller två på spotify.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar