Det är en klassiker, alla med minsta intresse för jazz har hört den. Den är inledningen på Kind of Blue, som sägs vara den jazzplatta som sålt mest någonsin. Men den har ett av världens absolut ballaste basriff, så jag skriver det här för er som aldrig en tittat åt jazzen. Miles Davis är som ni antagligen känner till, en riktig legend. Få har betytt så mycket för jazzens utveckling som han har gjort. Att hans band innehöll några av de kompetentaste musikerna för stunden gjorde inte saken sämre. Tillsammans bygger de under nio minuter upp en tillbakalutad stämning. Den första halvminuten börjar med att bas och piano trevande letar sig fram mot ett skönt sväng och när basen sen börjar med sitt riff så är det svårt att inte ryckas med. När Davis sen börjar improvisera över det hela så vet man att det här är snudd på perfektion.
Och det är bara första låten på plattan, du har fyra fantastiska låtar kvar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar