Skivrecension: Jon Allen - Sweet Defeat

Jon Allen är en brittisk singer/songwriter som så många andra försöker slå sig fram i musikvärlden med akustisk gitarr, texter om kärlek och trallvänliga melodier. Visst lyckas han med dessa tre saker - han sjunger om kärlek, hans melodier har en tendens att fastna och han är en ganska okej gitarrist. Tyvärr så tror jag sällan på texterna han sjunger och melodierna fastnar snarare likt ett gammalt tuggummi under skon än något man verkligen vill ha kvar, inte ens gitarrspelandet kan reda ut situationen.

Jon Allens hesa röst är stundtals kusligt lik Rod Stewarts, och det är i mina ögon inte till Allens fördel. Ofta blir låtarna alldeles för intetsägande och jag tycker det saknas autenticitet i framförandet, det är lite väl tillrättalagt.

Sista låten på skivan är en riktig klyschuppräknare, den framförs av en ensam man med akustisk gitarr, texten handlar om kärlek och innehåller som sig bör en hel hög med underliga liknelser. Pricken över i:et är att låten är placerad sist på skivan. Om inte annat så är det en värdig avslutning på en skiva som egentligen inte säger någonting.

Mitt tips är att istället lyssna på valfri skiva med Ryan Adams, eller varför inte Lock-Sport-Krock av Nikola Sarcevic.