Veckans låt v. 26: Bright Eyes - Going For The Gold

Att välja ut och skriva om en specifik låt från Bright Eyes repertoar är en ganska svår uppgift då nästan alla låtar är som små litterära mästerverk (och ofta även musikaliska mästerverk). Mitt val föll till slut ändå på en gammal favorit, "Going For The Gold", som även idag platsar på min lista över Bright Eyes fem bästa låtar.

Låten börjar med fingerplockande på en akustisk gitarr som sedan följs av en enkel flöjtmelodi innan Conor Oberst med sin emotionella stämma sjunger;

"There's a voice on the phone
Telling what had happened
Some kind of confusion
More like a disaster"

Men det är i andra delen av låten som Oberst verkligen visar sin poetiska storhet med textstycken som:

"Where the folk singers, poets, and playwrights convene
Dispensing their wisdom
Oh dear amateur orator
They will detail their pain
In some standard refrain
They will recite their sadness
Like it's some kind of contest
Well if it is
I think I am winning it
All beaming with confidence
As I make my final lap
The gold medal gleams
So hang it around my neck
Cause I deserve it
The champion of idiots"

och låtens slut kan vara ett av de vackraste som skapats;

"I know a girl who cries when she practices violin
Because each note sounds so pure
It just cuts into her
And then the melody comes pouring out her eyes
Now to me, everything else, it just sounds like a lie"

Bright Eyes – Going For the Gold (på Spotify)