Konsertrecension: Skatan och Baba Ottokar, Underjorden, Göteborg 28/10

“I danced my legs down to the knees”

Detta är verkligen kvällen som inbjuder till ovanstående dekadens. Baba Ottokar från Malmö bjuder på ska, balkan och rocksteady. De ser sådär härligt nervösa ut som nästan bara färska band gör. Och då består publiken bara av 60 betalande ungdomar – 60 dansande ungdomar. Men glada, begåvade och sevärda är de. Imorgon spelar de i Malmö igen. Då är det releasefest tillsammans med Band of Joy. Gå dit om ni är i Skåne!
Tillställningen äger rum på Underjorden, som med sitt betonggolv och sina utsmyckade tegelväggar än mer bjuder upp till dans. Tyvärr ser jag inte en själ som lämnar lokalen utan vader… Trots att Baba Ottokar levererar gång på annan, så blir de lite tjatiga i längden. Eller står vi i publiken fortfarande med haken hängandes mot golvet efter förbandets prestation?

Skatan växer ständigt som artist. Det märks inte enbart på utökat spaltutrymme. Inte heller på att hon just nu befinner sig i studion för att spela in ny skiva. Ej heller för att hon spelar på Hultsfreds Rookiefestival. Nej, för varje framträdande på en scen blir intrycket starkare och starkare. Jag kommer inte att bli förvånad om hon (och hennes gitarrist Johan Malmstedt) konkurrerar ut Anna Ternheim som Sveriges dysterdrottning inom något år. Lyssna på låten ”Nobody”, och ni kommer att förstå vad jag menar.

Men frågan jag ställer mig där jag vandrar hem genom den bistra västkustnatten är inte när Skatan kommer att bli en stor stjärna, utan varför de spelade tillsammans med Baba Ottokar. Två grymma spelningar som tyvärr lite tar udden av varandra genom att bjuda på så väsenskilda upplevelser.