torsdag 30 september 2010

Veckans skiva v. 39: Ryan Adams - Demolition

Demolition på Spotify

Kritikerna är hyfsat eniga. Ryan Adams har släppt mycket skit. Ryan Adams borde ha rensat mer bland sina låtar innan han gav ut dem. För bland all skit finns det glimrande guld. Ska man förenkla lita kan man säga att de hävdar att det finns tre album från mannens solokarriär som är något att ha: Heartbreaker, Gold och Easy Tiger. Detta är som sagt kritikernas åsikt. Inte min.

För när hösten kommer är jag inte sen med att plocka fram mina Ryan Adams-skivor. Och inte är det Heartbreaker som spelas flitigast. Den är lite väl tillrättalagd. Ej heller är det Easy Tiger. I längden blir den lite tråkig. Istället är det dött lopp mellan Gold och dess uppföljare Demolition. En skiva som som hånas för att vara för skissartad. Istället kan detta ses som en av dess styrkor. Den vågar vara opolerad.

I likhet med föregångaren Gold, snubblar Demolition fram mellan olika tempon och arrangemang. Vilket gör det till en spännande åktur. Det påminner lite om Adams oberäkneliga livsstil. Hur han kunde göra fantastiska spelningar ibland och ibland trilla ihop på scenen efter för mycket alkohol. Hur han kunde ge ut låtar som ger gåshud för att i nästa minut spela något som framkallar gäspningar. Men inga gäspningar eller överdoser alkohol här inte. Istället idel pärlor.

Som sagt: skivan piggas upp av de snabbare låtarna. Och när Adams bara bjuder på långsamma låtar så blir det ofta långtråkigt. I detta ligger en paradox, då det faktiskt är de långsammare låtarna som blir riktigt riktigt bra. Lyssna bara på "Cry On Demand" och "Tennessee Sucks"Demolition och ni är fast.

Men man kan heller inte säga att musiken talar för sig själv. För Adams verkar inom en genre där man inte kommer långt utan texter. Och texterna gör en sällan besviken när de kommer från den här karln. Eller vad sägs om de countrydoftande raderna:

"She picked me up on Friday
Asked me if she reminded me of you
I just laughed and lit a cigarette
Said 'that's impossible to do'"

Härom året tog Adams karriär slut. Då han diagnostiserades med en hörselåkomma som skulle kunna göra honom döv om han fortsatte med spelandet. Vad som hände sedan vet jag inte. Men i somras släpptes en limiterad hårdrocksplatta av Adams och i höst kommer några skivor med material som han ännu inte släppt. Dessutom sitter han just nu och spelar in demos till nya låtar. Framtiden ser kanske ändå ljus ut i Ryan Adams-land.

tisdag 28 september 2010

Jakobs Musikhörna v. 39: 8-Bit Operators

8-Bit Operators är en samling coverskivor med gräddan av chipeliten. Jag tror även att det är en chipgrupp som jag misstänker ligger bakom samlingarna, men det är oviktigt.

Än så länge finns två plattor;

The Music of Kraftwerk Performed on 8-Bit Video Game Systems, som ni säkert förstår är en hyllningsplatta till Tysklands kanske största (men inte nödvändigtvis bästa) band genom tiderna.

Wanna Hld Your Handheld, vol. 1, som är ett hemskt namn på en i övrigt ganska trevlig Beatles-hyllning.

Båda skivorna håller väldigt hög klass och rekommenderas verkligen till dem som gillar hyllingsskivor och/eller chipmusik. Kraftwerksamlingen är relativt likriktad när det kommer till genre, inget som riktigt överraskar utan alla låtar (eller i alla fall de jag hört originalen av) håller sig relativt nära tyskarnas versioner, utan att för den skull kännas onödiga.

När det gäller Beatlesplattan så spretar det lite mer, allt från Glomags drum and bass, via Saskrotch chipbreak till Goto80s skweetolking av Come Together ryms här utan att för den delen kännas allt för för rörigt. Goto80s låt är för övrigt den bästa låten på plattan och är ett måste för alla som är det minsta intresserad av Beatles-låtar i skruvade versioner.

Båda plattorna finns på spotify:

Various Artists – 8-Bit Operators: Wanna Hld Yr Handheld, Vol. 1

Various Artists – 8-Bit Operators: The Music Of Kraftwerk Performed On 8-Bit Video Game Systems

söndag 26 september 2010

Tips v. 39



Rasmus:

Botaniserar man lite i veckans skivsläpp finner man bland annat följande tre titlar:

Jenny and Johnny - I'm Having Fun Now
Jenny Lewis från Rilo Kiley har aldrig fallit mig i smaken tidigare. Men efter att ha lyssnat på den här plattan några gånger inser jag att detta är ett av årets bästa släpp.

Parken - Framtiden var här
Förra skivan var bra svensk pop. Nu är det upp till bevis för uppföljaren.

Carl Barat - Carl Barat
En av huvudfigurerna i The Libertines släpper soloalbum.

Jakob:

För den som är sugen på hiphop så kommer Sage Francis till Sverige för tre spelningar i veckan. På onsdag så spelar han på Mejeriet i Lund, på fredag besöker han Uppsala för poesifestivalen Ordspråk och på lördag besöker han Södra Teatern i Stockholm.

Så här i hösttider passar det med postrock, varför inte Red Sparowes senaste giv The Fear Is Excruciating, But Therein Lies The Answer?

Annars funkar även Earths uppsamlingsplatta A Beaurocratic Desire for Extra Capsular Extractions som består av låtar som tidigare varit svåra att få tag på.

Anton:

På fredag släpps ett efterlängtat album, nämligen The Constant av I Blame Coco. Bakom namnet står Coco Summer, dotter till Sting. Som producent till skivan står Klas Åhlund.

Rasmus Kellerman från Tiger Lou släppte soloalbumet 24th i maj i år. I veckan kan ni se honom i Stockholm, Malmö och i Göteborg. Mer information finns i Popbrus konsertkalender.

På onsdag sänder P3 live en konsert med Johnossi, inspelad på Debaser Medis i Stockholm i maj i år. Klockan 20.30 som vanligt.

fredag 24 september 2010

Låtlista v. 38 - Andar och demoner



Veckans låtlista på Spotify

Rasmus:

Wild Nothing - The Witching Hour
Från en av årets starkaste debuter.

First Aid Kit - Ghost Town
"If you've got visions of the past /Let them follow you down / They'll come back to you some day"

Johnny Cash - Ain't No Grave
Johnny sjunger bokstavligt talat från andra sidan graven: "Ain't no grave that can hold my body down".

Echo & The Bunnymen - Angels and Devils
"The demon in you / The angel in me / The Jesus in you / The devil in me".

The Builders and The Butchers - Devil Town
"There's a moon shaped hole in the night sky"


Jakob:

Patti Smith - Ghost Dance
"We shall live again, we shall live again,
We shall live again, shake out the ghost dance"

Nationalteatern - Alla är rädda för spöken
Från världens bästa barnskiva

Kyuss - Demon Cleaner
"I've got the demons in me,
I've got to brush them all away"

Wavves - Weed Demon
Förklädd haschpsykos?

Bruce Springsteen & The E Street Band - The Ghost of Tom Joad
En av Springsteens finare stunder


Anton:

Jessica Lea Mayfield - We've Never Lied
"Cause we both have our demons crawling around inside"

The Tallest Man On Earth - Where Do My Bluebird Fly
"Oh, well I know you soak your feathers baby upon the ghosts along my trail"

Wilco - Hummingbird
Från skivan A Ghost Is Born.

Nine Inch Nails - Demon Seed
"These is a seed / Inside of me"

bob hund - Goddag & Adjö
"Självklart finns det inga spöken / sa mannen som gick upp i rök"

torsdag 23 september 2010

Veckans skiva v. 38: El Guincho - Pop Negro

Det finns säkerligen många som inte kommer dela min glädje över den här skivan. Och jag förstår dem. Tropisk popmusik borde få de flesta att rygga tillbaka. Men inte när det görs så här snyggt. El Guincho känns som om Panda Bear hade gått ner sig i världsmusikträsket.

Inledande Bombay med sina samplade oljefat sätter vibben för hela skivan. Dansant, glatt och sväningt som tusan. Pablo Díaz-Reixa, mannen som döljer sig bakom namnet El Guincho, sjunger då och då under skivans gång stämmor med sig själv, vilket spär på Panda Bear-vibbarna ytterliggare. Och det låter underbart. Faktum är att skivan inte har en dålig sekund. Inte ens saxofonen i Muerte Midi avskräcker mig trots sin sliskighet.

Trots detta så lever Pop Negro inte riktigt upp till föregångaren Alegranza, som var en av 2007 års absoluta bästa skivor. Säkerligen kommer även Pop Negro figurera på kommande årsbästa-lista, men dess avsaknad av klockrena "hits" gör att den kommer få en något mer modest placering än Pablos tidigare fullängdare fick.

Lyssna på El Guincho – Pop Negro på Spotify!

onsdag 22 september 2010

Konsertkalendern i rullning igen

Efter ett smärre uppehåll under sommaren så har vi återigen börjat uppdatera konsertkalendern. Spana in då och då, listan uppdateras kontinuerligt.

Klicka här för att spana in höstens konserter!

tisdag 21 september 2010

Jakobs Musikhörna v. 38: VA - Chip To Gaza

Chip To Gaza är, som man kanske kan räkna ut av namnet, en chipsamling till förmån för Ship To Gaza, det svenska hjälpskepp som gav sig av mot Gaza men som stoppades av Israelerna innan det kom fram.

Musikaliskt så spretar skivan åt diverse håll, allt från drone till slätstruken pop. Gemensam nämnare för allting är dock att det är chipmusik, somliga mer renodlade än andra. Det finns så klart låtar som sticker ut, både åt det bättre och det sämre hållet, men överlag så håller skivan en helt okej nivå.

Ladda ner Chip To Gaza gratis från Wang Electronics!

söndag 19 september 2010

Tips v. 38



Rasmus:

Imorgon släpper Orange Juices frontman Edwyn Collins ett nytt soloalbum: Losing Sleep. Senaste Collins släppte något var I och med fantastiaska plattan Home Again 2007.

På onsdag släpper Manic Street Preachers nytt. Postcards from a Young Man heter det.

På fredag spelar Johan Borgert & Holy Madre på Debaser Slussen. Vill ni ha lite skönt svenskt soulgung bör ni gå dit.


Jakob:

På onsdag går höstens första Brus av stapeln på Uppsala Konsert & Kongress, uppträder gör Anna-Karin Brus, Johan Hjort och Andreaz Hedén.

För Uppsalastudenter så kan jag rekomendera norrlands gask då Monde Yeux spelar.

För er som inte är studenter så spelar psykedeliska rockbandet Black Mountain på Debaser Slussen på lördag. Förband är Citay.


Anton:

Den konstnärliga svenska duon The Tiny spelar på torsdag på Blidösundsbåten i Stockholm.

Klockan tio på tisdag besöker Annika Norlin aka. Säkert radioprogrammet P3 Populär för en intervju.

Det är 25 dagar kvar till första biljettsläppet till Siestafestivalen 2011. Man kan redan nu tävla om fem biljetter till nästa års festival här. Kanske finns svaret på frågan på Popbrus.se...

fredag 17 september 2010

Låtlista v. 37 - Politik



Veckans låtlista på Spotify

Rasmus:

David Rovics - After The Revolution
En av vår tids största politiska sångare. De är ett utdöende släkte.

Billy Bragg & Wilco - All You Fascists
För tio år sedan gjorde Billy Bragg sitt inlägg mot Sverigedemokraterna. Med en text signerad Woody Guthrie flera decennier tidigare.

Säkert - Riot
"Kan jag någon gång bli ledd av någon som tror på någonting".

The Lucksmiths - To Absent Votes
Om den uppgivenhet som kan uppstå efter valet.

Emil Jensen - Tror du det
Bara man vill, så går det.


Jakob:

Gudibrallan - Fy på sig sosse
Väldigt passande låt så här i valtider

Glesbygd'n - Hellre Dö
Reggaetolkning av Refuseds "Rather Be Dead"

Sven Wolter - Balladen Om Joe Hill
En sång tolkad av många, Sven Wolter tillhör de bättre

Fred Åkerström - Kapitalismen
"Sådan är kapitalismen, otack är den armes lös,
Det är de rikas paradis men, ingen hör en fattigs bön"
Reagan Youth - Reagan Youth
Den där Reagan var ingen trevlig typ han


Anton:

Bright Eyes - When The President Talks To God
En sång tillägnad USA:s 43:e president.

The Knife - Forest Family
"They said we have a communist in the family / I had to wear a mask"

The Radio Dept. - Freddy And The Trojan Horse
2008 släpptes denna låt av skåningarna i The Radio Dept.

Ballboy - Stars and Stripes
"And the President says you're an influence on kids in the street but you don't know what he means / You didn't vote for him anyway"

Refused - Refused Party Program
"Capitalism is indeed organized crime and we are all the victims."

torsdag 16 september 2010

Veckans skiva v. 37: Damien Rice - O

Damien Rice - O på Spotify

Många med mig har säkert olika favoritskivor beroende på årstid. Nu, när löven skiftar färg, när kvällarna blir mörkare och när solen inte länge värmer, då tar jag fram höstskivorna. O med Damien Rice får alltid inleda den sakta mörkare årstiden.

Så fort jag hör det lugna gitarrplockandet i öppningsspåret Delicate så hör jag även regnet utanför fönstret, känner doften av tända ljus och kommer på mig själv med att börja göra varm choklad. Lika lätt som att ha på skivan som soundtrack till vardagen, lika lätt är det att sitta och bara lyssna och sväva bort i de enkelt snygga gitarrarrangemangen, den vackra cellon och framför allt Damiens och Lisa Hannigans sångröster.

Personligen tycker jag O är ett produktionsmässigt mästerverk. Skivan är inspelad med enkel utrustning i vanliga vardagsrum i Paris i Frankrike och i bland annat Killarney, Caherdaniel och Celbridge på Irland. Att med små medel få till en så snygg ljudbild är något jag verkligen uppskattar. I och med att O är inspelad i vanliga hem så får den en ytterligare dimension då man får känslan av att man sitter med i rummet när inspelningen sker - en form av sonisk eskapism.

Det är svårt att glorifiera hösten, men det går med all musik som förknippas med den.

onsdag 15 september 2010

Jakobs Musikhörna v. 37: Monde Yeux

Monde Yeux har kallats Sveriges svar på Beirut. Mer än så behöver kanske inte sägas.

Monde Yeux på Spotify!

söndag 12 september 2010

Tips v. 37



Rasmus:

På onsdag släpps en mycket efterlängtad skiva. Facit med Säkert. Befinner ni er i närheten av Umeå kan ni dessutom besöka releasefesten. Den äger rum på Scharinska.

Emil Jensen spelar på Miljöpartiets dag i Kungsträdgården i Stockholm på lördag

Tänker ni inte valvaka på söndag, så föreslår jag att ni beger er mot Strand i Stockholm och dansar till The Whitest Boy Alive.


Jakob:

På måndag spelar The Depreciation Guild på Debaser Slussen. En solklar spelning för alla som gillar drömpop och shoegaze-vibbar.

För er som råkar befinna er i Malmö på onsdag och uppskattar krautrock så finns det bara en plats att vara på, KB. Där spelar nämligen Neu! och svenska VED

Torsdagen däremot bjuder på experimentell musik av bland andra KLT och Nikka.


Anton:

Den nionde november släpps den nya EP:n Sometimes The Blues Is Just A Passing Bird av The Tallest Man On Earth, men redan nu går den att köpa på iTunes. Något lugnare och något mer höstlika låtar om man jämför med hans två album.

Den 13 oktober släpps Håkan Hellströms nya album Två steg från paradise, igår släpptes förstasingeln River en vacker dröm.

Indiepopgruppen of Montreal släpper på måndag sin nya skiva False Priest, i oktober kommer de ge spelningar i Sverige, Norge och Danmark.

fredag 10 september 2010

Låtlista v. 36 - Höst



Veckans låtlista på Spotify

Rasmus:

Henry Bowers - I Like Darkness
Kan vara bra att gilla mörkret på hösten.

Eldkvarn - Inget bra för mig själv
Typiskt höstbeteende?

The Mountain Goats - Sept 15th 1983
Kan man bli besviken på det här bandet?

Aberfeldy - Summer's Gone
Med en catchy melodi som minner inte så lite om Sufjan Stevens.

Ryan Adams - Halloweenhead
Vissa förknippar hösten med Halloween. Jag förknippar den med Ryan Adams. Här får ni båda.


Jakob:

September Malevolence - Who Watches The Watchmen
Svensk postrock som hyser stort hat mot september.

Kaizers Orchestra - Enden av November
Norrmännen förmedlar en känsla av ständig höst.

Tom Waits - November
En vemodig Tom Waits sjunger om November, denna höstens månad.

Bohren & Der Club of Gore - Staub
Begravningsjazz är passande när mörkret sänker sig över svealand.

Can - Mushroom
En av de bästa sakerna med hösten är svamp, svamp och krautrock.

Anton:

JayMay - Autumn Fallin'
Skivan med samma namn som låten är perfekt under mörka höstdagar.

Lars Winnerbäck - Höst på min planet
Med Winnerbäcks kanske bästa textparti någonsin;
"Persiennerna dras ner, det mörknar och jag ber:
Låt mig bli din melankoliska vemodskavaljer.

En nattlig promenad
i en höstmörk stad;
jag kan inte önska mig nåt mer."


Antony and The Johnsons - Hope There's Someone
Antony, med sin melankoliska musik, personifierar hösten.

Anna Ternheim - My Heart Still Beats For You
På hösten för två år sedan släpptes skivan Leaving On A Mayday, en riktig höstskiva.

Emil Jensen - Igen
"Då blir det höst igen.
Det trodde jag aldrig.
Det tror man aldrig
att det ska bli.
"

onsdag 8 september 2010

Månadens Skiva v. 36: Magic Kids - Memphis

Magic Kids – Memphis på Spotify!

Jakob:

Magic Kids
har säkert jämförts med dem i princip varenda recension som skrivits av skivan och på varenda blogg som omnämnt dem, men de låter faktiskt väldigt mycket Beach Boys över dem. Det finns säkert bättre jämförelser att göra, men jag har en ganska stor kärlek till just Beach Boys och det är till stor del därför jag uppskattar Magic Kids. Så klart så når de inte upp till samma storhet, men deras uppdaterade surfpopsound är trots allt mycket trevligt. Med Brian Wilson-körer och melodier som får en att vilja plocka fram flyga till Kalifornien och lära sig surfa så charmar dem i alla fall mig.

Låten "Hey Boy" skulle lika väl kunnat spelas in av strandpojkarna under deras storhetstid utan att någon skulle bli förvånad. De övriga låtarna är kanske inte lika klockrena Beach Boys-dängor, men de för ändå tankarna dit.

Magic Kids sound är dock betydligt poppigare än deras jämförelseband, det är ingen renodlad rip off. Istället för att kännas föråldrat så känns det här ganska fräscht, som ett Beach Boys för 10-talet. Och det, mina vänner, är inget dåligt betyg.

Rasmus:

Dåliga kopior är det första jag tänker. Namn som Beach Boys och Pas/Cal (amerikanska bandet, inte svenska) klingar beskt under hela genomlyssningen av skivan. Inget nytt under solen helt enkelt. Kanske lite uppdaterat sound. Vilket dock vägs upp (eller rättare sagt ner) med en ganska tråkig sångare. Visst blir det lite bättre under andra genomlyssningen. Men varför lyssna på detta när man kan vända sig till originalen?

Pas/Cal gjorde faktiskt en gång i tiden en låt som hette ”Little Red Radio” precis som näst sista låten på Memphis. Dessvärre är det inte en cover. Utan bara en i mängden av låtar på skivan.

Två andra namn som dyker upp när jag lyssnar på Memphis är Belle & Sebastian och The Avalanches. Detta när låten ”Summer” går mot sitt slut. För det påminner väldigt mycket om Avalanches-remixen på Belle & Sebastians låt ”I’m a Cuckoo”. Återigen är originalet bättre.

Magic Kids är inte dåliga. Men alltför ooriginella för att bli intressanta. Eller, de blir faktiskt intressanta en gång: singeln ”Hey Boy” är en riktig pärla, där medverkan av andra röster höjer upplevelsen. Trots att även den får en att tänka på låtar som gjort tidigare. Bara inte i lika stor utsträckning som på resten av låtarna.

Anton:

Det känns nästan omöjligt att skriva om Magic Kids utan att nämna Beach Boys. När man lyssnar på Memphis hör man 60-talets Kalifornien, man hör sandstränder, värme och hawaiiskjortor. Det är trallvänligt, glatt och fullt med sångstämmor, allt enligt surfrockens handbok.

Tyvärr är musiken inget som tilltalar mig speciellt mycket, försöken med diverse synthslingor tycker jag känns helt fel och stråkarrangemangen får låtarna att bli alldeles för sötsliskiga. Det finns dock flera höjdpunkter, till exempel i låten Skateland när en distad elgitarr får lite utrymme och ger låten en något tuffare karaktär.

Vanligtvis är jag den sista som skriver under på att musik måste vara "hård" eller "tuff", men när Magic Kids pop stundtals för mina tankar till dansbandsgenren så blir till och med mitt mått rågat. Men det finns ljusglimtar, till exempel Little Red Radio, Hey Boy och ovan nämnda Skateland.

Skivrecension: Slutet - Slutet

Postpop torde vara det bästa sättet att beskriva Slutets musik, med en fot i postrockträsket och den andra bland bombastiska popgrupper. Det som skiljer dem från valfritt postrockband är den där poppiga nerven, det är inte alls tungt att ta till sig och inte så fokuserat på crescendon som de flesta band som verkar inom nämnda genre. Istället är det fokus på melodier. Visst ökar även Slutets låtar i volym och styrka stundtals, men det är inte det som är höjdpunkterna i låtarna.

Den skiva jag recenserar är en singel, två låtar på strax under 14 minuter. Inledande Psykbryt är trevlig lyssning, men kunde ha mått bra av lite mer variation.

Andra låten, Vilse, faller mig mer in i smaken. Kanske främst för den oväntade vändningen efter dryg tre och en halv minut där de går från postrock till att närmast låta som ett instrumentalt Monde Yeux.

Men det saknas något för att nå de högre betygen. Antagligen behövs det bara mer rutin, postrock verkar vara en svår genre att bemästra, men de här bandet är trots allt på god väg och är definitivt värda att hålla ett öga på i framtiden.

Singeln finns att ladda ner HÄR!

Det går även att lyssna på Spotify!

tisdag 7 september 2010

Jakobs Musikhöran v. 36: Harlem - Hippies

Det råder utan tvekan inflation på rockband som blickar bakåt för tillfället. Oavsett om det rör sig om psykedelisk lo-fi eller garagerock som faktiskt spelats in i en studio så finns det alltid minst en handfull band som låter ungefär likadant. Amerikanska Harlem är inget undantag. De tillhör den senare kategorin, garagerock som inte har en allt för skräpig produktion. Produktionen låter rent av ganska poppig, utan att för den skull bli för tam eller tappa skärpa.

Det är lättlyssnat och för tankarna till garagesamlingar från 60-talet, alltså inget nytt under solen. Varför ska man då lyssna på det här? Tja, främst för att det är jävligt bra. Även för att det är rock utan några krusiduller, inga häftiga effekter, inga synthar, inga långa utflummande solon. Det är istället korta låtar, som går rakt på sak, endast tre låtar på den 16 låtar långa skivan klockar in över tre minuter. Produktionen är trots sin poppighet snyggt gjord, trumljudet är lagom skramligt, gitarrdisten är precis tillräckligt, basen låter som den ska och sången ligger helt rätt. Sången passar för övrigt musiken perfekt, sådär lite ansträngd stundtals, som i alla fall jag uppskattar när det kommer till garagerock.

Men, vill du ha något nyskapande och fräscht, då får du se dig om på annat håll. För det här har hörts flera gånger innan, det enda som är nytt är låtarna. Men för dig som vill ha garagerock från 2010 så finns det ingen anledning att förbise denna skivan.

Harlem – Hippies finns på Spotify!

söndag 5 september 2010

Tips v. 36



Rasmus:

På onsdag släpps Earth vs Pipettes, The Pipettes nya album. Att döma från omslaget är den nya skivan skit. Men man ska inte döma en bok (eller skiva) efter dess omslag, och gruppen har de facto gjort några riktigt bra grejer tidigare.

På torsdag uppträder bland annat Kung Henry på Clarion Hotell i Stockholm. Sveriges just nu skönaste vissångare/hiphopare/poet.

På lördag kommer landets två finaste outsiders till Mosebacke. Olle Ljungström och Freddie Wadling ger sällan dåliga konserter.


Jakob:

På lördag är det kulturnatt i Uppsala. Då kan man t.ex. gå på Trummor & Orgel på Katalin, stumfilm med levande musik på Slottsbiografen eller varför inte Mystic Man på stora torget?

Samma kväll spelar även Syster Sol, Monde Yeux och diverse mindre band på Solnadagen på Skytteholmsfältet i Stockholm.

Söndagen bjuder istället på jazz med Jojje Wadenius på Mosebacke.

Anton:

På fredag spelar Docenterna med Joppe Pihlgren i spetsen på Kafé Deluxe i Växjö.

Något lugnare bli det på tisdag när P3 Live sänder en spelning med norska Ane Brun.

http://www.thewildernessdowntown.com/

fredag 3 september 2010

Låtlista v. 35 - Natur



Veckans låtlista på Spotify

Rasmus:

R.E.M. - Cuyahoga
Jag börjar med en låt om en flod.

Beach Fossils - Twelve Roses
Detta band är definitivt några av årets bästa debutanter.

Bright Eyes - Lime Tree
"Under the leaves of that old Lime Tree I stood examining the fruit / Some were ripe and some were rotten, I felt nauseous with the truth"

David Rovics - More Gardens Song
"We'll dig this dirt / Plant a seed/ Push aside the concrete / So the earth beneath is free"

Okkervil River - Okkervil River Song
Och jag avslutar med en låt om en flod.


Jakob:

Philemon Arthur & The Dung - Naturen
"Tänk vad naturen är underbar, tänk vad naturen är fin"

Träd, Gräs och Stenar - Punkrocker
Namnet, motivering överflödig.

Dungen - Solen Stiger Upp (Del 1 & 2)
Allt med den här låten andas naturromantik, musiken, texten, bandnamnet, videon...

Hedningarna - Min Skog
Lite skogsaktivism är alltid trevligt.

Woods - Suffering Season
Bandet heter Woods, skivan heter At Echo Lake, omslaget har bilder på blommor, träd och berg.


Anton:

Priscilla Ahn - In A Tree
"Living in a tree / Yeah that's where I'd like to be"

Damien Rice - Rootless Tree
"And it leans on me / Like a rootless tree"

José Gonzales - Killing For Love
Från albumet In Our Nature.

Fleet Foxes - Tiger Mountain Peasant Song
Jag har inte riktigt förstått storheten i Fleet Foxes, men denna låt är fin.

Midlake - Small Mountain
Midlake kommer till KB i Malmö den 15 november, kan vara värt ett besök.

torsdag 2 september 2010

Veckans skiva v. 35: Dave Rawlings Machine - A Friend Of A Friend


På förra årets årsbästalista här på bloggen missade vi några skivor. Helt enkelt för att de då gått oss obemärkt förbi. Men bara för att året tog slut innan vi upptäckte dessa guldkorn, innebär inte det att vi inte tänker skriva om dem. Vi har redan tagit upp The Builders and The Butchers, Mumford and Sons och till viss del även Jay Farrar and Benjamin Gibbard. Nu kommer turen till Dave Rawlings Machine

David Rawlings var med på Ryan Adams solodebut Heartbreaker. Den skivan inleds med att Adams och Rawlings diskuterar Morrissey för att sedan gemensamt rumla sig igenom låten ”To be young (is to be sad, is to be high)”, som de två skrev tillsammans. Låten finns även med på Rawlings egen solodebut A Friend of A Friend. Här i en lite lugnare version. Lite mer höstigt folkig. Lite mer fioler. Något som passar hans väna röst utmärkt.

Rawlings medverkade även på Bright Eyes-plattan Lifted Or the Story Is In The Soil, Keep Your Ear To The Ground. Därifrån är låten ”Method Acting” tagen. Även den något lugnare än originalet. Och med smått modifierad text. En låt som sedan glider in i en cover på Neil Youngs ”Cortez the Killer”. En version som spöar originalet med hästlängder.

Annars kan det vara svårt att jämföra David Rawlings covers med originalen, då det ibland kan vara svårt att initialt höra vilken låt det handlar om. Men så består ju skivan faktiskt främst av egna kompositioner också. Och skivan är ganska homogen. På ett bra sätt. Den går sin stilla höstlunk och man får lust att ta av sig i bara t-shirten och sätta sig i solen och titta ut över en sjö medan Dave Rawlings levererar vad som kanske är förra årets vassaste folkplatta från andra sidan Atlanten. Inspelad av en man som delat studio med en rad storheter men aldrig tidigare stått på egna ben.