Ungefär den här tiden för tre år sen så inledde jag ett kärleksförhållande till Animal Collective. Tidigare under året hade en vän introducerat mig för låten "Peacebone", som även är inledningsspåret på Strawberry Jam. Ungefär tre minuter in i första lyssningen av nämnda låt visste jag att jag älskade det här bandet. Anledningen var ett oväntat parti, där den tidigare ganska ordinära sången byttes ut mot skrik och elektroniken som utgör musiken spårar ur till ett rent oväsen av av brus och pip. Partiet är inte längre än 15 sekunder men räckte för att övertyga mig om bandets storhet.I julklapp det året fick jag just Strawberry Jam och veckan fram till nyår var det i princip det enda jag lyssnade på. Och när jag under nyårsdagens tidiga morgontimmar vandrade hem genom en snötäckt stad så var det så klart samma skiva som inledde det nya året. Jag tog långa omvägar för att få tid att lyssna igenom skivan igen. Jag var trött, jag var blöt, jag var frusen och hungrig, men jag ville verkligen inte sluta lyssna på skivan. Flera timmar pulsade jag omkring i snön innan jag styrde mina steg hemåt. En låt satte sig något extra, nämligen "Fireworks" och den blev således den Animal Collective-låt som hamnade på alla mina blandband och blandskivor det efterföljande halvåret.
Men trots att det antagligen är en av mina mest spelade skivor någonsin så är det fortfarande en av mina absoluta favoriter. Det är helt enkelt en skiva som jag omöjligt kan tröttna på och som hjälpte till att definiera min musiksmak. Säga vad man vill om Animal Collectives andra skivor, hur bra de än må vara så kommer de aldrig ha samma betydelse för mig som Strawberry Jam.
Lyssna på Strawberry Jam på Spotify!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar