Månadens låtlista: Mars

Mars månad blev inte så bra i musikväg som vi hade hoppats men vi har ändå lyckats leta fram femton godbitar från den gångna månaden. Nu hoppas vi på att april slår oss med häpnad!

Lyssna på låtarna på Spotify: Månadens låtlista - Mars

Markus:

White Rabbits – The Day You Won the War
Detta New York-band har ett spännande koncept, såväl i sitt sound som i sin konstellation. Det är rytmdriven Dance-Rock med två trummisar - jag behöver väl knappast säga att det är ett jäkla drag i låtarna.

Daniel Rossen – Silent Song
Det var länge sen jag hörde något som påminner så mycket om Elliott Smith - på ett bra sätt. Rossen har hittat ett igenkännbart sound men  ändå utvecklat det. Jag längtar tills första albumet släpps då den pinfärska EP:n lämnar mig hungrig efter mer, mycket mer.

The Shins – The Rifle's Spiral
Jag har varit fascinerad av The Shins sedan jag hörde låten New Slang i filmen Garden State ett flertal år sedan. Dessvärre nådde inte den nya skivan riktigt upp till den storslagna nivån i New Slang, men bandet fortsätter att inspirera.

La Sera – It's Over Now
Förmodligen skivans mest vemodiga spår, men ack så vackert. Påminner lätt om Allo, Darlin's lugnare spår - och det vill inte säga lite.

The Chap – Better Place
Brittisk elektropop. Vidrigt fult skivomslag och en hel del tveksamma låtar på skivan, men här finns guldkorn att finna.


Jakob:

Bondage Fairies - Clone
När Bondage Fairies är bra så är de fantastiska, tyvärr sker det allt för sällan. Clone är ett exempel på när deras blandning av åttabitars synthpop med punkattityd funkar.

Rocket Juice & The Moon feat. Fatoumata Diawara & M.anifest - Follow-fashion
Ja, jag tipsade om dem förra månaden också, men det är ju så bra. Supergrupp med supergäster.

The Mars Volta - Dyslexicon
Överlag är Noctourniquet en tämligen ljummenplatta, med The Mars Volta-mått mätt, med alla andra mått är det en förbannat bra platta.

Lee Ranaldo - Lost
I recensionen skrev jag att det här är "en helt vanlig och enkel popdänga utan krusiduller" och det är precis vad det är.

Thorsten Flinck - Balladen om K
Flinck tolkar Afzelius, kanske inte bästa låten på plattan, men jag har svårt att stå emot kombinationen.


Anton:

Bror Gunnar Jansson a.k.a. Gugges Enmanna - My Gal Drinks So Much Whiskey That She Stagger In Her Sleep
Mars månads absoluta höjdpunkt var Bror Gunnar Janssons självbetitlade skiva.


Regina Spektor - All the Rowboats
Första smakprovet från det kommande albumet What We Saw From The Cheap Seats som släpps senare i vår.

Billie The Vision And The Dancers - Queen Of The Dance Floor
Ännu ett första smakprov från ett kommande album. Albumet While You Where Sleeping kommer i maj.


Kristoffer & The Harbour Heads - We Are All Different
Öppningsspåret till bandets skiva Little Goes A Long Way.


Fanfarlo - Tunguska
Förra året skulle de ha spelat på Hultsfredsfestivalen men ställde in. Kan vi få ett nytt försök i år månntro?

Veckans skiva v.13: La Sera - Sees The Light

Är det pop? Är det punk? Är det indie? Eller bara något helt annat? Förra veckan tipsade vi om Katy Goodmans nya projekt La Sera och hennes skivsläpp Sees The Light; och ett mycket intressant skivsläpp blev det! Goodman spelar även i bandet Vivian Girls och All Saint's Day men har sedan 2009 även satsat på en solokarriär som tagit hennes sound i en spännande och spretig riktning - och detta är hennes debutalbum.

Skivan öppnar lite försiktigt med det hjärtskrikande spåret Love That's Gone som påminner lite om The Submarines som jag tipsade om för någon vecka sedan. Bedårande textrader till en lågmäld gitarr, i en perfekt symbios. Nästa spår bankas igång med en rapp virveltrumma och distade gitarrer strömmar ut ur högtalarna. Trots det något hårda soundet saknas det inte djup. Låten handlar om den psykiska kemin som kan uppstå mellan två personer och som är så eftersträvansvärd. Skivans mest minnesvärda spår är dock nästkommande I Can't Keep You On My Mind. Här kommer La Seras sound verkligen till sin rätt. Emellanåt mjukt och popigt men sen vräker disten över spåret och man får svaga Pixies-vibbar. Andra nämnvärda spår från skivan är det oerhört upplyftande och trallvänliga Real Boy samt det betydligt mer melankoliska och polerade It's Over Now.

Sammanfattningsvis är detta en väldigt lovande debut som vinner på att blanda lite olika koncept. Visst, jag kan erkänna att jag tröttnar lite på distljudet som tenderar vara väldigt likartat mellan spåren. Och nog stör jag mig lite på att spåret Real Boy känns malplacerat på skivan trots att det är en bra låt. Fast till syvende och sist är det ett briljant avstamp och jag kan inte annat än nyfiket vänta på nästa album.

Lyssna på Sees The Light på Spotify HÄR

Jakobs Musikhörna v. 13: The Brandt Brauer Frick Ensemble - Mr. Machine

Min käre far visade mig ett liveklipp för ett bra tag sen. Det var The Brandt Brauer Frick Ensemble som, tillsammans med Emika, framförde Pretend, en låt av just Emika. Men till skillnad från hennes mörka electronicaoriginal så möttes jag av salig blandning av skruvad jazz, minimalism och något som minner mig om minimal techno, fast spelad med instrument. Från stund ett var jag såld.

Mr. Machine letade sig in på min årsbästalista från förra året, men tämligen långt ner, så den inte kvalade in på den totala listan, vilket är synd, då fler borde få upp ögonen för detta band som vågar blanda gammalt och nytt, experimentellt och lättillgängligt, högt och lågt.

Lyssna på Mr. Machine på Spotify!

The Tallest Man On Earth släpper nytt album i juni

 

Den tolfte juni släpper The Tallest Man On Earth skivan There's No Leaving Now som blir hans tredje i ordningen. Till skillnad från de tidigare gitarrbaserade albumen så kommer det finnas låtar med både trummor och bas på den kommande plattan, om det blir bättre återstår att se. Skivan släpps dels via Dead Ocean och som vanligt via svenska Gravitation. 

Låtlista:

1 To Just Grow Away

2 Revelation Blues

3 Leading Me Now

4 1904

5 Bright Lanterns

6 There's No Leaving Now

7 Wind and Walls

8 Little Brother

9 Criminals

10 On Every Page

Topp 7 - Damien Rice

Det har varit tyst om irländaren Damien Rice ett tag nu. Han släppte sitt senaste album 2006 och har inte gjort någon turné de senaste åren. Kanske är något nytt på gång, kanske inte - det är något framtiden får utvisa. Damien Rice släppte sitt första soloalbum 2002 och slog igenom med låtar som Cannonball och Volcano, för att sex år senare kanske få sin största hit med 9 Crimes.

Topp 7 med Damien Rice på Spotify: Topp 7 - Damien Rice

1. Dogs (9)
2. The Professor * La Fille Danse (B-sides)
3. The Blower's Daughter (0)
4. I Remember (0)
5. Rootless Tree (9)
6. Cannonball (0)
7. Amie (0)

Veckans Låt v. 13: Rasta Hunden - Mina Polare

Rasta Hunden, Sveriges kanske mest förbisedda band. Med sin blandning av baktakt och pop, med vissa punktendenser så borde de tilltala en mycket större publik än de hittills gjort. Speciellt när deras texter är såpass träffsäkra som de faktiskt är.

Låten Mina Polare är kanske den som nått störst publik, med sin enkla betraktelse av gruppbeteende inbakat i skamusik. Svängigt, roligt och framförallt förbannat bra.

Rasta Hunden hann bara släppa en självbetitlad skiva och la sedan ner, men jävlar vilken platta det är. Inte en död sekund, för att citera Peter Kvist från Varan-TV.

Lyssna på Mina Polare på Spotify!

Lyssna sen igenom hela plattan och inse att du fram till nu missat ett av Sveriges bästa band någonsin.

Veckans tips v. 13

Spelningar:

I veckan är det dags för Umeå Open. På fredag och lördag spelar bland andra Peter Doherty, Anna Ternheim, Deportees, The Concept, Jonas Lundqvist och Glasvegas.

Jazziga looppedalsdrottningen Theresa Andersson ger sig i veckan ut på turné för att fira det nyliga skivsläppet. Imorgon spelar hon på Södra Teatern i Stockholm, på tisadag på Katalin i Uppsala, på torsdag på Dunkers Kulturhus i Helsingborg, på fredag på Mejeriet i Lund och på lördag på Stadsteatern i Göteborg.

CunninLynguists gör två sverigespelningar i veckan. Tisdagen spenderar dem på Mejeriet i Lund och fredagen på Nalen i Stockholm.

För Växjöbor med längtan efter psykedelisk progg så är ett besök på Kafé Deluxe ett måste, då legendarerna i Träd, Gräs och Stenar spelar. På fredag spelar de även på Babel i Malmö.

Är man sugen på tung industrisynth så gör Laibach en spelning på Brewhouse i Göteborg på torsdag.

I veckan gör Zola Jesus tre spelningar i Sverige. På torsdag spelar hon på Babel i Malmö, på fredag på Umeå Open och på lördag på Debaser Slussen i Stockholm

På fredag gästas Inkonst i Malmö av det ryska indierockbandet Mari Mari - minst sagt spännande. Och bra.

På lördag spelar Dead Prez sin politiska hip hop på Sticky Fingers i Göteborg. Labyrint agerar förband.


Skivor:

Imorgon släpper Carter Tutti Void sin debut Transverse. Bandet är ett samarbete mellan Chris Carter, Cosey Fanni Tutti, båda även medlemmar i Throbbing Gristle, och Nik Void, medlem i Factory Floor. I morgon släpper även Katy Goodman, eller La Sera, sin fjärde skiva Sees The Light. Dessutom släpps en dyster indieskiva med inspiration från Bon Iver i och med bandet From Sarah - Are We OK?

Bandet Caveman släpper Coco Beware på tisdag.

På onsdag släpper Markus Krunegård sitt fjärde soloalbum Mänsklig värme.

Samma dag släpper Mars Volta sitt sjätte album Noctourniquet.

Även Idols of Elegance släpper en skiva på onsdag; Carousel.



Övrigt:

Veckans låtlista v. 12 - Historiska personer

Många storheter har passerat genom historien, i veckan låtlista har vi valt 15 låtar som på något sätt har med några av dessa personer att göra.

Lyssna på listan på Spotify här: Låtlista v. 12 - Historiska personer

Jakob:

Dizzie Gillespie - Caesar and Cleopatra Theme
Vilka Caesar och Cleopatra var bör ni ha koll på.

Roky Erickson - Song To Abe Lincoln
En av de bästa låtarna från Rokys bästa skiva.

Philip Glass - Thirteenth Dalai Lama
En av minimalismens stora hyllar en buddhistisk ledare.

The Stone Foxes - I Killed Robert Johnson
Att kalla Robert Johnson för en historisk person är nästan lite i underkant.

Dead Kennedys - Holiday In Cambodia
Inte nog med att bandnamnet åsyftar en historisk president, låten handlar om en historisk diktator.


Anton:

Leonard Cohen - Joan Of Arc
Joan Of Arc är Frankrikes nationalhelgon och ska ha varit en bidragande orsak till att det hundraåriga kriget till slut vägde över till Frankrikes fördel.

Fleet Foxes - Montezuma
Även Fleet Foxes har sina ljusa stunder. Montezuma var namnet på flera av Azterkernas härskare.

Allo, Darlin' - Woody Allen
Det brittiska popbandet omsjunger inte bara Woody Allen utan även Diane Keaton, Ingemar Bergman, Bibi Andersson och Max von Sydow.

Hansson & Karlsson - Richard Lionheart
Vikingaättlingen, och den engelska kungen, Rikard Lejonhjärta brukar ses som en hjälte men i själva verket ägnade han den mesta av sin tid i korståg och till att hugga ner folk som inte var kristna. Hansson & Karlsson är däremot riktiga hjältar.

Bob Dylan - Hurricane
Handlar om boxaren Rubin Carter som felaktigt dömdes för tre mord. Lyssna på låten så får du hela berättelsen.


Markus:

Makaveli – To Live And Die In L.A.
Ett av Tupac Shakurs olika projekt där han tagit sitt namn från en av
sina favoritförfattare; Machiavelli - författare till den populära
boken "Fursten". Epitetet av westside-hiphop.

Franz Ferdinand – This Boy
Enkelt nog kommer namnet från ärkehertigen av Österrike. Princips
mord på Franz Ferdinand har ansetts av många som startskottet till
första världskriget.

Sufjan Stevens – Casimir Pulaski Day
Handlar visserligen inte om Pulaski som så, men låten har hans namn.
Han var en polsk soldat som krigade mot ryskt välde och emigrerade
till USA där han hyllas för att ha räddat George Washingtons liv.

Elvis Costello & The Attractions – Oliver's Army
En av Costellos absolut bästa. Om "Lord Protector" Oliver Cromwell som
kallats såväl irländsk frihetskämpe som diktator.

Le Tigre – Hot Topic
Här omnämns inte bara Yoko Ono och Carol Rama utan också ett par till:
"Gertrude Stein, Marlon Riggs, Billie Jean King, Ut, DJ Cuttin Candy,
David Wojnarowicz, Melissa York, Nina Simone, Ann Peebles, Tammy Hart,
The Slits, Hanin Elias, Hazel Dickens, Cathy Sissler, Shirley
Muldowney, Urvashi Vaid, Valie Export, Cathy Opie, James Baldwin,
Diane Dimassa, Aretha Franklin, Joan Jett, Mia X, Krystal Wakem, Kara
Walker, Justin Bond, Bridget Irish, Juliana Lueking, Cecilia
Dougherty, Ariel Schrag, The Need, Vaginal Creme Davis, Alice Gerard,
Billy Tipton, Julie Doucet, Yayoi Kusama, Eileen Myles"

Veckans Skiva v. 12: Far & Son - The Sushi USB EP

Far & Son består av Frej Larsson, känd från Slagsmålsklubben och Maskinen, och Simon Gärdenfors, tidigare medlem i Las Palmas men även etablerad serietecknare. I vintras spelade de i Musikhjälpen tillsammans med Lilla Lovis, ett uppträdande som inte hamnade på SVT-play för att det var för drogromantiskt. Bandet har också gjort ett mindre uppskattat uppträdande i UR-programmet Garage där de basunerar ut diverse obscena krav på det motsatta könet.

Men trots tvivelaktiga ämnesval för textförfattande så är de ändå en av det här landets intressantaste rapgrupper. Dels för att det är snygga beats och för att deras texter, trots att innehållet kan diskuteras, är förbannat roligt, men främst för att de inte är rädda för att trampa någon på tårna. Far & Son säger vad de tänker på och lallar inte med det. Droger, sex och allmän tramsighet är de teman som ofta tas upp.

De har tidigare släppt några singlar, men tidigare i år släpptes deras första ep, The Sushi USB EP. Alla låtar är inte fantastiska, men jag tycker ändå att det är en härlig motvikt till Labyrinths reggae-doftande socialrealism och Timbuktus folkkära civilisationskritik. Här har vi ett par grabbar som skiter i politiken och bara vill svina, det behövs det också.

Lyssna på The Sushi USB EP på Spotify!

Skivrecension: Lee Ranaldo - Between The Times And The Tides

Lee Ranaldo var, fram till slutet av förra året, gitarrist i Sonic Youth. Nu ligger dock det bandet på is på obestämd framtid efter att Kim Gordon och Thurston Moore separerat. Kanske är det därför Between The Times And The Tides låter som den gör.

För vad Lees nionde soloalbum låter som är ett mer lättillgängligt Sonic Youth. Det är rakare låtstrukturer, de skränande gitarrerna har förpassats till bakgrunden och en tydlig folkrockinfluens har adderats. Men när det kommer till ackordföljder och ljudbild påminner det i mina öron fortfarande som hans gamla band. Detta är dock helt och fullt ett positivt betyg, hur skulle det kunna vara något annat? Visst hade det varit kul om han gjort något helt annat, men varför klaga på ett vinnande koncept?

Skivans höjdpunkter är främst de låtar som ligger över femminutersstrecket, Waiting On A Dream, Xtina As I Knew Her och Fire Island (Phases). Det är något vackert med låtar som harvar på utan allt för stora förändringar. Men allra bäst är ändå Lost (Plane T Nice) som är en helt vanlig och enkel popdänga utan krusiduller.

Det enda som egentligen stör mig är hans ibland väldigt tafatta texter, där han stundtals nästan rör sig kring hjärta/smärta-nivå. Dock vägs detta upp av att han lika ofta rör sig nära något fantastiskt, både i text och musik. Tyvärr når det aldrig riktigt ända fram.

Jakobs Musikhörna v. 12: Gorillaz Sound System

I dagarna släppte Hultsfredsfestivalen ännu en helt lysande bokning, nämligen Gorillaz Sound System. För många vändes den initiala glädjen till besvikelse när de insåg att GSS inte är vanliga Gorillaz, utan en DJ, en VJ, en slagverkare och en trummis som tillsammans bjuder på såväl Gorillazlåtar som musik som inspirerar dem. Som Hultsfred själva beskriver det, "betydligt mer organiskt än ett DJ-set".

Visst hade en vanlig spelning med huvudbandet varit en större och mer spektakulär bokning, men GSS kommer med stor sannolikhet tillhöra en av de där stunderna från den kommande sommaren som man minns med extra värme.

På GSS soundcloud finns en timslång mix upplagd, lyssna på den här och börja peppa inför sommaren.

Topp 7 - Throw Me The Statue

Veckans Topp 7 kommer från Seattle-bandet Throw Me The Statue (kanske inspirerat från en replik ur en Indiana Jones-film där det skriks: "Throw me the idol!"?). Bandet blandar elektroniska hjälpmedel med klassiska glockenspiel och orglar och bildar ett väldigt vårigt indiesound. Bandet har fått relativt mycket uppmärksamhet i USA och har varit med på flertalet festivaler, men har än så länge inte gjort något direkt avtryck i Europa. Det är synd. För ibland, när de träffar rätt, så är detta ett grovt underskattat band som kan spela både trallvänlig gladindie och tyngre indierock. Lyssna gärna igenom dessa sju spåren, du kommer nog inte bli besviken.

Lyssna på listan här!

1. Waving At The Shore (Creaturesque)
2. Hi-Fi Goon (Creaturesque)
3. Ancestors (Creaturesque)
4. Pistols (Creaturesque)
5. Lolita (Moonbeams)
6. About To Walk (Moonbeams)
7. Your Girlfriend's Car (Moonbeams)

Veckans låt v. 12: Graham Coxon - Bittersweet Bundle Of Misery

Graham Coxon är kanske mest känd för att vara gitarrist i Blur men hans solokarriär ska inte ses med blida ögon. Coxon har hittills bjudit på sju soloalbum och en rad riktigt bra låtar. Det åttonde albumet, A + E, är på väg och släpps i början av april. Bittersweet Bundle Of Misery är hämtad från albumet Happiness In Magazines från 2004 och är en av skivans absoluta höjdpunkter. Som sig bör när det gäller musik av Graham Coxon så är låten gitarrbaserad och bjuder på en otroligt trallvänlig melodi. Coxon spelar alla instrument själv förutom orgel och piano. 

Lyssna på Bittersweet Bundle Of Misery på Spotify: Graham Coxon – Bittersweet Bundle Of Misery

Om ni vill läsa mer om Graham Coxon och om skivan Happiness In Magazines, Tryck här.

Veckans tips v. 12

Spelningar:

Altcountrybandet Lambchop gör på tisdag en spelning på Södra Teatern i Stockholm.

I veckan gör Timber Timbre två spelningar i Sverige. På torsdag på Henriksberg i Göteborg och på lördag på Debaser Slussen i Stockholm. På torsdag spelar även australiensiska The Jezabels på Lilla Hotellbaren i Stockholm.

På fredag spelar teatrala och vackra The Tiny på Scandic Grand Central i Stockholm. Det är gratis inträde. Är man istället sugen på något mer elektroniskt spelar duon Icona Pop på Yaki-Da i Göteborg.

Om man på fredag råkar befinna sig i Växjö och vara sugen på klezmerrock så kan ett besök på Kafé Deluxe vara att rekommendera, där spelar nämligen Tummel. Skulle man istället ha vägarna förbi Uppsala och har uppskattning för hiphop/reggae bör man inte missa Jensch Resch, eller Chords, spelning på Katalin.

Veckan avslutas med brittiska Veronica Falls på Henriksberg i Göteborg på lördagen. Föredrar man något lite lugnare håller norska popsångerskan Marit Larsen sin enda Sverigespelning på Stadsteatern i Göteborg.


Skivor:

Redan i morgon, måndag, börjar veckans skivsläpp med Magic Castles självbetitlade album Magic Castles.

På tisdag släpper punkrockbandet Sharks sitt första fullängdsalbum. Bandet har turnerat med band som Babyshambles och Lost Prophets med sin tidigare EP.

På onsdag släpps skivan 301 med tidigare outgivna låtar av Esbjörn Svensson Trio.

Samma dag släpper den före detta Bad Cash Quartet-medlemmen Jonas Lundqvist albumet Så e de me de.

Odd Future släpper skivan The Of Future Tape Vol. 2 på onsdag.

Som om inte dessa släpp vore nog så släpper även det amerikanska indierockbandet The Shins skivan Port Of Morrow på onsdag.

Veckans låtlista v.11 - Hybris

Veckans låtlista går emot allt vad ödmjukhet heter. Musiker tenderar att porträtteras med en aura av arrogans och självupptagenhet som inte helt sällan smittar av sig på deras material. Denna vecka har vi valt att fokusera på den fina termen med den mindre fina innebörden, nämligen hybris

Lyssna på hybrislistan på Spotify här!

Markus:

Smash Mouth – All Star
En sommarlåt utan dess like. Något sönderspelad måhända - men det är aldrig fel att sjunga med i refrängen och låtsas vara en "All Star/Rock Star".

Flight Of The Conchords – Business Time
Hybris när den är som roligast.
"Making love for two minutes
When it's with me you only need two minutes,
because I'm so intense
Two minutes in heaven is better than one minute in heaven"

Natalie McCool – Shoot Shoot
Bluesig singer/songwriter på det amerikanska skivbolaget Hubris.

David Bowie – Heroes
En klassiker som handlar om hur kärlek kan få vem som helst att känna sig oövervinnerlig, om så bara för en dag.

Morrissey – All You Need Is Me
Ingen hybrislista är komplett utan en av världens mest narcissistiska artister som finns - här med en låt som dessutom dryper av självgodhet.


Anton:

Azure Blue - Seasons
Azure Blue ligger på skivbolaget Hybris.

My Bloody Valentine - Loomer
Det sägs att inspelningen av bandets andra skiva, Loveless, kostade så mycket så att skivbolaget Creation höll på att gå i konkurs. Hybris? Ja, det skulle jag vilja påstå (men det blev ju också väldigt bra).

Korallreven - As Young As Yetersday (feat. Victoria Bergsman)
Ännu ett band ur skivbolaget Hybris stall.

Phoenix - Napoleon Says
Napoleon måste väl vara en av de personer med mest hybris genom tiderna?

Håkan Hellström - 2 steg från paradise
Håkan nämner Brott och straff-karaktären Raskolnikov - en man som kanske inte har riktigt rätt uppfattning om sig själv i sin omgivning.


Jakob:

Teddybears ft. Iggy Pop - Punkrocker
Låten är en orgie i hybris, eller vore åtminstone om det inte var Iggy som sjöng den.

Charta 77 - Jag är Gud
"Det blåser upp mitt ego likt en jättestor ballong
Jag svävar upp i rymden, och vid månen tappar jag kontroll"

Clawfinger - Biggest & The Best
Svensk rapmetal har aldrig varit mer egocentrerad.

De Lyckliga Kompisarna - Egon
Maken till att tycka gott om sig själv...

Max Romeo - I Chase The Devil
Att tro sig kunna jaga djävulen från jorden känns lite i överkant.

Veckans skiva v. 11: Monster - A Brief History Of Monster

Innan Anders Wendin slog igenom under sitt alter ego Moneybrother spelade han soul-ska-punk med bandet Monster. Med i bandet var även Viktor Brobacke och Gustav Bendt, som senare startade Club Killers, och Per Nyström som numera spelar i The Concretes.

Monster släppte två album och två EP:s under sina fem år som band. A Brief History Of Monster är en samlingsskiva innehållande låtarna från bandets EP:s samt några b-sidor och demoinspelningar. Bandets signum är deras snabba och hänsynslösa musik som inbjuder upp till ett galet röj.

Monster var ett av 90-talest bästa band och en ofta glömd stjärna i musikhistorien.

Lyssna på skivan på Spotify: Monster – A Brief History Of

Skivrecension: Bror Gunnar Jansson a.k.a. Gugges Enmanna - Bror Gunnar Jansson

"Oh...
The Lord, the Lord has left us all
in our pain
in our misery"

Med dessa suggestiva och mörka textrader, sjungna över ett uråldrigt bluessound, inleder Bror Gunnar Jansson a.k.a. Gugges Enmanna sitt självbetitlade debutalbum. Man färdas direkt 100 år tillbaka i tiden in i den amerikanska södern, och musiken sätter fart på fantasin. Blicken blir suddig för all krutrök, luktsinnet får sig en törn av doften från whiskey blandat med ek och tjära, och öronen bedövas av djävulens musik - bluesen.

Till många av låtarna på skivan har Göteborgssonen Bror Gunnar Jansson hämtad inspiration från gamla amerikanska förlagor. Detta visar dels hans otroliga kunskap om den amerikanska musikskatten men är även ett exempel på hur bluesmusiker arbetade i början av 1900-talet. Man hämtade inspiration från andra musikers historier och skapade sina egna berättelser. Den tidiga bluesen är en genre som bygger på berättande, på känsla och på improvisation och alla tre delarna behärskar Bror Gunnar Jansson på ett gediget sätt.

På skivans andra spår, Mary Lee, får man för första gången stifta bekantskap med William "Billy Mean" Joseph Dean. Hans djupt kristna mor, Mary Lee, låter honom inte sjunga eller dansa då detta är allvarliga synder. Men William struntar i moderns förbud och bestämmer sig för att bli den största syndaren någonsin. Tyvärr slutar inte synderna med sång och dans utan i nästa låt på skivan, Pretty Polly, lurar William med sig den söta Polly upp bland bergen för att sedan hugga henne i hjärtat med sin kniv.

"The Devil dwells in the whiskey glass

black crow cryin' in the tree

Death is waiting on the porch

I know he's waiting there for me"

Texten ovan är hämtad från låten William Joseph Dean som handlar om Billy Means sista skälvande timmar i livet. Bror Gunnar Jansson sätter sig in i karaktären William på ett övertygande sätt och förmedlar låten med en ondskefull och grym sångröst.

Allt på skivan handlar dock inte om William Joseph Dean. Trots att jag hittills mestadels har redogjort för texterna så är det ändå musikens förtjänst att låtarna förmedlar den genuina blueskänsla som de gör. Bror Gunnar må spela helt själv men han låter likväl som ett helt band. Medan händerna är upptagna med att få ut så mycket ljud som möjligt från gitarren så är fötterna sysselsatta med att spela på en bastrumma (som egentligen är ett gitarrcase) och på en virveltrumma. På detta sätt kan han få till ett otroligt sväng vilket kanske bäst visas i My Gal Drinks So Much Whiskey That She Stagger In Her Sleep.

Som avslutning på skivan hyllar Bror Gunnar banjoisten och sångaren B.F. Shelton med den vackra och melankoliska låten The Wandering Spirit Of B.F Shelton vilket blir ett utmärkt sätt att knyta ihop säcken på ett av årets bästa album hittills.

Skivan släpptes i fredags, dels av Bror Gunnar Jansson själv, men även av skivbolaget The Greatest Records. Som sig bör så finns den endast att köpa på vinyl, och i en limiterad upplaga.

Skivrecension: Michael Kiwanuka - Home Again

Michael Kiwanuka har tidigare släppt tre EP:s med sammanlagt nio låtar. Fem av dessa nio är med på hans debutalbum, Home Again, och det är i mångt och mycket de som utgör grunden för skivan. Av de tidigare osläppta låtarna så är det främst I'll Get Along och Always Waiting som kan mäta sig med låtarna som byggde upp en hype kring Kiwanuka under den gångna hösten och vintern. De andra låtarna känns stundtals som utfyllnad och sänker helhetsintrycket av skivan.

Det är ändå positivt att en så klassiskt soulklingande och bakåtsträvande artist som Michael Kiwanuka kan få ett så pass stort genomslag som han har fått. Förstå mig rätt, Kiwanuka är en otroligt duktig låtskrivare och musiker men nyskapande är han inte. Kanske är det just därför som hans musik berör så pass mycket - den känns äkta. Skivan hade dock mått bra av något som stack ut från den tillbakalutande och softa ljudbilden, det blir tyvärr lite väl homogent för att hålla uppe intresset genom de knappa 40 minuterna som skivan snurrar.

Jakobs Musikhörna v. 11: John Roberts - Glass Eights

För er som uppskattar när jag postar minimal techno så får ni här ett riktigt praktverk att ta er an, om ni gillar minimal av det mer artsy-slaget. Elektroniska beats blandas med piano, ståbas, kalimba och diverse andra ljud. Vackert så det förslår.


Lyssna på Glass Eights på Grooveshark!

Topp 7: Freddie Wadling

Jag har valt att begränsa veckans lista till det material som finns tillgängligt på spotify, dels för att slippa krångla till inlägget med youtubelänkar och diverse andra ställen att lyssna på, men även för att göra det lättare för mig. För om man ser till alla projekt Freddie Wadling varit involverad i, och alla tolkningar han gjort av diverse mer eller mindre klassiska låtar så blir det nästan för mycket bra för att kunna göra ett urval som känns bra. Tyvärr innebär detta att många av "sveriges bästa rockröst" aboslut finaste stunder faller bort. Men för dem som uppskattar den här listan står mycket kvar att finna, så lyssna, njut och gräv sedan upp de mest obskyra inspelningar ni kan hitta med Perverts, Liket Lever, Blue For Two, Leather Nun och allt annat som inte kom med här.

Lyssna på listan på spotify!

1. Freddie Wadling - Jennifer, Ditt Hår Brinner (The Dark Flower (Den Mörka Blomman))
2. Cortex - Mayhem Troopers (Spinal Injuries)
3. Fläskkvartetten med Freddie Wadling - Seventh Day (Voices Of Eden)
4. Freddie Wadling - Jag Är Monstret (Jag Är Monstret)
5. Freddie Wadling - Aldrig Mera Krig (Bra Dagar - En Skiva Till Totta)
6. Cortex - Napalm Sticks To Kids (Spiral Injuries)
7. Freddie Wadling - Levande Begravd (Something Wicked This Way Comes)

Veckans låt v. 11: Egyptian Hip Hop - Rad Pitt

Nej, bandet är inte från Egypten och någon Hip Hop är det verkligen inte tal om hos Manchesterbandet Egyptian Hip Hop. Vad bandet däremot levererar är rytmdriven indie - och bra sådan. Bandet har släppt två EP:s och planerar att släppa sitt debutalbum i år. Det påminner lite om The Tough Alliance emellanåt, men sen i nästa låt tar det en vändning och låter mer som The Strokes. Oavsett vilka band man liknar dem med så har de hittat ett schysst sound som inte känns uttjatat. Låten Rad Pitt handlar inte heller om Brad Pitt, även om namnet är skrämmande likt, utan snarare om att inte leva fulländade dagar och att vilja mer. Ett sådant budskap blandat med det puktäta beatet ger dig en perfekt vårlåt. Njut!

Lyssna på Rad Pitt på Spotify HÄR!

Veckans tips v. 11

Spelningar:

Thåström turnerar vidare och gör i veckan tre spelningar på Trädgår'n i Göteborg.

Cellisten och sångerskan Linnea Olsson spelar på fredag på Debaser Slussen i Stockholm och på Debaser i Malmö på lördag.

På onsdag spelar Causeries på Mitt andra hem i Göteborg. Nedstämd och stämningsfull indie - med drag.

Den unga albumdebutanten Amanda Mair spelar på Nefertiti i Göteborg på torsdag. Rytmisk och upplyftande pop utlovas.

På fredag gästar norrmännen i Kaizers Orchestra Berns i Stockholm. Föredrar du något jazzigare med skainfluenser kan du titta in Klara Kazmi på Fasching i Stocholm samma dag.

Skivor:

The Decemberists släpper live-skivan We All Raise Our Voices To The Air på måndag. 

På tisdag släpper folk-indiebandet Lucero skivan Women & Work.

På onsdag släpper Michael Kiwanuka sitt efterlängtade debutalbum Home Again, en recension publiceras samma dag här på Popbrus.

Kristoffer & The Harbour Heads släpper skivan Little Goes A Long Way på onsdag.


Övrigt:

P3 sänder två trevliga live-spelningar i veckan. På tisdag är det Hellsongs och på onsdag Linnea Olsson. Klockan 20.30 är det som gäller.

Veckans Låtlista v. 10: Snö

Precis man trodde att våren äntligen var på väg så kommer den här gudsförgätna snön återigen, i alla fall här i Oslo. Direkt började den smälta och bildade en grå sörja som knappt ens kan klassas som slask. I sådana här tider är det lätt att glömma bort att snö även kan vara vackert och underbart, som tur är kommer veckans lista att påminna er.

Lyssna på snö-listan här!

Anton:

Andi Almqvist - Purple Brno Snow
Vackert så det förslår.

Nick Cave & The Bad Seeds - Fifteen Feet Of Pure White Snow
Visst måste Nick Cave vara en förebild för Andi Almqvist?

Regina Spektor - 20 Years Of Snow
I vår släpper hon ett nytt album och i sommar spelar hon på Peace & Love-festivalen.

Townes Van Zandt - Snow Don't Fall
"Snow don't fall on summers time
Wind don't blow below the sea
My loves lies 'neath frozen skies
And waits in sweet repose for me"

Esbjörn Svensson Trio - Strange Place For Snow
Det finns inte ord att beskriva storheten i e.s.t.


Jakob:

bob hund - Skall Du Hänga Med? Nä!!
Det är inte första gången låten figurerar på veckans lista, men med en rad som "ännu en dag, med snö som klister / ännu en suddig statsminister" så har den en given plats den här veckan också.

Mouse On Mars - Schnee Bud
För er som inte vet så är schnee tyska för snö, och efter introt följer en skönt tillbakalutad låt.

Pantha Du Prince - Es Schneit
Och den här låttitlen betyder "det snöar".

Carl-Johan Vallgren - Betraktelser Under Ett Täcke Av Snö
Ett lyriskt geni som tyvärr inte erbjuder någon spänning längre, varken som musiker eller författare.

Yagya - Snowflake 2
Från skivan Rythm Of Snow. Isländsk minimal techno åt ambienthållet.



Markus:

Lori Carson – Snow Come Down
Perfekta stämmor och naket producerat. Väldigt vackert i sin enkelhet.

Stars – What The Snowman Learned About Love
Instrumentalt och vemodigt. Långt ifrån det bästa - men helt klart en av de bättre instrumentella spåren.

Aztec Camera – Walk Out To Winter
Det kanske är svårt att vara glad åt något snörelaterat såhär sent på året - men denna låten ger dig åtminstone en anledning.

Snow – Informer
Låten handlar kanske inte om snö, men det är en obotlig 90-talsklassiker med en helt obegriplig refräng.

Belle & Sebastian – The Fox In The Snow
En av anledningarna att jag föll för Belle & Sebastian. Underbar låt att värma sig till när snön ligger tät ute.

Veckans skiva v.10: The Submarines - Love Notes/Letter Bombs

Att, såhär på den internationella kvinnodagen, lovsjunga duon i The Submarines känns både rätt och fel. Å ena sidan har bandet inte enbart kvinnliga deltagare, å andra sidan är kvinnan i bandet ingen mindre än Blake Hazard. Det finns mycket att säga om denna oerhört talangfulla sångerska; såsom att hon har Harvardexamen, är F. Scott Fitzgeralds barnbarn eller att hon släppt ett soloalbum med introverta indieballader. Men trots alla dessa fina meriter skiner hennes röst mest på skivan Love Notes/Letter Bombs där hon samarbetat med sin man John Dragonetti. Tillsammans har de skapat en fantastisk skiva som blandar lättsamma refränger med mörkare verser och bländande produktion.

Love Notes/Letter Bombs är duons tredje skiva - och det känns som att de äntligen hittat hem. Texterna har ett helt nytt djup och de har funnit en perfekt balansgång mellan stökiga synthpartier som dånar i öronen och en avskalad ukulele som spelar på ens hjärtsträngar. Höjdpunkterna på skivan är många: Ivaloo, The Sun Shines At Night, Anymore, Fire och Shoelaces. Att på en skiva med tio spår lyckas få in fem såhär högklassiga spår är beundransvärt. Shoelaces och Fire är skivans mörkare och smutsigare spår. Synthslingan i Fire är lika repetitiv som given att sätta sig på hjärnan medan det är texten i Shoelaces som tar över koncentrationen.

"How did it feel when you let go?
You try your luck in your best suit
Tied to a broken parachute
It's the hole in my heart you fell through"

Låtarna Ivaloo, The Sun Shines At Night och Anymore har det lite mjukare, akustiskt avskalade, gemensamt. Ivaloo lurar mina öron att det är vår, sol och t-shirtväder ute trots att snön mot rutan försöker övertyga mig om motsatsen. Det är lättlyssnat och simpelt men ack så gemytligt. Detsamma gäller spåren Anymore och The Sun Shines At Night. Jag skulle vilja påstå att detta är en perfekt skiva under förvåren. Den har en fot i det slaskiga och tjocka och den andra barfota i solbränt gräs. I vanliga fall hade jag nog inte uppskattat en sådan spretighet, men när det görs rätt - då är det underbart!

Lyssna på Love Notes/Letter Bombs på Spotify HÄR!

Skivrecension: Riddarna - Bakom Molnen

Riddarnas nya platta Bakom Molnen är skitbra, i små doser. När jag lyssnar på skivan i sin helhet blir jag dock snabbt mätt. Efter tre låtar blir det mest bara en matta av larmande gitarrer, distad bas, lätt krystad sång, frenetiskt skramlande trummor och riff som är häftiga men inte särskilt nyskapande.

På det hela är skivan för ovarierad, ljudbilden är i princip den samma rakt igenom, låtarna påminner om varandra och inget spår sticker ut åt något håll. Kort sagt är varenda låt bra för sig, men som helhet blir det en ganska trög massa att ta sig igenom.

Älskar man det Riddarna gör så kommer man antagligen älska den här skivan, då det är mer av samma vara som återfanns på deras självbetitlade debut. För oss andra så kommer de med största sannolikhet fortsätta som ett spellisteband, där man plockar russinen ur kakan. Men som spellisteband gör de sig förbannat bra.

Skivrecension: Trio Gordon - Trio Gordon & Andreas W Andersson

Kan en musikgenre som formades för över 100 år sedan och hade sin storhetstid på 1930-talet kännas nyskapande 2012? Malmö- och Göteborgsbandet Trio Gordon hjälper oss att svara ja på den frågan. Som ni kanske har listat ut handlar det om jazz, men inte om den svåra genre som dina fördomar kanske tror. Istället lägger Trio Gordon vikt vid tydliga och snillrika melodier och blandar finurligt in element från såväl bluesen som popen och den amerikanska folkmusiken. Resultatet blir en skiva med målande och tankeväckande låtar där känsla går före virtuositet.

Utan att vara någon expert på jazzgenren så känns det som att den har fått ett uppsving genom yngre musiker som tolkar genren utifrån dagens musiksfär. Trio Gordon är ett exempel på nutidens fusion mellan populärmusik och den traditionella jazzen. Även Daniel Ögren, som släppte sitt debutalbum Laponia förra året, kan läggas till bland dessa exempel. Det som är gemensamt för de två är att de vill säga något med musiken och inte visa att man kan spela snabbt. Man spelar efter att en ton med känsla kan säga så mycket mer än tusen utan.

Trio Gordon spelar på ett nästan återhållsamt men ändå dynamiskt sätt. På fyra av de tio låtarna som utgör skivan får bandet hjälp av saxofonisten Andreas W Andersson som med sin barytonsaxofon tillför en extra dimension till trions begränsande uppsättning med gitarr, ståbas och trummor. Den ensammaste båten, Fina och Håll i hatten är höjdpunkterna på Trio Gordons debutskiva - en skiva som visar att jazzen fortfarande lever.

Jakobs Musikhörna v. 10: Suicide - Suicide

Många av er kommer känna igen basslingan i inledande Ghost Rider från M.I.A.s låt Born Free. Suicides original är dock flera gånger råare än M.I.A.s hit, och det vill inte säga lite när Born Free redan är en stenhård klubbdänga. Men i det här fallet så gäller talesättet less is more, för med väldigt enkla medel skapar duon stenhård synthpunk. Det är avskalat, monotont, skränigt och helt jävla fantastiskt. En reverbindränkt röst, en synth och några enformiga rytmer är allt som behövs för att skapa en fantastisk platta, som trots att den släpptes 1977 inte har åldrats en dag.

Ett varningens finger ska höjas för dem som vill ha musik som är omväxlande och/eller "välproducerad", alla andra borde dock ge denna platta en ärlig chans.

Gör det genom att klicka här!

Topp 7: The Tallest Man On Earth

Att göra en Topp 7-lista med The Tallest Man On Eaths låtar är inte en lätt uppgift. Få artister håller en så jämn och hög nivå som Kristian Matsson, mannen bakom TTMOE, har gjort på sina två EP:s och två album. För er som aldrig har lyssnat på The Tallest Man On Earth tidigare kan listan nedan fungera som en bra introduktion och ni som redan är inbitna TTMOE-lyssnare får gärna komma med förslag på egen lista.

Läs mer om The Tallest Man On Earth här

Lyssna på listan på Spotify här: Topp 7: The Tallest Man On Earth

1. Burden Of Tomorrow (The Wild Hunt)
2. The Gardener (Shallow Grave)
3. I Wont Be Found (Shallow Grave)
4. Steal Tomorrow (The Tallest Man On Earth)
5. Like The Wheel (Sometimes The Blues Is Just A Passing Bird)
6. Where Do My Bluebirds Fly (Shallow Grave)
7. A Lion's Heart (The Wild Hunt)

Veckans Låt v. 10: Hamell on Trial - John Lennon

Det går att diskutera hur bra Hamell on Trial egentligen är. På skiva blir han i mitt tycke snabbt ganska tråkig, men live verkar han vara en riktigt energisk folkpunkare, med en smattrande akustisk gitarr och stundtals fantastiska texter som ofta snarare berättas än sjungs fram. Som i John Lennon, en låt som bara spelats in i live-version.

Ed Hamell, som är Hamells on Trials egentliga namn, är bättre som historieberättare än sångare. Texten om hans möte med Lennon skulle kunnat göra sig som en fristående novell, men när den backas upp av en gitarr, som oftast låter som något helt annat, så är det väldigt svårt att inte bli uppslukad av intensiteten i såväl musiken som berättandet.

Veckans tips v. 10

Spelningar:

Den kommande veckans storspelningar inleds lugnt med kanadensiska Kathleen Edwards som gästar Henriksberg i Göteborg på tisdag.

På onsdag spelar Feist på Cirkus i Stockholm.

På fredag och lördag spelar Thåström på KB i Malmö.

Förra året släppte Active Child ett bedårande debutalbum. I veckan gör han tre spelningar i Sverige, på onsdag på Henriksberg i Göteborg, på fredag på Debaser i Malmö och på lördag på Debaser Slussen i Stockholm.

På lördag spelar Dirt Daubers på Kafé Deluxe i Växjö. Amerikansk folk med en släng av punkattityd.

På lördag spelar även Azure Blue tillsammans med Noonie Bao och Andreas Tilliander på Elite Hotel Marina Tower i Stockholm. Gillar du elektronisk pop lär detta bli en fin kväll.

Skivor:

Magnetic Fields släpper skivan Love At The Bottom Of The Sea på måndag.

Jay Farrar, Will Johnson, Anders Parker och Yim Yames släpper skivan New Multitudes i veckan. Texterna är skrivna av Woody Guthrie medan de mer eller mindre erkända männen har skrivit musiken. Om inte annat så är det ett spännande tilltag.

På tisdag släpper New York-bandet White Rabbits sitt tredje album Milk Famous.

På tisdag släpps även lite lugnare toner i form av singer-songwritern Andrew Birds nya skiva Break It Yourself.

Bruce Springsteen släpper nya skivan Wrecking Ball imorgon.

Månadens låtlista: Februari

Februari har på många sätt varit en spännande musikmånad. Flera gamla manliga storheter har släppt låtar eller skivor som bob hund, Thåström, Of Montreal och Jack White vilket även en stor mängd yngre kvinnor har gjort som Soko, Linnea Olsson, Lana Del Rey och Amanda Mair. Dessutom har två band släppt sina "svåra" andra album; Tennis och Sleigh Bells. Februari har även varit månaden då hiphopsvärlden jublat över släpp av OFWGKTA-medlemmar.

Lyssna på månadens låtlista på Spotify här: Månadens låtlista - Februari

Jakob:

Hodgy, Domo Genesis & Tyler, The Creator - Rella
Snart släpps OF Tape Vol 2, Rella släpptes dock i februari.

Earl - Home
Ännu ett OFWGKTA-relaterat släpp. Earl har äntligen återvänt efter en allt för lång tystnad.


Spiritualized - Hey Jane
Även flumpoppiga Spiritualized släpper nytt album inom en överskådlig framtid. Här är första singeln.

Rocket Juice and the Moon ft. Erykah Badu - Hey Shooter
Bandet är en supergrupp bestående av Damon Albarn, Flea och Tony Allen och av den här låten kommer deras självbetitlade debut svänga härligt.


bob hund - Stanna Klocka Stanna
bob hund är alltid bob hund.


Anton:

Soko - First Love Never Dies
Låten är hämtad från skivan I Thought I Was An Alien vilken är skådespelerskan och sångerskan Sokos debutalbum.

Tennis - It All Feels The Same
Låttiteln beskriver känslan över bandet andra album Young & Old. Ni som gillade debutalbumet kommer gilla detta.

Jack White - Love Interruption
En låt som hade funkat lika bra som den obligatoriska sista låten på någon av White Stripes skivor. 

Sleigh Bells - Crush
Nosiepop med mer vikt på pop än noise.

A Place To Bury Strangers - So Far Away
Noisepop med mer vikt på noise än pop.


Markus:

Perfume Genius – 17
Seattle-baserade Mike Hadreas släpper sitt andra pianofyllda album. Det är sprucket, nedstämt och känslofyllt och samtidigt ofta väldigt vackert.

The Menzingers – The Obituaries
Här kommer en total motsats till det ovan - amerikansk punkrock. Ett kritikerrosat album med melodier som gärna sätter sig på hjärnan som dessutom sjungs av en punkig mansröst istället för en finslipad autotunad pojkröst. Definitivt värt att lyssna igenom.

Linnea Olsson – Dinosaur
Linnea Olsson debuterade i månaden med sitt album Ah!. Även om det, i mitt tycke, inte riktigt levde upp till mina skyhöga förväntningar är detta en fruktansvärt bra låt.

Audrey Assad – Sparrow
Assads andra album släpptes nu i februari och det låter oerhört gemytligt - och kristet. Men det är intimt och emotionellt samtidigt som det levereras i form av välproducerad singer/songwriter-pop.

Winhill/Losehill – Retreat
Svenska Winhill/Losehill från Umeå släppte sitt debutalbum Swing Of Sorrow i månaden. Det är lite country/folk-inspirerad pop med oerhört välskrivna texter och välsmidda låtar. En hyllad debut, och jag kan bara stämma in i hyllningskören.