Till en början var jag skeptisk. Inte mycket hade hänt sen debuten. Simpelheten i så väl i musik som i text fanns kvar, men i något deppigare tappning. Varför krångla till det när allt som behövs är tre ackord och några nödrim om en relation på väg utför?
Om Crazy For You var för soliga och lata dagar så passar sig The Only Place mest för sena nätter i tillstånd av en viss melankoli, då är skivan perfekt. Med fantastiska låtar som Why I Cry, How They Want Me To Be och Up All Night så är det lätt att fastna, men precis som på debuten så finns det låtar som mest känns som utfyllnad. No One Like You och Dreaming My Life Away är låtar som gärna kunde fått skippas.
Gillade du Crazy For You så kommer du gilla The Only Place, annars behöver du inte göra dig besvär. Om du, som jag älskade det naiva uttrycket redan från början så kommer du inte bli besviken på den här plattan, även om den kan kräva något mer lyssning innan den sätter sig än första plattan gjorde. Men ger du den tid så kommer du inte bli besviken.
fredag 27 juli 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar