
Un släpptes 2004 och fungerar som en övergång mellan bandets tidigare mer elektroniska sound och deras nuvarande mer akustiska framtoning. Det är kanske inte bandets bästa, men i mitt tycke en väldigt bra början, fylld med lättillgängliga låtar. Världsmusikinfluenserna duggar tätt, samplingar från bland annat en pajkastning mot en homofobisk countrysångerska dyker upp och operativsystemet Linux hyllas. Vad mer kan man egentligen begära av den popplatta?
Tidigare i år gick Chumbawamba ut med att det, efter trettio år som band, var dags att lägga ner. Ni som vill få en sista chans att bevittna anarkopopens härförare borde därför göra mig, och förhoppningsvis många andra, sällskap i Oslo där de den 3e november gör en av sina absolut sista spelningar någonsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar