Skivrecension: The Avett Brothers - The Carpenter

The Avett Brothers slog igenom med sin folkrock för två år sedan när de släppte sitt sjätte (!) album I And Love And You. De hade innan släppet harvat runt på små skivbolag i tio år och först när producenten Rick Rubin tog bandet under sina vingar 2008 fick de chansen att släppa en skiva på ett majorbolag. Det känns inte allt för konstigt att Rick Rubin, efter framgångarna, även anlitats till den nya skivan The Carpenter. Men om I And Love And You på ett bra sätt tog till vara på den dåvarande americana-hysterin blir The Carpenter istället en dålig efterapning och ett ordentligt magplask. Det känns ointressant, sävligt, tillrättalagt och stundtals onödigt sötsliskigt.

Det finns några ljusglimtar på The Carpenter, bland annat Geraldine och avslutande Life, men dessa är endast glimtar och inget som etsar sig fast i minnet eller ger något sug efter mer. Istället skapas gäspningar blandat med rysningar av obehag, som när Live And Die mynnar ut i en halvminuts soloparti, som knappast kan intressera någon mer än bandet själva, eller när Paul Newman Vs. The Demons refräng, som mestadels består av utdragna Yeeeaaah-partier, drar igång ännu en gång.

September verkar bli en riktig folkrockmånad med skivsläpp av The Avett Brothers, Band Of Horses och i slutet av månaden Mumford & Sons. Alla tre banden har nått stora framgångar på den stora americanavåg som sköljt över oss de senaste åren - en våg som verkar börja slå över och dra sig tillbaka ner i havet av intetsägande musik som är stöpt i samma mall. The Avett Brothers klarar inte att utveckla sin musik och det återstår att se om andra band i genren kan göra något åt den något stagnerande musikstilen.