Veckans skiva v.36: Misun - The Sea

Okej, det kanske är lite konstigt att döpa en skiva till The Sea om man inte tänker sjunga om havet, inspireras av havet eller ens ha några effekter på skivan som drar tankarna mot det stora blå. Men efter två minuters lyssnande bryr jag mig inte längre. Jag sjunker djupare och djupare i EP:ns sex spår. Med ett par hörlurar mellan mig och verkligheten skapar Washingtonbandet Misun en flyktig, spännande och elektroniskt diversifierad värld av pop som jag gärna stannar kvar i.

Trion i Misun har för den delen inte skapat en fulländad skiva. Låten Cutoff känns helt malplacerad på en annars välproducerad skiva. Det låter tomt, stökigt och platt på samma gång - och några känslor väcks inte heller. Även låten Dry hade passerat helt obemärkt förbi om det inte varit för en smart harpslinga. Med andra ord hade man i mitt tycke kunnat klippa skivan efter de fyra första spåren. Introspåret Coffee fångar mig nämligen direkt med ett tungt beat som sätts i kontrast till en luftigt mixad sång och en lättsam slinga som visslas i bakgrunden. Skivan hade i sådana fall dessutom slutat på sin höjdpunkt; nämligen det tveklöst mest melodiösa spåret My Time.

Bandet doppar här bara tårna i vattnet (ursäkta) för att känna efter vad som funkar. Personligen väntar jag ivrigt på första albumet för att se vilken väg de slutligen tagit, för här finns en trio som emellanåt ligger i förgrunden för experimentell och kreativ pop.