Tips v. 36

Rasmus:

Nya Jamie T-epn Chaka Demus släpps på måndag. Köp den!

Audionom spelar på Debaser Medis i Stockholm på fredag. Som ett svenskt Joy Division av idag. Ibland i alla fall. Annars bara mörkt, eget och bra.

Indiepoparna i finska Cats On Fire kommer till Debaser i Malmö på fredag. Fint kommer det att bli.


Jakob:

Onsdagen den 2 September spelar Electric Wizard och Blood Ceremony på Kafé Deluxe i Växjö.
Electric Wizard är kungar i sin genre, ingen spelar Stoner Doom som dem. Att de gör sin enda Sverigespelning på Växjös bästa hak gör inte saken sämre.

Om man känner för en liten skojsig stund så kan man alltid besöka Växjös konserthus på lördag, där Robert Broberg håller låda.

Den gamle proggräven Dan Berglund spelar på Gamla Teatern i Ronneby den 6e
Han har nu tagit avstånd från sin tidigare kommunistiska ställning, men mannen har fortfarande koll.


Anton:

Denna veckan har jag valt ut tre Youtube-klipp som man inte får missa!

Första videon är när Anna Ternheim spelar en av sina absolut bästa låtar, som tyvärr inte finns utgiven på skiva. Njut!



Andra videon är från trumgrogrammet Trum. Sveriges kanske skickligaste musiker i Mats/Morgan band får till ett helt fantastiskt gung i Etage A-41.



Sista videon är från en mäktig konsert med Bright Eyes tillsammans med LA Philharmonic Orchestra i Hollywood Bowl. Tyvärr är ljud- och bildkvalitén ganska dålig.

Låtlista v. 35 - Sommaren 09

Denna veckan har vi valt ut fem låtar var som summerar sommaren 09.

Veckans lista på Spotify HÄR!

Rasmus:

Jesus and Mary Chain – Fizzy
Sommaren fylldes av distade gitarrer, och här finns det livsglädje också.

Navid Modiri och Gudarna – God Damn!
Kanske den låt jag nynnat mest på i sommar.

Lucksmiths – Tmrw vs Yday
“If I can't see you in the future, I'll see you in the pasture”, vila i frid Australiens popkungar.

Pains Of Being Pure At Heart – 103
en ny låt som spelades på en av sommarens lyckligaste konserter.

Wilco – Via Chicago
Mord, Jeff Tweedy och muller välkomnade hösten på Way Out West.


Jakob

Wavves - To the Dregs
Hypad, ja, men ack så bra

The Pains of Being Pure at Heart - Come Saturday
Emmabodas i särklass bästa spelning.

Rasta Hunden - Mina Polare
Vad vore en sommar utan Rasta Hunden?

Sonic Youth - Teen Age Riot
Öppningslåten på Siesta och årets hittills bästa spelning.

Slayer - Raining Blood
Den eviga sommmarplågan.


Anton:

Ane Brun - True Colors
Sommaren mjukstartade med denna vackra Cyndi Lauper-cover.

Anna Ternheim - Black Sunday Afternoon
En mäktig låt och den starkaste under spelningen på Siestafestivalen.

Regina Spektor - Eet
Spektor släppte nytt album den 22 Juni, fullt med bra låtar, där Eet kanske är den allra bästa.

Priscilla Ahn - Dream
Gjorde en bra spelning på Hultsfredsfestivalen, och ett starkt intryck på mig.

Refused - The Deadly Rythm
Ingen sommar utan hardcore.

Veckans Skiva v. 35: Múm - Sing Along To Songs You Don't Know

Múm är ett band i förändring, deras sockersöta electronica har bytts ut mot minst lika sockersöt popmusik. Själv gillade jag dem bättre när de inte ägnade sig åt sång och konventionell låtuppbyggnad. Därmed inte sagt att deras nya musik är dålig, tvärt om, men det känns inte lika säreget längre.

Sing Along To Songs You Don't Know är den Isländska gruppens sjätte fullängdare. Sen starten har medlemmar bytts ut, och kanske är det just därför som musiken tagit en annan vändning på de två senaste skivorna. 2007 års Go Go Smear The Poison Ivy var ett stort steg bort från electronican, även om en del elektroniskt fanns kvar, och skivan var istället fylld med poplåtar, vissa briljanta, andra mest utfyllnad, men på det stora hela en helt okej skiva. På det här släppet har Múm förfinat denna nya popådra. Där föregångaren ofta var bombastisk och blev lite för mycket, så går den nya skivan lite mer under devisen "less is more". Sången får ta större plats, stråkarna spelar ofta en viktig roll, men utöver det så plockar bandet fortfarande in precis vad de känner för, må det vara ukelele, slagverk, melodica eller diverse elektroniska grejer, dock aldrig mer än vad som behövs.

Även låtarna känns starkare än de på Go Go Smear The Poison Ivy, allt känns välarrangerat och planerat. Tempot på skivan är överlag ganska lågt, små popballader som svämar över av små mysiga melodier och vackra körer. Det känns som att Múm den här gången har gått in i studion och vetat exakt hur det ska låta, vilket känns nytt för att vara dem. Och det funkar, det här är en betydligt bättre platta än föregångaren. Den känns mer genomtänkt, mindre spontan, men på ett väldigt bra sätt. Chansen finns dock att om du gillar deras tidigare electronicagrejer så tycker du inte alls om den här, för skillnaden är trots allt stor. Visst kan man fortfarande höra att det är samma band, men det handlar trots allt om en helt annan genre numera.

Regina Spektor till Sverige, igen

Regina Spektor kommer att spela på Cirkus i Stockholm måndagen den 7 december. Allt enligt ett blogginlägg på hennes Myspacesida som publicerades tidigare idag. Nästa vecka lägger hon upp fler spelningar i Europa, däribland en i Göteborg.

Biljetter till Stockholmspelningen släppa måndagen 31 augusti på www.eventim.se

Sista veckan med Lucksmiths

Har ni pengar och tid till övers i veckan som kommer. Eller bara råkar befinna er i Australien. Gå då på någon av följande spelningar med The Lucksmiths och Darren Hanlon. Det är nämnligen de sista med Lucksmiths någonsin.

Tues August 25th @ Corner Hotel, Melbourne.
Wed August 26th @ Corner Hotel, Melbourne.
Thurs August 27th @ Brisbane Hotel, Hobart with Darren Hanlon.
Fri August 28th @ Thornbury Theatre, Melbourne.
Sat Aug 29th @ Corner Hotel, Melbourne with Darren Hanlon.

Popbrus på Flickr.com

Nu finns Popbrus på Flickr.com. Där kommer vi lägga upp sevärda konsertbilder som inte får plats på bloggen. En länk finns i länklistan till höger eller...
...HÄR!

Malmöfestivalen 20/8

Då jag var i Skåne av en annan anledning än att gå på Malmöfestivalen så hade jag dålig koll på vad som stod på programmet när jag kom till Malmö framåt sextiden på torsdagskvällen. Jag visste, tack vare Rasmus tips i söndags, att Thåström skulle spela på Stortorget, vilket jag var väldigt sugen på att se. På Debaser kollade jag till en början på Steso Songs, en ensam tjej med piano. Hon började sin konsert klart godkänt med en låt i tretakt, hennes röst lät stundtals som en korsning mellan Annika Norlin och Timo Räisänen, men oftast var den tyvärr ganska ointressant och intetsägande. Hennes låtar präglades ofta av långa pianopartier där hon visade sina pianoskickligheter, detta blev dock lite tröttsamt i längden. Tyvärr så urartade konserten något när hon övergav sitt piano och istället sjöng låtar till en förinspelade musikbakgrund, det kändes då mer som karaoke än en konsert.

Utanför Debaser, i Folkets Park, stod senare det brittiska kultbandet Gang of Four på scenen. Bandet har sina rötter i Leeds och härstammar från samma era som Joy Division och New Order. Tyvärr, ett väldigt stort tyvärr, så var omständigheterna för bandet väldigt dåliga. De spelade samtidigt som, och bara hundra meter från, dansbandet Larz-Kristerz, och 90 % av publiken var ganska ointresserade av vad britterna spelade. En annan sak som störde var att ljudet var katastrofalt dåligt. Konserten började väldigt tveksamt med en något överenergisk sångare, behållningen var basisten som med ett distat funkbasljud var den bärande faktorn i låtarna. Efter ungefär en halvtimme, när man vant sig vid gubbarnas något pubertala scenshow, så var de klart sevärda. Det roligaste momentet var när sångaren bankade taktfast på en mikrovågsugn med ett basebollträ, vilket skapade ett intressant industrisound. Gang of Four är ett band som inte verkar förstå att de inte längre är tjugo, utan spelar sina gamla låtar på samma sätt som de gjorde under 80-talet.

En man vars musik har mognat med åldern är Joakim Thåström. Egentligen har jag ganska svårt för hans nya låtar, men live är de väldigt mäktiga. Bäst slår trots allt hans gamla låtar Die mauer och Var e vargen i sina nya omarbetade versioner. Thåström tillsammans med sitt femmannaband skapar en otrolig stämning och blandar lugna och lågmälda partier med starka och frenetiska, detta gör att konserten aldrig blir ointressant.

Tips v. 35

Rasmus:

Torsdagen kommer att bli en hektisk dag för Göteborgsbandet Bye Bye Bicycle. Debutalbumet släpps och detta firas med tre spelningar i hemstaden.

På fredag och lördag är det dags för Popaganda-festivalen i Stockholm. Där kan du se band som Suburban KidsWith Biblical Names, Camera Obscura och [ingenting]. Lite popgodis att avsluta sommaren med.

Eller så avslutar du sommaren värdigt på söndag. För vad är mer sommar än Brian Wilson från Beach Boys? Han spelar i Göteborg.


Jakob:

Eftersom jag själv haft fokus på den lilla festivalen Säljeryd så blir det därför tre tips från årets kanske mysigaste festival:

Band of Joy
Bandet man inte FÅR missa. Med sin klezmerinspirerade rock kommer de få logen att koka som aldrig förr.

Tribe Vibes
Växjös stolthet. Reggaeveteraner som fortfarande håller världsklass.

Hyper Plastic
Döper man en låt till Ron Ashetons loafers så är man värd att se. Att snubben är bra gör ju inte saken sämre.


Anton:

På onsdag klockan 21.30 sänder P3 live en spelningen med Antony and the Johnsons. Inspelad på Cirkus i Stockholm i år.

Dinosaur Jr. kommer till Sverige och Malmö på fredag. Kultbandet går på KB:s scen klockan 21.00, förköp rekommenderas.

Förra veckans punktema blev en liten uppvärming till Asta Kask som spelar i Husqvarna Folkets park på fredag.

Låtlista v. 34 - Svensk Punk

Denna vecka har vi valt temat svensk punk, tyvärr så har spotify inte så stort utbud av just denna genre så knappt hälften av våra val finns med i spellistan.

Länk till spellistan HÄR


Rasmus:

Ebba Grön – We’re only in it for the drugs pt. 1
Kan det bli mer svensk punk än så här.

Charta 77 – Ensam kvar
Punk är att stå med näven i luften som här.

Mattias Alkberg BD – Sundbyberg
”I Sundbyberg finns det människor lika som bär”; Matti sätter fingret på svenskhet.

Tant Strul – Dunkar varmt
svensk punk om sex av Thåströms ex. Alkberg har gjort en cover på denna.

Barnarp Bulldogs – Ta dig i kragen
svensk punk lever än i våra dagar, trots att sångaren kanske inte direkt känns fräsch.


Jakob:

Grisen Skriker - Sextiofem
Att den var med i en pensionsreklam för ett par år sen gör bara saken roligare.

Cortex - Napalm Sticks To Kids
Två saker, Freddie Wadling och punksveriges hårdaste låtnamn, vad mer behövs?

Docent Död - Solglasögon
Kanske lite förutsägbart, men en punklista utan den här är ingen riktigt lista.

Moderat Likvidation - White Rastas
Råpunk som den ska spelas

De Lyckliga Kompisarna - Elvis Lever
Mart har koll


Anton:

Ebba Grön - Vad ska du bli?
Punk helt enkelt

KSMB - Sex noll två
Sex minuter ren punk

Rävjunk - Bohman Bohman
Om en f.d. partiledare...

Kriminella Gitarrer - Vårdad klädsel
Startskottet för svensk punk?

Kvoteringen - Vem har gett dom rätten?
Ny punk från Örebro med bl.a. Millencolintrummisen "Larre Thrash"

Malmöfestivalen 16/8

Efter en natt med på tok för lite sömn så sitter jag i en bil på väg ner till Malmö. Anledningen till detta heter bob hund. Utöver dessa herrar så är det egentligen bara ett band till jag har planerat att se, Fanfare Ciocarlia, resten gör mig detsamma. När vi väl kommit ner och fixat ett program så diskuterar vi snabbt vad alla vill se, någon nämner Anna Ternheim, men ingen verkar överdrivet sugen, och jag som såg henne på Siesta kunde i ärlighetens namn inte bry mig mindre just nu.

Istället sätter vi av mot Folkets Park. Efter en matrunda så hinner jag precis avnjuta slutet av Ale Möller Band. Trots att jag bara ser två låtar så känns det som många fler. Gruppens världsmusik är väldigt händelserik och taktarter, rytmer och melodier byts ut och förändras hela tiden och skulle nog lyckas hålla kvar intresset hos många som inte är det minsta intresserade av världsmusik. Mig, som älskar världsmusik, lyckas de dock trollbinda.

Efter detta beger vi oss till Zoé. I programmet står det psykedelisk rock, bandet är från Mexico, en kombination som låter spännande. Tyvärr är musiken raka motsatsen till just spännande, bandet låter mest som ett trött Coldplay utan hits och vi lämnar snart konserten. Istället styr vi stegen mot The Fine Arts Showcase som beskrivs som kamikazepop. Med förväntningar om härjig musik med trevliga melodier slår vi oss ner inne i den lilla lokalen. När spelningen börjar uppdagas dock att det handlar om depp-pop och efter bara några låtar sluter jag upp med en kompis i öltältet istället, vilket kändes som ett bättre sätt att spendera min tid på.

När jag fuktat min strupe så Fanfare Ciocarlia tillslut igång. En efter en så äntrar rumänerna scenen med blåsinstrumenten i högsta hugg och snart är det tolv man starka bandet samlade på scen. Konserten håller överlag ett högt tempo, men även en hel del finstämda ballader betas av. Men det är inte balladerna folk har kommit för och när dessa spelas så mättas stämningen i publiken av, men så fort tempot ökar igen så rör sig publikhavet, gammal som ung, män och kvinnor, svensk som invandrare. Och det är också det jag gillar med romsk musik, det spelar ingen roll vem du är så länge som du har roligt.
Trots att jag inte lyssnat in mig så mycket på bandet i fråga så känner jag igen en hel del låtar och trots att mycket låter likt så tröttnar jag aldrig, glädjen är total och bandets hantering av sina instrument är oklanderlig. Sällan ser man någon hantera en trumpet med sådan precision.

När spelningens sista låt klingar ut så skyndar vi oss från Folkets Park mot den största scenen, där bob hund snart börjar spela.
Låtlistan är nästan identisk med den på Emmaboda, men tyvärr finns inte samma energi hos bandet som på den lilla småländska festivalen. Thomas Öberg klättrar på högtalare, springer av och an, kastar trafikkoner och är självgod i vanlig ordning, ändå klickar det inte riktigt. Ibland glimmar det till, men oftast så känns det som att något saknas. Inte ens klassikern Istället för musik: Förvirring lyckas få igång publiken på riktigt och då är det illa. Bandet levererar dock precis vad de ska, med vissa undantag, så som Conny Nimmersjös klumpiga gitarrspel på Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem men det gör jag; tror jag, men det har jag börjat vänja mig vid.
Överlag så känns det som att allt börjat gå på rutin, låtvalet, mellansnacket, scenshowen, något som inte passar bob hund. De är ett band som behöver något att kämpa för, men sedan deras comeback så har de varit det största i popsverige för tillfället, och tyvärr har de börjat gå på tomgång.
Nej tyvärr pojkar, den här söndagen överträffades ni av ett dussin rumäner med tuba, hur känns det?

Veckans Skiva v. 34: Rilo Kiley - More Adventurous

Första gången jag stiftade bekantskap med Rilo Kiley var när de agerade förband till Bright Eyes på Vega i Köpenhamn 2005. Det jag minns starkast från konserten var främst gitarristen Blake Sennetts gitarr, en Fender Telecaster som var dekorerad med ett klistermärke föreställande den norska flaggan. I musikväg minns jag i stort sett bara en refräng med texten "Bad news, baby I'm bad news". Texten tillhör låten Portions for foxes och var anledning till att jag senare började lyssna på Rilo Kiley och deras skiva More Adventurous.

Jag anser att More Adventurous inte har några svaga låtar. Till en början hade jag dock svårt för det femte spåret, I never, men den har på senare tid vuxit i mina ögon (eller öron) och höjts upp till skivans övrigt höga nivå.

Det jag har fastnat för hos Rilo Kiley är dels Blake Sennetts gitarrarrangemang, men framför allt Jenny Lewis röst som framhäver texterna och melodierna på ett superbt sätt.

More Adventurous är Rilo Kileys tredje studioalbum och är bland annat producerat av ingen mindre än Bright Eyes-medlemmen Mike Mogis. Låtar från albumet har spelats i diverse TV-serier och filmer, som till exempel i The O.C (Portions for foxes) och i Monster in law (I never), trots det så är de inte särskilt kända i Sverige. Förmodligen har fler hört talas om Jenny Lewis soloprojekt tillsammans med the Watson twins som har spelat ganska mycket i Sverige. Lewis skulle ha spelat på förra helgens Way out West, men har av någon anledning ställt in hela sin Europaturné.

De absolut starkaste spåren på skivan är Portions for foxes, Abscense of god och Blake Sennetts sololåt Ripchord där han sjunger och kompar sig själv med ett enkelt gitarrkomp.

Spotifylänk till skivan HÄR

Ny Layout

Några ändringar har gjorts med layouten, bl.a. har ett nytt sidhuvud tillkommit, samt lite nya färger. Fler ändringar kommer framöver!

Tack Ola för sidhuvudet!

Way Out West

Årets Way Out West hade både sina ljusa, och inte fullt så ljusa stunder. I torsdags tjuvstartade man med klubbspelningar runt om i Göteborg. På Trädgår'n spelade bandet AC4 som med de forna Refusedmedlemmarna Dennis Lyxén och David Sandström gav en spelning med felfri hardcore. Många hoppades förgäves på att få höra någon Refusedklassiker, istället visade AC4 att de har tillräckligt bra material för att stå på egna ben och som ni säkert vet sedan tidigare; "Refused are fucking dead".



Amerikanska shoegazepunkrockarna Vivian Girls var först ut i Slottsskogen på fredagen, en bra början på festivalen, men de hade svårt att behålla min uppmärksamhet genom hela konserten pga att de var något för otighta och hade lite för tunt låtmaterial. De finns dock gott om potential i de tre tjejerna från New York.

Efter Vivian Girls bar det av till festivalens största scen, Flamingo, och en alltid överdrivet glad Timo Räisänen. Trots vissa ljusglimtar, som till exempel låten Sweet Marie, så var spelningen ganska slätstruken. Slätstruken kan man även sammanfatta Bon Ivers spelning i den överfulla tältscenen Linné.

23-årige Zach Condon och hans Beirut var en av dagens riktiga behållningar, då de med ett leende på läpparna gav sin balkaninspirerade indiepop. Detta var första gången Beirut besökte Sverige och det blev en smärre succé.



En liten besvikelse blev dock skäggisarna i Band of Horses som spelade på den tredje scenen, och den näst största, Azalea. De levererade sin melodiösa countryrock på ett bra sätt, men enligt mig gör de sig lika bra, om inte bättre, på skiva.

Wilcos konsert började ganska trevande men de höjde sig genom varje låt och efter konserten kunde jag bara sammanfatta den med ett ord... WoW! Sångaren Jeff Tweedy levererade sina texter på ett magnifikt sätt samtidigt som bandet spelade tight och klanderfritt. Jag, som annars har svårt för långa rockgitarrsolon, blev helt mållös när gitarristen Nels Cline med en otrolig känsla drog av ett femminuterssolo akompanjerad av hela bandet. Jag ska inte heller glömma bort att nämna alla noiseinslag, som i Via Chicago, som gör spelningen väldigt mycket mer intressant och även dagens bästa!



Antony and the Johnsons tillsammans med Göteborgs symfoniorkester var en mäktig tillställning, men blev ändå en liten besvikelse. Tyvärr var låtvalet ganska tveksamt då Antony Hegarty bara spelade en låt från sin bästa skiva, I am a Bird now. Hegarty hade även en tendens att sjunga sina låtar på ett sätt som inte riktigt limmade med den stora orkestern. Det bästa var hans mellansnack som var spontant och skapade många leenden och skratt.

På Azaleascenen stod senare skotska Glasvegas och gjorde en bejublad spelning, men det var inte förrän i de sista låtarna som de verkligen fick igång publiken med allsång i låten Daddy's gone.

Senare på kvällen spelade kultbandet Echo and the Bunnymen på Trädgår'n. De spelade som väntat igenom hela sitt album Ocean Rain och bjöd även på ett antal extranummer. Med på scenen hade de även delar av Göteborgs symfoniorkester som tillförde en hel del i ljudbilden. Till skillnad från på skivan så fick basen en väldigt stor roll, vilket var mycket bra då basgångarna höll uppe låtarna och gjorde konserten mycket bättre! Echo and the Bunnymen var en perfekt avslutning på dagen som ofta präglats av ångest över bandkrockar. Grizzly Bear, Laakso, Röyksopp, Arctic Monkeys och Fever Ray var alla band som hade varit väldigt kul att se.


Lördagen bjöd till en början på dåligt väder, vilket gjorde att banden i tältscenen fick fler besökare, däribland mig själv. Den oerhört musikaliske Patrick Wolf startade upp dagen med sin blandning av elektronisk pop och folkmusik. Att han behärskar de flesta instrument räcker dock inte när låtarna inte riktigt håller måttet.

[ingenting] med Christopher Sander i spetsen gjorde en helt ok spelning, och visade upp några av sina nya låtar till det stundande albumet Tomhet, idel Tomhet. Skivans producent Jari Haapalainen medverkade även på spelningen med att spela gitarr.



Det hajpade bandet Vampire Weekend var som så många andra hajpade band ganska tråkiga. Deras ljudbild var väldigt tunn, vilket kanske inte var så mycket deras fel, men konserten blev ändå väldigt lidande på grund av detta.

Olle Ljungström och senare även Florence Valentin gav varsin mycket bra spelning. Båda präglades av mycket mellansnack, i Ljungströms fall ganska flummigt och roligt, och i Love Antells (sångare, Florence Valentin) upproriskt och knivskarpt.

Amadous Bagayokos gitarrspel var den stora behållningen på Amadou & Mariams konsert. Ett väldigt sevärt inslag kom i slutet, då de två scendansarna duellerade i någon form av afrikansk dans akompanjerade av congas.

21.17 äntrade de scenen, anledningen till att jag besökte festivalen, My Bloody Valentine. Från första stund så trollband de mig med en vägg av ljud. Spelningen hade två toppar, dels när de spelade Only Shallow och dels i slutet när de spelade ca tjugo minuter oljud i den sista låten You made me realise. Det fantastiska med My Bloody Valentine är att de är de enda som kan bädda in poplåtar i drivor av oljud och på det sättet höja de redan underbart vackra melodierna, det mesta tack vare bandets gitarrist och sångare Kevin Shields.



My Bloody Valentine hade varit den perfekta avslutningen för hela festivalen, men direkt efter dem så började Lilly Allen spela. Jag såg lite för lite av hennes konsert för att bilda någon riktigt åsikt om den, men det lilla jag såg var bra, speciellt låten LDN.

Sist ut var Teddybears som snart släpper ett nytt album och jag kan bara säga en sak; de har något stort på gång. De tre medlemmarna har skapat en oerhört underhållande scenshow som kan fästa den tröttaste av blickar till sig. Häftiga lampeffekter, två trummisar på varsitt högt trumpodie omringar ett gigantiskt björnhuvud i silver och ett DJ-bås. Nedanför på scengolvet står bröderna Åhlund med varsitt björnhuvud på sig, och diverse gästartister som till exempel Swingfly. I och med att de har hållit på i arton år så har de samlat på sig ett gediget låtmaterial, vilket är nödvändigt för att inte hela spelningen ska falla i intensitet.

Över hela taget var Way Out West en väldigt lyckad festival med My Bloody Valentine, Wilco, Echo and the Bunnymen och Beirut som de största guldkornen.

Foto: Anton för popbrus

Tips v. 34

Denna vecka kan tyvärr inte Jakob ge några tips pga att han inte är hemma och därför är dåligt uppdaterad på vad som händer. Rasmus och Anton ger dock sina tre tips som vanligt.

Rasmus:

Göteborg är i dvala denna vecka efter Way Out West och Kulturkalaset, medan Malmö fortfarande festar på. Så Malmöfestivalen är det som gäller hela veckan. Här är tre höjdpunkter:

På tisdag spelar DeVotchKa. Värm upp med att se filmen ”Little Miss Sunshine” och dröm dig bort till soundtracket. Se sedan musiken livs levande.

På onsdag blir det reggae med Syster Sol. Det får ni inte heller missa. Slödansa er igenom ännu en sommardag.

Störst blir ändå torsdagen. Då står Sveriges bästa liveband på scenen. Med Sveriges bästa sångare vid mikrofonen. Har ni tur kan det även bli Sveriges vassaste live-låt om Anna Ternheim dyker upp vid hans sida. Thåström kommer låta sina toner mullra över Malmös gator och torg. Och det kommer att vara så vackert.


Anton:

På fredag spelar singer/songwriter-poeten Emil Jensen på Malmöfestivalen där han kommer framföra underbara låtar och tänkvärd poesi. Han går på Folkets Parks stora scen kl. 20.00.

Om ni inte lyckas ta er till Malmö på fredag så kan ni istället slå på P3 klockan halv tio då P3-live ger er den australiensiska singer/songwritern Lenka. Konserten är från Hultsfredsfestivalen i år. LÄNK HÄR

I den lilla byn Blädinge utanför Alvesta i Småland blir det på fredag festival på Tyrolen. Christian Kjellvander, Stefan Sundström, Florence Valentin, Deportees och Svenska Akademien är bara ett axplock av sevärda akter. LÄNK HÄR

Göteborgs kulturkalas onsdag & torsdag

Vaknar och är allt annat än sugen på konserter och kulturkalas. Ändå sitter jag där på tåget till Göteborg efter lunch. Känslan sitter i när jag bevistar dagens första konsert; Detektivbyrån. De har fått storhetsvansinne och de passar dem inte. Bitter går jag därifrån för att se ett band som jag vet kommer att vara dåligt. Tji fick jag. Senast jag såg dem hatade jag det, men kanske hade det med kontexten att göra. Då var det vinter och de var förband åt Ossler, som spelade en helt annan sorts musik än de. Idag står Steget i Göteborgs hamn på gränsen mellan sommar och höst. Det passar deras musik, som både är lite sommarglad (även om de själva inte vill erkänna det) och lite höstmelankolisk. Därefter blir det spoken word och som vanligt levererar Göteborgs poeter. Enough said. Som vanligt levererar även Markus Krunegård, han är ju riktigt bra live. Och ikväll kokar hela Göteborg. En bekant drar mig längre och längre in i det vibrerande publikhavet, stämningen tätnar och jag får en nagel i ögat. Det är så det ska vara; tumult och glädje i en salig röra. Med trevliga människor, trevlig musik och trevlig poesi gjordes även denna dag till en dag jag avundas mig själv att jag fick uppleva. Festen fortsätter imorgon.

På nätterna här har de affischerat hela byn… När man går runt i Göteborg i dessa dagar är det svårt att undvika de gula lappar som pryder stan. Gula lappar som förkunnar att Skull Defekts och Wooden Shjips ska spela på Nefertiti samma dag som Way Out West smygstartar. Det får en inte missa. Men först bob hund.

De spelar på en alltför stor scen. På en festival som är alltför gratis. Fulla ungdomar som aldrig annars skulle sett skåningarna röjer framför scenen. Men kanske är det just detta som är det fina med kulturkalas; man kan upptäcka något nytt och inse att livet inte enbart består av Arvingarna och fredagsfyllor. Fast det är ändå inte kidsen som röjer hårdast. Under hela konserten studsar sig en femtioårig man i otakt genom låtarna. Lite gulligt faktiskt. Fast bob hund var dock bättre på Emmaboda, där förhållandena var bättre. Och ja, Thomas Öberg har rätt: höj volymen, det har jag tyckt på alltför många konserter i sommar.

Skull Defekts gör just detta. Och deras drones får Neferititi att skaka. Med ett ölglas i handen och ett leende på det guppande huvudet ser jag förmodligen ut som alla andra män i lokalen (men var är kvinnorna?)

Ännu finare blir det när Wooden Shjips spelar sin psykadeliska noisepop till en backdrop av projicerade pysykadeliska ränder i rött, blått och vitt. Dessa övervintrade hippies vet hur man drar ut på låtarna utan att variera sig i stor utsträckning och dessutom få det att låta bra. Fler noisepophippies till Sverige!

Låtlista v. 33 - Way out West

Denna veckan har vi valt temat Way out West, för att kunna tipsa om gulkornen under festivalen.

Spotifylänk med alla låtar: http://open.spotify.com/user/fenton/playlist/0oSe7P0HGZDPm4Lizm0isb


Rasmus:
Beirut – Scenic World (Lon Gisland version)
För att det är Beiruts vackraste sång.

My Bloody Valentine – Sometimes
Myspys med bandet som kommer att rocka hardest på årets festival.

Band of Horses – No One’s Gonna Love You
Romantiskt och melankoliskt på samma gång, precis som det ska vara så här års.

Joe Strummer – Coma Girl
Nej, rebellen har inte återuppstått för en spelning i Slottsskogen, men ladda inför festivalen med textraden; ” I was crawling through a festival way out west”

Bon Iver – Skinny Love
Kanske inte så somrigt, men vafan, låt vintern komma krypande tidigt i år…

Jakob:
My Bloody Valentine - I Only Said
Det är så här shoegazer ska låta, popmelodier dränkta i gitarrer

Beirut - Nantes
Kanske inte hans bästa, men en ack så vacker låt

Florence Valentin - Upp på sociala, ner på systemet
Alla arbetslösas kampsång

Lily Allen - LDN
Låten som fick mig att inse att Lily inte bara var ännu en tappad popdiva

Seun Kuti & Egypt 80 - Don't Give That Shit To Me
Det kanske inte är Fela, men det är Felas son och Felas kompband och det svänger.

Anton:
Antony and the Johnsons - Man is the baby
En i högen av vackra låtar signerat Antony Hegarty

My Bloody Valentine - Only Shallow
En vägg av ljud som får själen att gunga

Wilco - Jesus etc.
Ett stycke mästerverk

Florence Valentin - Allt dom bygger upp ska vi riva ner
Antells genombrott och en tidlös klassiker

Echo and the Bunnymen - Killing Moon
Kanske har jag dålig fantasi, men låten är för bra för att inte nämnas

Conor Oberst och M. Ward i samarbete

2000-talets svar på Traveling Wilburys har sett dagens ljus, nämligen bandet Monsters of Folk bestående av Conor Oberst och Mike Mogis från Bright Eyes, Jim James från My Morning Jacket samt singer/songwritern M. Ward. De släpper sitt debutalbum den 22 september och kommer följa upp debuten med en turné i USA och senare i Europa. De kommer till Fiadelfiakyrkan i Stockholm den elfte november.

Tips v. 33

Rasmus:

På fredag drar Malmöfestivalen igång igen. Bra band och billig falafel. Redan första dagen spelar El Perro Del Mar och Babian. Men denna veckas mest intressanta Malmökonsert äger rum på lördag klockan 19.30 på Debaser. Wooden Shjips kommer till Sverige! Tänk er Sonic Youth möter The Doors. Fast långsammare. Kan bli hur bra som helst.

Göteborgs Kulturkalas är inte vad det en gång var. Man saknar lätt de små obskyra banden från USA. Men höjdpunkter bjuds det på även i år. Göteborgs stoltheter Navid Modiri och Gudarna bjuder upp till dans på tisdag. Missa inte chansen att se ett av Sveriges bästa liveband.

Undvik de amerikanska skäggen och se svenskt istället på Way Out West. [ingenting] spelar samtidigt som Calexico och Laakso spelar samtidigt som Wilco. I båda fallen är det ett svårt val vad man ska välja.


Jakob:

Onsdag 12/8
Glesbygd'n + Ylijali
Kafé Deluxe, Växjö

Det bästa som hänt svensk reggae sedan Kultiration gästar Växjös mysigaste krog.


Fredag 14/8
Sista Sekunden, Snutjävel, Slut på det roliga m.fl.
Musikhuset, Växjö

Punk- och hardcorekväll på BG. Kan vara värt ett besök


Lördag 15/8
My Bloody Valentine
Way Out West, Göteborg

Alla som besöker festivalen utan att beskåda MBV förtjänar inget bättre än ett nackskott!


Anton:

På torsdag gör hardcorebandet AC4, med de forna Refusedmedlemmarna Dennis Lyxén och David Sandström, en klubbspelning på Way Out West. De går på Trädgårn's scen klockan 20.30, missa inte!

Om ni är riktigt snabba ifrån AC4:s spelning så hinner ni på även se det svenska kultbandet bob hund som spelar på Götaplatsen klockan 21.30. Denna spelning ingår i Göteborgs kulturkalas och kostar därför gratis.

Den svenske singer/songwriter-poeten Emil Jensen har på sin hemsida gjort det möjligt att lyssna på alla hans skivor och EP:s som någonsin spelats in. Ett ypperligt tillfälle att att låta dina sinnen sjunka in i en oas av underbara sångtexter och magnifika melodier! Adressen är http://www.emiljensen.se/ och klicka sedan på musik. Om ni gillar det ni hör så finns där även instruktioner på hur ni kan göra för att donera ett valfritt belopp till Jensen och hans musikbolag.

Välkomna

Efter månader av planering så har äntligen tankarna blivit verklighet, musikbloggen Popbrus har skapats!

För att några av er inte ska bli besvikna när ni läser Popbrus så ska det redan nu poängteras att om ni är ute efter skvallernyheter rörande Melodifestivalen, Idol eller Allsång på Skansen så har ni kommit oerhört fel, men om ni vill öppna era musiksinnen och upptäcka ny bra independentmusik så har ni kommit helt rätt! Vårt mål med bloggen är att den ska fungera som en introduktion till musikgenrer som inte får det utrymme i svensk media som de förtjänar.

Bloggen kommer bestå av några fasta punkter varje vecka och några punkter som kommer mer slumpvis. De fasta punkterna är:

• Musiktips för den kommande veckan, som alltid publiceras på söndagar.
  
• Veckans skiva, där någon av oss tre skribenter skriver om en skiva, ny eller gammal, som vi vill uppmärksamma. Publiceringsdag: torsdag.
  
• Veckans låtlista på ett visst tema, där vi listar fem låtar var i ett speciellt tema. Publiceringsdag: fredag.
  

De mer rörliga punkterna, som publiceras när material finns, är:

• Konsertrecensioner
  
• Nyheter, som vi tycker är värda att uppmärksamma
  
• Intervjuer, med aktuella musikpersonligheter

Inom snar framtid kommer det publiceras lite kort information om oss tre skribenter.

Trevlig läsning!

Jakob, Rasmus och Anton