Att hitta någon info om den här skivan är inte det lättaste. Det enda som står att finna är det som står på Jared Smiths hemsida. Inte ens wikipedia hjälper här, då artikeln om Jared Smith syftar på en sångare, och den vi letar efter här är poet. Och som poet verkar han vara relativt erkänd, som musiker, inte lika. Även Last.fm-artikeln syftar på fel Jared Smith, och som lyssnare på just den här skivan så står jag ensam tydligen, vilket är synd, väldigt synd. För det är en väldigt trevlig skiva, där Jared läser dikter, musiken står Lem Roby för. På Jareds hemsida kan man läsa att Lem komponerar alternativ jazz, men det märks inte här.Istället rör det sig om en blandning mellan neo-folk och Neil Youngs soundtrack till filmen Dead Man, ibland rör det sig snarare om freakfolk och ibland vet jag inte vilken genre jag ska tillskriva musiken. Jareds röst gör sitt till för stämningen, den passar ofta oerhört med musiken. Texterna tänker jag dock inte ens ge mig på att analysera, poesi är inte min starka sida, men stämningsfullt är det, så mycket kan jag säga.
Dock är det här inte en jättespännande skiva, det är inte många låtar som verkligen sticker ut och verkligen berör, för mig handlar det mer om stämningen den ger. Den passar utmärkt att lyssna på under vinterhalvåret, så här när kylan och mörkret kryper på, att sätta sig bekvämt, vira in sig i en filt och dricka té till. Låt dig överösas av enslighet.
Skivan finns att lyssna på här
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar