Tips v. 9

Rasmus:

För er som missat det faktum att bokrean drog igång i torsdags, är det hög tid att ta er ner på stan och kolla in lite böcker. Förutom romaner av bland annat Klas Östergren och JMG le Clezio och en mängd kokböcker finns även ett flertal böcker om musik, mest förekommande är nog Bob Dylan och Ulf Lundell. Dylans Memoarer är en av böckerna som går att inhandla till ett billigt pris, för er som inte redan har den. Och den är riktigt bra.

När ni ändå befinner er i er lokala bokhandel tycker jag att ni ska plocka till er ett ex av Stå aldrig still, en nyutkommen antologi om Thåström.

Till sist bör nämnas att ett nytt album av Peter Morén, känd från Peter, Bjorn & John, släpper nytt: I spåren av tåren heter den och kommer på onsdag.


Jakob:

På fredag så har Uppsalabor två bra spelningar att välja mellan. Den första är Torsson, bandet som både klumpats ihop med proggen och med punken och själva utnämt sig till det fjärde bästa bandet i Lund. De spelar på Katalin.

Är man dock inte sugen på att titta på dem så kan man istället bege sig till Orange där klubben Rio håller låda. Det bjuds på spelning med postpunkbandet Diskoteket.

Har man privilegiet att befinna sig i Växjö så kan man istället uppsöka Kafé Deluxe på fredag och njuta av 70-talsdoftande hårdrock med Abramis Brama. En god idé skulle vara att ta sig dit tidigt, då det ges möjlighet att lira rundpingis där mellan 18 och 22. PING PONG IS PINGIS MOTHERFUCKER!


Anton:

Nikola Sarcevic, sångare och basist i Millencolin, släpper på onsdag sin tredje soloskiva. Denna gången har han gått över till att sjunga på svenska, i övrigt är musiken sig lik. Skivan heter Nikola och fattiglapparna.

Popadelicabokningen The Kissaway Trail släpper det nya albumet Sleep Mountain på onsdag. En intressant bokning av Popadelica och ett ännu intressantare skivsläpp, missa inte.

På måndag kan ni undvara en halvtimme åt att lyssna på The xx i P3 Live. En konsert, inspelad 14 januari i Groningen i Holland sänds klockan 20.30.

Låtlista v. 8 - Bättre förr

Veckans lista på Spotify.

Rasmus:

Hidden Cameras – A Miracle
Glädjeruset finns kvar, men det känns inte längre lika spontant.

Nick Cave – Jangeling Jack
Visst, han gör fortfarande bra skivor, och magiska spelningar. Men det var under sent 80-tal/tidigt 90-tal som han hade sina bästa år, med album som Let Love In, Murder Ballads och Tender Prey.

Laakso – Drinking
Laakso var så himla mycket bättre än vad Markus Krunegård någonsin kommer att bli solo.

Kaizers Orchestra – Rullett
Fortfarande ett fantastiskt liveband, men de senaste skivorna har inte samma nerv som de två första.

New York Dolls – Human Being
Band som återförenas ett kvarts sekel efter upplösningen funkar bara live. När de bestämmer sig att spela in nytt cå infinner sig inte magin som en gång fanns där.


Jakob:

Green Day - Welcome To Paradise
Fram till och med Warning så var Green Day ett helt fantastiskt band, låten i fråga passar väldigt bra med tanke på att jag flyttat till Gottsunda.

Kultiration - Sparkar & Slag
Missförstå mig rätt, Kultiration är fortfarande ett underbart band, men det har aldrig låtit bättre än på första plattan.

Millencolin - Ciquita Chaser
Jag saknar dagarna då de fortfarande spelade ska.

Sepultura - Roots Blody Roots
Okej, det var nu-metal redan innan Max Cavalera hoppade av, men det var ju bra nu-metal!

The Cure - Boys Don't Cry
Första skivan är bäst, i sann indieanda


Anton:

Weezer – In The Garage
Bandet släppte tre-fyra bra plattor innan de tappade det och började spela in skräp.

Bob Dylan - Like A Rolling Stone
Bra nu, bättre förr.

bob hund - Hörlurar
Senaste albumet är bra, men går inte att jämföra med de äldre.

Kent - Pojken med hålet i handen
Har de inte blivit lite för stora för deras eget bästa?

Lars Winnerbäck - Inte för kärleks skull
Från vistrubadur till Lundellkopia. Jag gillar vissångaren bättre.

Månadens skiva v. 8: Glesbygd'n - Tid'n Lid

Jakob:

Vemodsreggae med sång på Norrländska, kan det bli mer svenskt än så här? Glesbygd'n har de senaste åren kramat ur den Jamaicanska känslan ur baktakten och istället bytt ut den mot känslan av kalhyggen, vinter och en längtan efter något mer än den konsumtionshets som präglar samhället idag.

Tid'n Lid är Glesbygd'ns andra skiva och i mitt tycke inte lika klockren som debuten Ärtes Jord'n. Det saknas låtar som sätter sig efter en lyssning, väldigt många lunkar förbi i maklig takt för att försvinna lika fort som de kom. Men detta är antagligen mest på grund av att jag inte lyssnat på denna skivan i närheten av lika mycket som debuten, för rent musikaliskt så är det samma sak, inte mycket har ändrats, varken till det bättre eller det sämre. Låtarna går i moll och texterna är fyllda med samhällskritik. Detta är en helt okej uppföljare, du får samma sak som på första plattan, och det är på intet vis en dålig grej, gillade man den första så gillar man den här skivan också, och gillar det, det gör jag, men det glänser inte riktigt till, kanske för att man vet vad man har att vänta sig. När jag lyssnade på Glesbygd'n första gången så blev jag tagen av deras musik, den kändes genuint Norrländsk trots att den gick i baktakt. Det gör den fortfarande, men överraskningsmomentet finns inte kvar.

Men en låt glänser till över de andra. Avslutande Áigi Ve Simon Issát Marainen värmer i själen med sin underbara jojk, som jag antar framförs av just Simon Issát Marainen. Just jojken är det som lyfter låten från väldigt bra till fantastisk, den kommer och går och lämnar fritt spelrum åt musikerna att leverera molldub med doft av mossa och lav. Och just mossa och lav är något som svensk baktakt tyvärr allt för ofta saknar.


Rasmus:

Utanför fönstret ligger snön i djupa drivor. Manslånga istappar hänger från taken. Tak som stup i kvarten rasar in på grund av den börda snön utgör. Tåg ställs in och kollektivtrafiken är ett kaos…

Nej, Glesbygd’n är inget jag är jättesugen på att lyssna på under dessa omständigheter. Men allteftersom skivan spelar blir det också mörkare utomhus, och årstiden göms bakom anonyma svarta fönster. Jag börjar gunga med till musiken.

Jag är inget stort fan av reggae i allmänhet och svensk reggae i synnerhet. Men ibland tänder det till. Vissa varma sommardagar kan ni se mig sitta i en bil lyssnandes på ovan nämnda genre. Och vissa ljumna sommarnätter kan ni se mig skaka mina lurviga till detsamma.

Jag ställer mig ytterst schizofrent till musiken som sprider sig i lägenheten. Men det har ingenting med dess kvalitet att göra – jag gillar det jag hör – nej det är associationerna som gör mig villrådig. Å ena sidan tänker jag på fina somrar i det förflutna och en förhoppningsvis fin sommar om bara några månader (kanske delvis tillsammans med Tid’n Lid). Å andra sidan inser jag att det verkligen inte råder värme på andra sidan de tjocka stenväggar som står mellan mig och omvärlden. Och bristen på värme gör mig lite dyster.

Men mest myser jag i värmen som kommer från stereon min. Sluter ögonen och tänker på nätter som aldrig tar slut, festivaler och nakenbad.


Anton:

Visst är det härligt att lyssna på den norrländska dialekten som tillsammans med den baktaktsfasta musiken skapar en bild av skoghuggande hippiemänniskor i lusekoftor som skankar runt i någon timmerstuga mitt i den norrländska urskogen flera mil från närmsta eluttag och internetuppkoppling. Om man sedan lyssnar på texterna så hör man att den uppmålade bilden kanske inte riktigt stämmer med verkligheten. Glesbygd’n sjunger om vemod och om politik och man förstår att bandet är mer upplyst än större delen av Sveriges befolkning. Jag vill dock inte rasera min ursprungliga bild allt för mycket, för det är delvis den som håller modet uppe då jag egentligen har väldigt svårt för svensk reggea. Det är lite för ointressant, och stundtals är det lite för segt, men med en norrländsk ärlighet och bra musikaliska insatser så är betyget ändå fullt godkänt. Jag kan förstå att de som gillar genren älskar Glesbygd’n.

Siesta, Hultsfred, Emmaboda och Peace & Love

Hultsfred släppte idag The Hives till sommarens festival.

Siesta överträffade det genom att också släppa The Hives samt Röyksopp, Bruket, Nääk och, som vi skrev om igår, Built To Spill.

Built To Spill

Emmaboda bjöd på tyska Welle: Erdball samt svenska Babian och Andreas Grega.

Peace and Love släppte även de The Hives idag, och i tisdags hade de ett större bandsläpp med John Fogerty, Mando Diao, Tech N9NE, Kings of Convenience, Nationalteaterns Rockorkester, As I Lay Dying, Attentat, Helt Off, The Mary Onettes och Fontän. Jag vill ge ett litet utropstecken för The Mary Onettes.

The Hidden Cameras, Dinosaur jr. och Built To Spill

Igår kunde ni läsa på Popbrus Facebookprofil att The Hidden Cameras kommer till Göteborg i vår. Bandet kommer göra fem spelningar i Skandinavien:

20 april - Vega, Köpenhamn
21 april - Voxhall, Århus
22 april - KB, Malmö,
23 april - Debaser Medis, Stockholm
24 april - Brew House, Göteborg


Dinosaur jr. är sedan tidigare bokade till Siestafestivalen (27 maj) och de kommer i samband med Hässleholmspelningen ge ytterligare fyra i Skandinavien:

26 maj - Tyrol, Stockholm
27 maj - Siestafestivalen, Hässleholm
28 maj - Sentrum, Oslo
29 maj - Peer Gynt, Bergen
30 maj - Tavastia, Helsingfors

Förband under de tre första spelningarna är albumaktuella Built to Spill (albumet There Is No Enemy släpptes i Sverige 15 februari), de sista två spelar Dinousar jr. ensamma.

Jakobs Musikhörna v. 8: Band of Joy

Det finns åtminstone två band med namnet Band of Joy, det kändaste är antagligen det från Birmingham, bandet som Robert Plant och John Bonham spelade i innan de började i Led Zeppelin.

Det andra bandet är svenskt, innehåller inga kända musiker och kommer antagligen aldrig nå samma kultstatus som ovan nämnda Band of Joy, vilket är synd, för i ärlighetens namn så är de mycket bättre.

Vad är det då som gör dem så bra undrar du? Ett ord, spelglädje. Det här är tre personer som inte gör musik för någon annan anledning än att de älskar det. Detta är inget jag säger enbart baserat på deras musik, utan för att jag träffat dem, beskådat dem live ett flertal gånger och även känner folk som känner dem väldigt väl. Men visst märks det i musiken också Enligt dem själva så blandar de folkmusik av olika slag, surfmusik, cirkusompa och tradjazz, men för att beskriva det så enkelt som möjligt så kan man säga att det rör sig om instrumental dansant rockmusik. Men ord gör knappast musiken rättvisa.

Deras inspelade material gör inte heller musiken rättvisa, för det är live som de ska upplevas. Det märks verkligen att alla tre medlemmarna älskar att befinna sig på scen och glädjen smittar av sig till publiken. Så får du chansen att avnjuta dem live, så tveka inte.

Men tillsvidare så får ni nöja er med att lyssna på dem på Spotify eller på Myspace.

Band of Horses till Sverige

Band of Horses under Way out West 2009

I somras spelade Band of Horses på Way out West-festivalen i Göteborg. Den 17 april kommer de tillbaka till Göteborg, denna gången för en spelning på Trädgår'n. Biljetterna släpps imorgon (23 februari) och något säger mig att de kommer ta slut ganska fort.

I vår väntas uppföljaren till succéalbumet Cease To Begin, arbetsnamnet på det nya albumet är Night Rainbows.

Nya akter till Hultsfred X

bob hund under Göteborgs kulturkalas 2009

Idag släppte Hultsfred fem nya akter som tyvärr är lika ointressanta som de tidigare släppen, den enda ljusglimten finns i bob hund som är festivalens bästa bokning hittills. I övrigt släpptes bob hunds lillebror Babian, de australiensiska electropoparna Empire of the Sun, norsk electro i form av Annie och den svenska singer/songwritern Steso Songs (läs konsertrecension med Steso Songs från Malmöfestivalen här).

Tips v. 8

Rasmus:

På onsdag trotsar ni snön och beger er till skivbutikerna. Veckan erbjuder nämligen en fin skivskörd. Nedan finner ni tre av russinen:

Johnny Cash behöver väl ingen närmare presentation? Nu är det i alla fall dags för den andra av de två album han hann spela in innan han dog, men aldrig hann släppa. American VI: Ain’t No Grave heter den.

Altcountrybandet Clem Snide släpper också nytt; The Meat Of Life. Jag rekommenderar dem helhjärtat.

Sist men inte minst släpps sverigeaktuelle Josh Rouse albumet El Turista. Minst lika laidback som ovanstående två skivor.


Jakob:

Imorgon, måndag, spelar stoner-bandet Fu Manchu på Debaser Slussen i Stockholm. Fräsigt riffande är att förvänta!

På fredag spelar Imogen Heap på Nalen, kan bli soft.

Samma dag spelar även Sveriges punkigaste popband Pascal på Debaser i Malmö. Spelar gör även Makthaverskan.


Anton:

Ytterligare två intressanta skivor släpps denna veckan, vilka är:

The Knifes Darwinopera Tomorrow, In a Year som släpps på fredag. En annorlunda musikalisk upplevelse utlovas.

Det danska post-rockbandet Efterklang släpper sitt tredje fullängdsalbum på onsdag, med namnet Magic Chairs.

Som ni läst om tidigare på Popbrus så kommer Bright Eyes och Neva Dinova åter igen släppa skivan One Jug of Wine, Two Vessels, denna gång med fyra nya låtar. Ett smakprov på EP:n har lagts upp på Saddle Creeks hemsida, lyssna här.

Låtlista v. 7 - Färger

Veckans låtlista på Spotify

Rasmus:

Okkervil River – Red
“I’m full of fictions and fucking addictions and I miss my mother”

Adam Green – Bluebirds
En av de låtar som visar att Adam kan skapa vacker pop utan att tramsa till det.

Gogol Bordello – Start Wearing Purple
För min del går det inte att höra den här utan att vilja bege mig till en festival för att dansa mig svettig tillsammans med tusentals andra till det här. Bums!

Belle & Sebastian – The Blues Are Still Blue
“The black will be grey and the white will be grey / But the blues are still blue”

Flogging Molly – Black Friday Rule
Lite irländskt, så här en månad innan St Patricks day?


Jakob:

Animal Collective - The Purple Bottle
"Can I tell you that you are the purple in me?"

Millencoin - Twenty Two
"Twenty two, feeling blue"

NOFX - Don't Call Me White
"Represents everything I hate,
The soap shoved in your mouth to cleanse the mind"

James Brown - Say It Loud - I'm Black And I'm Proud
James Brown gjorde en hel generation stolt över sin hudfärg.

Text - Sound Is Compressed; Words Rebel And Hiss
"Black is the Light that shines on my path
Black is the color of freedom"


Anton:

Grand Archives - Torn Blue Foam Couch
Ett band som jag vill lyssna mer på!

Shearwater - Black Eyes
Från bandets senaste skiva som släpptes i onsdags.

First Aid Kit - Hard Believer
Från systrarnas album The Big Black And The Blue.

Mumford and Sons - White Blank Page
Bandet är aktuella med en sverigespelning på Debaser Slussen den tolfte april. Kolla in fler kommande konserter i Popbrus konsertkalender.

Death Cab for Cutie - A Lack Of Color
En gammal favorit.

Veckans skiva v.7: Bright Eyes - Letting Off The Happiness

Skivan finns på SPOTIFY.

Först släpper helvetet lös; folk skriker i plågor, saker går sönder och det är ett allmänt oväsen. Helvetet tonas sedan ner lite, men det kommer alltid att följa en med i bakgrunden. Det går inte att bortse från. För att dölja det inferno som pågår bjuds vi istället på en desperat akustisk gitarr. Men det imaginära lugnet får bara fortgå i tolv sekunder. Sedan öppnar Conor Oberst munnen. Och här har vi en man som inte varit nere i helvetet för att sedan återvända och berätta om det. Nej, här har vi en man som befinner sig i helvetet. Då talar vi inte om ett imaginärt Dantes Inferno. Nej, detta är det introverta helvete som alla kan få uppleva om de har otur. I Sverige drabbas 35 procent av befolkningen någon gång i livet av depression. Många av dessa under årets mörkare månader.

”I dreamt of a fever,
one that would cure me of this cold winter set heart,
with heat to melt these frozen tears, and burned with reasons
as to carry on”

För någonstans måste väl ändå energin finnas som kan ta en tillbaka till det goda livet? Någonstans skymtar väl ändå våren? Men Oberst sjunger inte bara om en inre vinter. För samtidigt som den då 17-årige Conor ligger vaken på nätterna och vrider sig i sin säng, pågår vintern utanför fönstret. Och ibland kan det vara svårt att veta vilken vinter han sjunger om. Vilket är en av låtens starkaste sidor. Att man dessutom tror på varenda ord gör inte det hela sämre.

Men så kommer man då till en punkt då det inte finns någon annan utväg än att ta till flaskan:

“And so I drink to stay warm,
and to kill selected memories,
cause I just can’t think anymore about that or about her tonight.
and I give myself three days to feel better,
or else I swear I'll drive right off a fucking cliff,
cause if I can’t learn to make myself feel better,
how can I expect anyone else to give a shit?”

“If Winter Ends” heter låten som inleder Letting Off The Happiness. Och den är ett litet mästerverk. Ingen annan låt har varken tidigare eller senare bättre beskrivit känslan den inre vintern bättre. Oavsett hur resten av skivan hade låtit, så hade det därför varit en bra skiva. Nu är resten av skivan också riktigt bra. Men aldrig riktigt lika bra som ”If Winter Ends”. Och där och då, i slutet av förra århundradet, påbörjades Conor Obersts storhetstid. En tid som pågår än idag.

“And if the perfect spring is waiting somewhere,
just take me there,
just take me there,
just take me there,
and say and lie to me and say,
and lie to me and say,
it’s gonna be alright,
it's gonna be alright,
Yeah, you worry too much kid,
it's gonna be alright”

Jakobs Musikhörna v. 7: Garmarna - Hildegard von Bingen

Nu sitter man här med en hemtenta i Musikhistoria A och diverse andra saker som tyvärr måste sägas har högre prioritet än Popbrus, så ni får ursäkta att dagens musikhörna blir kort, men ack så naggande god.

Eftersom jag de senaste veckorna plöjt igenom ca. 500 sidor om västerländsk musikhistoria och en stor del av min musiklyssning har utgått från Naxos gigantiska musikbibliotek så är det kanske inte konstigt att jag väljer att skriva om en skiva som ganska starkt knyter an till ämnet. Det rör sig om svenska Garmarna och deras skiva Hildegard von Bingen. Kvinnan som skivan är döpt efter, Hildegard von Bingen, är nämligen en av de allra tidigaste kvinnliga kompositörerna som man känner till. Skivan består av tolkningar av hennes verk, så klart i Garmarnas speciella version av folkmusik, där även rock och elektronica samsas. Musiken får verken att kännas morderna trots att de har närmare 900 år på nacken, till stor del tack vare Emma Härdelins karaktäristiska röst.

Klicka här för att lyssna på skivan på Spotify!

För att lyssna på Hildegard von Bingens musik tolkad lite mer tidsenligt så kan du klicka här!

The xx to a festival Way out West

The xx klara för Way out West

Idag släppte Way out West tre nya akter till sommarens festival. Dessa var brittiska The xx (mörk, drömskt episk indie), La Roux (elektropop) och The Radio Dept. (synthshoegaze).

I söndags släppte Popadelica ytterligare en akt till sin endagsfestival vilket var det svenska undret First Aid Kit.

Tips v. 7

Rasmus:

Redan imorgon kommer veckans första fina skivsläpp; There’s No Enemy av Built To Spill. Gammal hederlig amerikansk indierock när den är som bäst. Dessutom har skivan ett väldigt fint omslag – vilket bandets skivor oftast har.

Shearwater startades en gång i tiden av bland annat Will Sheff från Okkervil River. Will är inte längre med i bandet; det blev för mycket att vara med i två av altcountry/skäggpopens största band. Men Wills medverkan i uppstarten av bandet ger en fingervisning om vad det handlar om. Shearwater är dock mer lågmälda, även om de även har tendenser till raka motsatsen. Det är i alla fall amerikanska skägg det handlar om. Och Shearwater släpper nya skivan The Golden Archipelago på onsdag

På onsdag släpps även Scratch My Back av Peter Gabriel, där han bland annat tolkar Bon Iver, David Bowie, Regina Spektor, Arcade Fire och Magnetic Fields. Tolkningen på Magnetic Fields ”The Book Of Love” släpptes nyligen även som singel. På singelns baksida tolkar The Magnetic Fields Peter Gabriels ”Not One Of Us”. Under årets lopp kommer samtliga av skivans låtar släppas på samma sätt - det vill säga som singlar där b-sidorna består av Peter Gabriel-låtar inspelade av de artister Gabriel tolkat på a-sidan.


Jakob:

På torsdag besöker Spaniens svar på Manu Chao Uppsala för en spelning på Katalin. Bandets namn är Che Sudaka och risken för sväng är överhängande.

Samma kväll så kan den som hellre är sugen på hip hop ta sig till Debaser Medis i Stockholm för att beskåda jänkarna i Jedi Mind Trick.

Att spendera söndagen i huvudstaden är också ett hett tips eftersom Ale Möller Band håller låda på Södra Teatern


Anton:

Den amerikanska singer/songwritern Joanna Newsom släpper på fredag trippelcdalbumet Have One On Me som är det tredje i ordningen. Det speciella med Newsom är att hon ackompanjerar sig själv med en harpa, vilket ger ett annorlunda sound.

På onsdag spelar Jeanette Lindström på Katalin i Uppsala och på fredag på Nefertiti i Göteborg. Bered er på en härligt lugn och skön kväll i jazzens tecken.

På onsdag släpps filmen (500) Days Of Summer med sångerskan Zooey Deschannel i huvudrollen, läs mer om filmen i detta inlägg.

Låtlista v. 6 - Snygga omslag

Denna veckan får ni använda både ögonen och öronen, njut av de snygga omslagen samtidigt som ni lyssnar på bra musik!

Låtlistan på Spotify hittar ni HÄR.

Rasmus:

Levellers – Mouth To Mouth
“What A Beautiful Day”
När färger, typografi och detaljer samspelar så här fint får man riktigt snygga skivomslag.


Suede – Dog Man Star
”The Wild Ones”
Suede tar skivomslagsmästarna The Smiths omslag ett steg längre. Jag gillar hur vårvädret är närvarande både innanför och utanför fönstret.


Thåström – Mannen som blev en gris
”Kaos Passageraren”
Det är svart och det sprakar – precis som musiken.



Comet Gain – Réalistes
“Don’t Fall In Love If You Want To Die In Piece”
Minimalistiskt men ändå med en mängd detaljer.



Mogwai – EP + 6
“Stanley Kubrick”
Var ska man börja? Med den suddiga bilden, den överstrukna texten eller den asymmetriska placeringen av fotot?




Jakob:

Godspeed You! Black Emperor - Lift Your Skinny Fists Like Antennas To Heaven
"Sleep"
Enkelt, stilrent och helt enkelt ett av de snyggaste skivomslagen någonsin.


Joy Division - Unknown Pleasures
"Disorder"
Att använda en inverterad bild av pulsen från en pulsar är inget annat än genialt.


Daniel Johnston - Hi, How Are You
"Despair Came Knocking"
Grodan, Jeremiah The Innocent, är en av få saker jag skulle kunna tänka låta tatuera in.




Animal Collective - Strawberry Jam
"Fireworks"
Aldrig har mögliga bär sett så frestande ut som här.



The Jimi Hendrix Experience - Axis: Bold As Love
"Little Wing"
Få kommer undan med det här, kanske för att Jimi gjorde det bäst.







Anton:

Bright Eyes - There Is No Beginning To The Story EP
"Loose Leaves"
Tänk att tygdjur kan se så läskiga ut.



Taken By Trees - East Of Eden
"My Boys"
Pakistan är vackert.



Anna Ternheim - Leaving On A Mayday
"Black Sunday Afternoon"
Surrealism signerat Helena Blomqvist.



New Order - Power, Corruption And Lies
"Age Of Consent"
1800-talsmålningar och New Order går förvånansvärt bra ihop.



Wilco - Yankee Hotel Foxtrot
"Heavy Metal Drummer"
Jag skulle kalla det stilrent.

Veckans Skiva v. 6: The Depreciation Guild - In Her Gentle Jaws

Det är konstigt att jag inte lagt märke till det här bandet tidigare, frontmannen Kurt Feldman spelar nämligen trummor i The Pains of Being Pure at Heart, som ni ju vet släppte en av förra årets absolut bästa plattor. The Depreciation Guilds debut-ep, Nautilus, släpptes även gratis på 8bitcollective. Men trots dessa omständigheter så har det här bandet tyvärr gått mig obemärkt förbi.

För deras musik är något som faller mig i smaken, de blandar shoegazer och drömpop med electronicainslag från ett nintendo. Till en början så sticker nintendoljudet ut så att det är svårt att lägga märke till något annat, men när man vant sig vid det så märker man att bakom chiplätena så gömmer sig några riktigt bra låtar. Men i all ärlighet så skulle ljudbilden kunnat vara mer balanserad, nintendod kunde fått ligga lite längre bak och gitarrerna skulle gärna fått ta mer plats.

Men det kunde samtidigt vara värre, det märks att låtarna är byggda kring ljuden från spelkonsolen vilket känns bra, det här är inget band som kastar in ett nintendo bara för att sticka ut. Gitarrerna skränar och väsnas till och från och nintendot spottar ur sig både popmelodier och ett åttabitars trumkomp. Det fungerar oväntat bra tillsammans och The Depreciation Guild kan lätt konkurrera med kollegor i samma genrer, för även om In Her Gentle Jaws är den klaraste stjärnan på pophimlen så lyser den starkt nog för att jag ska förvänta mig stordåd när uppföljaren levereras nu i vår.

Här kan du lyssna på In Her Gentle Jaws på Spotify!

Här kan du ladda ner epn Nautilus helt gratis och lagligt!

Festivaluppdatering

Emmaboda släppte band igår, Entombed och Kalle Bah. I mitt tycke ett bra släpp, lite metal behövs på den festivalen, The Haunted lockade bra med publik förra året, det skulle förvåna mig om Entombed inte gör det samma i år.

Även Roskilde firade onsdagen med att släppa fler artister, nämligen Efterklang, Casiokids och Lindstrøm & Christabelle. Även detta ett helt okej släpp, Efterklang är alltid bra live, förhoppningsvis får de spela på en större scen då de spelade på en tältscen 2008 som var minst sagt överfull.

Men bäst bandsläpp gjorde ändå Siesta! idag. En bunt bokningar tillkännagjordes, bland dessa så stack två ut speciellt mycket, Ossler, som trots ett förflutet som gitarrist i Wilmer X tillhör den absoluta toppen av svenskt musikliv, och indielegenderna Dinosaur Jr.
Utöver dessa så bokades även Radio Dept., Fibes Oh Fibes, Babian, Amanda Jenssen, Johnossi, Timo Räisänen, Babian, First Aid Kit, Jesaiah och Intohimo.

Diverse uppdateringar

Idag har Arvika- och Hultsfredsfestivalen samt Peace & Love släppt nya akter. Till Arvika kommer i sommar Regina Spektor som besökte Sverige åtskilliga gånger 2009. Kommer gör även The Twelves, donkeyboy, Owl Vision och Ou Est Le Swimming Pool. Läs mer om bandsläppet här.


Regina Spektor, Hultsfredsfestivalen 2009

Hultsfred gjorde ännu ett ganska ointressant bandsläpp med Wolfmother, Everlast och Yuksek. Dessutom släppte man indiebandet Two Door Cinema Club från Nordirland som kan vara festivalens bästa bokning hittills. Tyvärr säger det mer om festivalen än om bandet...
Mer om Hultsfreds bandsläpp här.

Wolfmother stod även överst på Peace & Loves släpp idag, men det största namnet i släppet torde ändå vara Mastodon som lär få en del metalheads att gå i taket. I släppet fanns även Shout Out Louds, Rootvälta, Imperial State Electric, Gallows, Donkeyboy, A Day To Remeber, Tutankamon, Andreas Grega och Housemeister
Läs mer om släppet här.


Popbrus konsertkalender har idag gjort en relativt stor uppdatering. Vi fyller på med konserter kontinuerligt men vi kan omöjligt hålla koll på hela musiksverige, därför ber vi er att höra av er med tips på kommande konserter. Kalendern finner ni i länklistan till höger eller HÄR.

Jakobs Musikhörna v. 6: DJ Scotch Egg

Få människor hanterar ett gameboy lika imponerande som DJ Scotch Egg. Han är även mannen som kommer slå sönder era föreställningar om att chipmusik är enformigt och mesigt. Det han ägnar sig åt är inte poptechno eller speedad eurodance. Nej, det handlar istället om speedcore, gabba, hardcore, cybergrind och närliggande genrer, allt gjort med glimten i ögat och utan den machoattityd som är ofta förekommande inom genrerna. Allt är gjort med glimten i ögat och stundtals låter det mer som den gameboymusik som översvämmar chipscenen, men oftast så dröjer det inte länge innan den totala galenskapen ger sig till känna igen.

På senaste plattan Drumized, som finns att lyssna på HÄR, så har han tagit ett litet steg bort från den renodlade gameboymusik och låter bland annat samplingar och gitarrer höras på vissa spår, men i grund och botten rör det sig fortfarande om gameboys som står för den största mängden oljud som förs.

Tips v. 6

Rasmus:

Många bra konserter i veckan. Tyvärr är Kaizers Orchestras spelning i Oslo utsåld, så gå på någon av dessa tre istället:

På torsdag spelar Thåström i Köpenhamn. Och efter att ha bevittnat hans spelning i Göteborg i torsdags kan jag säga att det lätt kommer att vara sevärt.

Adam Green kommer till Sverige. På lördag spelar han på Strand i Stockholm.

Och så låter vi förra årets skägg följa oss en bit till. Grand Archives på Sticky Fingers i Göteborg på lördag kan bli fint.


Jakob:

Vi går en för mig tämligen ointressant vecka till mötes, vilket gynnar mig då jag kommer spendera veckan med min kurslitteratur och generösa mängder kaffe. Till detta kommer jag spisa Hildur Guðnadóttir, och det rekomenderar jag att ni alla gör med mig.

Om man istället är sugen på konsert så kan det vara trevligt att veta att på lördag besöker ena halvan av Moldy Peaches Stockholm. Närmare bestämt så spelar Adam Green på Hornstull Strand, kan bli trevligt.

Samma dag spelar även Sator på Katalin i Uppsala.


Anton:

Imorgon måndag kommer amerikanska singer/songwritern Laura Veirs till Mejeriet i Lund. Om ni har möjlighet så tycker jag verkligen att ni ska ta er dit. Lyssna på Veirs senaste album på Spotify här, släppt den tolfte januari i år.

I veckan sänder P3 Live två konserter värda att lyssna på. På tisdag är det Lykke Li från Peace & Love-festivalen och på onsdag är det Mattias Alkberg.

Thåström har det redan tipsats om idag men jag vill slå ett slag för Thåströms förband Johnossi. Bandet håller på att spela in sin nya skiva och gör en paus för turnén med Thåström. Lyssna på deras senaste låt på Spotify här. Årets svenska rockband 2010?

Popbrus fyller sex månader!

Idag är det exakt sex månader sedan det första inlägget publicerades här på Popbrus. Detta tänker vi givetvis fira. Och hur firar man detta bättre än med ett axplock av de låtar vi tipsat om det gångna halvåret? 30 väl utvalda låtar får ni, som tack för att ni är oss trogna.

Och är ni nya på sidan så fungerar väl detta utmärkt som en introduktion?

Ha det bra!
Anton, Jakob och Rasmus

Låtarna hittar ni HÄR!

She & Him till Sverige

She & Him bestående av M. Ward och Zooey Deschanel kommer till Sverige och Kägelbanan i Stockholm för att ge en konsert den tredje maj.

M. Ward behöver ingen närmare presentation, däremot är nog Deschanel mer okänd i musikkretsar. Om ni känner igen henne så är det troligtvis från någon av de filmer hon medverkat i, däribland Yes Man (2008) och Liftarens Guide Till Galaxen (2005). I dagarna släpps indiefilmen (500) Days Of Summer på DVD där Deschanel spelar en huvudroll. Soundtracket består av en hel del bra musik som The Smiths, Regina Spektor, Feist, Black Lips och självklart She & Him. Filmen (inte bara musiken) ska enligt säkra källor vara väldigt bra och klart sevärd. Lite övrig kuriosa om Deschanel är att hon är gift med Death Cab For Cutie-sångaren Benjamin Gibbard.

Lyssna på She & Hims album Volume One (2008) på Spotify här.

Bandet ger även en konsert på John Dee i Oslo den fjärde maj.

Låtlista v. 5 - Namn i låtar

Denna vecka har vi valt låtar där egennamn finns med i titeln eller i texten.

Listan på Spotify hittar ni här.

Rasmus:

John Frusciante – Anne
Det fanns en period i mitt liv då den här låten gick på repeat – med all rätt.

Math And Physics Club – La La La Lisa
Riktigt bra pop från ett fantastiskt band med ett lika fantastiskt bandnamn.

Kaizers Orchestra – Sonny
Samme Sonny som i norrmännens bästa låt; ”De involverte”.

Andi Almqvist – Petra Moved On
“The floor disappeared beneath my feet / and I’ve been falling ever since. I always thought you were the one / but love is a backfiring gun.”

Sandie Shaw – Jeane
Behöver man skriva något om denna klassiska Smiths-låt?


Jakob:

Taken By Trees - Anna
Vacker låt från en av förra årets bästa svenska plattor.

The Blood Brothers - Cecilia and the Silhouette Saloon
Alla som inte gjort det redan borde kolla in albumet Burn Piano Island, Burn.

Leonard Cohen - So Long, Marianne
Refrängen innehåller en av världens vackraste körpartier.

Stefan Sundström - Hur Sabina Gör En Konst Utav Att Gå
Stefan har skrivit flera låtar om Sabina, det här är en av de bättre

Daniel Johnston - No More Pushing Joe Around
"There’ll be no more pushing Joe around, he’s up and punching now"


Anton:

Håkan Hellström - Kär I En Ängel
"Jag är kär i en ängel / Hon ser rakt igenom mig / och det verkar som solen aldrig når / längre än dit min Nathalie går"

Billy The Vision & The Dancers - Nightmares
Var är Pablo?

Johnossi - Bobby
Gitarr och trummor har aldrig låtit fetare.

Nirvana - Polly
Från bandets succéalbum Nevermind.

Dexys Midnight Runners - Geno
Kanske DMRs bästa låt, en riktig klassiker.

Veckans Skiva, v. 5: JayMay - Autumn Fallin'

JayMay, eller Jamie Seerman som hon egentligen heter, är en singer/songwriter från New York. Albumet Autumn Fallin' släppte hon i november 2007 och har inte släppt något mer sedan dess. Hon har agerat förband åt bland andra Bright Eyes och Jens Lekman och 2008 skulle hon ha spelat på Hultsfredsfestivalen men spelningen blev tråkigt nog inställd.

Influenser av amerikansk folkmusik hörs tydligt i JayMays alster. De enkla låtarna med trallvänliga melodier ihop med en sparsam produktion och personliga texter gör Autumn Fallin' till ett mysigt album. Albumet öppnar med den både intetsägande och intressanta texten

"I feel so helpless now, my guitar is not around And I'm struggling with the xylophone to make these feelings sound And I'm remembering you singing and bringing you to life And It's raining out the window and today it looks like night"

för att sedan mynna ut i en kärleksberättelse (eller kanske bekännelse). Albumet fortsätter i samma tema, farligt nära att bli klichéartat och alldeles för sockersött (och därmed även helt opersonligt), men JayMay lyckas ändå hålla kvar äktheten i texterna vilket hon ska ha en stor eloge för.

Så, sätt dig i din favoritfåtölj eller soffa, dämpa belysningen och tryck igång Autumn Fallin' och avnjut 45 minuter av lugnande musik om kärlek som värmer i vinterkylan.

Länk till albumet på Spotify här.

Månadens Netlabel: KMPLX

KMPLX började som ett svenskt breakcorelabel, men har med sina tretton releaser rört sig inom diverse genrer såsom noise, mashups och ljudutforskning. Detta har gjort dem till ett av sveriges mest intressanta netlabels, även om släppen har en ganska ojämn kvalité. Med detta inte sagt att KMPLX släppt något genuint dåligt, allt är åtminstone intressant, det mesta är riktigt bra också. Men en varning bör utfärdas, det här är inte musik för alla, vissa releaser är väldigt svåra att ta till sig, t.ex. släpp nummer tio, Ett Litet Band.

För att gotta sig i KMPLX släpp så klicka HÄR!

Wilco till Sverige

I somras stod Wilco för en av Way Out West-festivalens absolut bästa spelningar. Den 23 maj i år kommer de tillbaka till Sverige, då till Cirkus i Stockholm.
Länk till Wilcos senaste album finner ni här (Spotify).


Wilco på Way Out West 2009


På Way Out West spelade även Owen Pallett, mer känd som Final Fantasy. I början av april återvänder också han till Sverige för att då ge två konserter, på Debaser Slussen i Stockholm och på Babel i Malmö, första respektive andra april. Pallett släppte albumet Heartland den 12 januari i år.

Jakobs Musikhörna v. 5: El Guincho - Alegranza

Om Panda Bear hade satsat på tropicalia istället för stämsång så hade han låtit så här. Det är ungefär den bästa beskrivningen jag kan ge den här skivan. Det är samma samplingsbaserade tillvägagångssätt för att skapa musiken, den är lika monoton utan att för den skull bli tråkig eller förutsägbar, det som skiljer är influenserna. För Pablo Díaz-Reixa som gömmer sig bakom namnet El Guincho har hämtat sin inspiration från helt annat håll än pandabjörnen. Istället för stämsång i bästa Beach Boys-anda så har han hämtat inspiration från den brasilianska Tropicalismo-rörelsen, afrobeat och dub.

Tyvärr kanske resultatet inte är lika överväldigande som Panda Bears senaste giv Person Pitch, men ha i åtanke att Alegranza är El Guinchos första och enda solosläpp, så utrymme finns för förbättring. Och skivan är långt ifrån dålig eller undemålig, tvärt om är det en kavalkad av afro- och lation-rytmer upphackade till lagom svängiga samplingar.

Pablo ingår vanligvis även i bandet Coconot, som kan liknas vid nytropicalians Animal Collective.

Lyssna på El Guincho - Alegranza på Spotify genom att klicka HÄR!

Passa även på att lyssna på Coconot - Cosa Astral