Skivrecension: Bright Eyes - The People's Key

Det har gått fyra år sedan Bright Eyes släppte sin senaste skiva, den folkrockiga Cassadaga. Under denna fyraårsperiod har Conor Oberst, frontfiguren i Bright Eyes, hunnit med att släppa två soloskivor tillsammans med The Mystic Valley Band och en skiva med supergruppen Monsters Of Folk. Dessa tre skivor har känts som en förlängning av Cassadagas folksound. På den nya Bright Eyes-skivan, The People’s Key, har Oberst nästan helt lämnat den amerikanska folkmusiken och har istället gått tillbaka till ett mer digitalt sound. Likheter kan dras till albumet Digital Ash In A Digital Urn från 2005, men det är ändå några markanta skillnader mellan de två albumen. The People’s Key har ett mer skitigt sound än Digital Ash, och överraskar även med flera hårda partier som för tankarna till Desaparecidos (som till exempel i låten Jejune Stars). Det finns dock likheter med flera tidigare album, och kanske inte oväntat mest från Cassadaga.

Vid min första genomlyssning av The People’s Key blev jag först och främst glad över att bandet fortsätter med traditionen att ha någon slags monolog i början av första låten, lite som en presentation av skivan. Denna gång är det Denny Brewer från det psykadeliska bluesbandet Refried Ice Cream som talar om sina teorier om mänskligheten, världen och universum. Detta medför en lite mystisk stämning, och Brewers tal dyker upp på flera ställen på skivan. Som vanligt får man åtnjuta makalöst bra texter som framförs med snygga och melankoliska melodier.

Det har talats om att The People’s Key skulle vara Bright Eyes sista skiva, något som visserligen bara framtiden kan avgöra, men jag tycker det låter som att Bright Eyes hittat ett nytt spår som de ännu inte har undersökt klart. Förhoppningsvis kommer Mike Mogis, Nate Walcott och Conor Oberst bygga vidare på vad man hittills åstadkommit och skapa ytterligare fusioner av tidigare sound samtidigt som de blandar in nya idéer.