Hur mycket jag än försöker så fastnar jag inte för Anna Järvinens musik. Anna Själv Tredje är en genomarbetad och bra skiva på alla sätt, men jag lyckas inte ta till mig Järvinens säregna bakåtlutande vässång med långa inandningar eller hennes berättande kärlekstexter - tyvärr.Trots fenomenet ovan så kan jag ändå uppskatta Järvinens konstnärliga musikidéer med att till exempel låta fågelsång (en bofink om jag inte hör helt fel) få utrymme i introt på skivans bästa spår, den avslutande låten Ångrar inget. Jag kan även uppskatta den smäckra produktionen som inte gör så mycket väsen av sig, bortsett från slutet av Hur man lättar helt enkelt där Dungen-musikerna Gustav Eljstes och Reine Fiske verkar har fått lite utrymme för egna musikaliska uttryck.
Anna Järvinen är utan tvekan talangfull och innovativ och förtjänar verkligen all beröm som hon kommer få med denna skiva, trots att inte jag kan ge allt för positiv kritik. Men, det är inte dig det är fel på Anna, det är mig.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar