Månadens Skiva: The Dodos - No Color

Lyssna på No Color på Spotify!

Rasmus:

Det är egentligen ingenting fel med den här skivan. Men är heller ingenting som är helt rätt. Skivan har inte:

…melodierna som fastnar.

…de briljanta texterna.

…stämningar att dö för.

…rytmerna som får dig att vilja dansa.

…ljuden som väcker känslor inom dig.

…den där lilla extra basgången som får dig att älska en låt som du egentligen borde avsky.

…en glädje som sprider sig till dess lyssnare.

…en oemotståndlig produktion.

…gjorts av ett band som står en så nära att man inte märker att de blivit sämre.

…så pass korta låtar hela skivan blir en liten upptäcktsfärd mellan olika uttryck.

…en sångare vars röst får dig att förlåta allt ovanstående.

Och då det finns hundra och åter hundra skivor som uppfyller flera av ovanstående påståenden, varför inte lyssna på dem istället? Trots att The Dodos inte egentligen gör något fel. De är bara ganska tråkiga.

Jakob:

Influenserna som går att höra hos The Dodos skulle själva kunna bli en hel recension, Sufjan Stevens, Animal Collective runt Sung Tongs, Fleet Foxes, Le Loup, ja, listan kan göras oändlig. Med det sagt så kan man snabbt konstatera att det inte direkt är en originell skiva, men vem behöver vara originell när man förvaltar sina influenser så bra?

Mycket av skivans styrka finner åtminstone jag bland rytmerna. De kanske inte alltid är speciellt dansanta som Rasmus mycket riktigt påpekar i recensionen ovan, men två minuter in i inledande Black Night så börjar trummorna smattra vet man att det kommer bjudas på mysigt trumspel om än simpelt och långt ifrån världsomvälvande.

Att flera av låtar etsar sig fast åtminstone i mitt huvud och att akustiskt och elförstärkt blandas väldigt snyggt gör det knappast sämre. Visst, det kanske inte är en platta som kommer hamna på min årsbästalista direkt, men för stunden uppskattar jag den och det är allt jag begär.

Anton:

The Dodos låter precis så som vi lärde oss att indiepop skulle låta i slutet av '00-talet. I sin genre är The Dodos långt ifrån unika med sin drömska folkpop, men de är ändå värda en chans då deras musik är otroligt välgjord och intressant.

Förhoppningsvis får vi möjlighet att se denna dynamiska duo från San Francisco i Sverige inom snar framtid, jag har en känsla av att deras livespelningar är väldigt sevärda. Trots att bandnamnet antyder något annat så står The Dodos för något helt annat än utdödhet - det står för något fräsch och spännande. The Dodos bör förtjäna en plats på alla indiefantasters läppar i samma utsträckning som Fleet Foxes eller Band Of Horses (om nu det är något man vill sträva efter...).