

Bandnamnet är taget efter en av de två bröderna Harpe som var omtalade banditer under slutet av 1700-talets USA. Bröderna kallades i folkmun för Big Harp och Little Harp. Musiken har sina rötter, kanske inte helt oväntat, i den amerikanska folkmusiken. Det är ganska stillsamt och behagligt, låtarna lunkar fram i sin egna lilla värld vilket är ganska skönt för lyssnaren. Tyvärr så håller inte sångaren Chris sångröst hela vägen då den ibland blir lite väl raspig och tillbakalutad - till slut vill man nästan springa in i ljudbilden och ge honom en spark i baken för att det ska hända något.
White Hat spelades in under tre dagar vilket har gjort att möjligheten att gräva ner sig i speciella partier i låtarna inte har funnits. Detta är något som fler band borde tänka på, de första tagningarna görs oftast med en viss känsla och med en smula nervositet vilken är svår att hålla uppe eller återskapa tagning efter tagning. Jag tror inte att White Hat skulle ha blivit en bättre skiva om Big Harp hade haft obegränsad tid i en studio. Förmodligen hade det låtit annorlunda, men inte bättre.
Flera spår på White Hat är värda att nämna, speciellt "Nadine", "Everybody Pays" och "All Bets Are Off" som är de stora utropstecknen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar