Det är synd att den plattan kommer motas in i världsmusikfacket. Inte för att jag har något emot världsmusik, men för att det är en "genre" som skrämmer bort många potentiella lyssnare. För Fatoumata Diawara har potential att tilltala många lyssnare, men på grund av influenserna av malisk musik så kommer missa den uppmärksamhet hon förtjänar. Dock är det svårt att bortse från just dessa influenser och på så vis mota in henne i singer-songwriterfacket, vilket är en ännu sämre genrebenämning men tyvärr lockar fler lyssnare.För i grund och botten handlar det om en kvinna med gitarr, vacker röst och fruktansvärt bra låtar. Det västafrikanska soundet är egentligen bara ett plus, för jag är övertygad om att låtarna hade kunnat stå på egna ben, med bara sång och gitarr. Som låten Alarma, som består just av gitarr och sång och det är här Fatoumatas röst verkligen träffar en.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar