Minns ni The Raptures låt House of Jealous Lovers? Det var något i den stilen jag hoppades få höra när jag tog mig ann att recensera In the Grace of Your Love. Döm om min besvikelse när allt punkigt och spretigt är bortpolerad och kvar finns en slätstruken gegga av klubbmusiksinfluerad rock som bara känns trist och intetsägande.
Men såväl fans som kritiker verkar gilla det de hör och visst finns det stunder på plattan som faktiskt är lyssningsvärda, men de är få. Titelspåret är en av dessa stunder, som hade varit ännu bättre om tempot dragits upp något, men man kan inte få allt. Den andra stunden är avslutande It Takes Time To Be A Man som vinner mycket på att den sticker ut från övriga plattan eftersom den är uppbyggd som ett hiphopbeat snarare än en vanlig låt. Och ärligt talat så tror jag den hade funkat bättre som ett beat åt någon tillbakalutad rappare än på den här plattan.
Utöver dessa två stunder så kan jag ärligt talat inte rekommendera någon att lyssna på den här plattan. Inte för att den är så fruktansvärt dålig egentligen utan för att ni mycket hellre borde lyssna på Happy Mondays om ni vill ha klubborienterad rockmusik.
onsdag 7 september 2011
Skivrecension: The Rapture - In the Grace of Your Love
Etiketter:
betyg två,
Skivrecension,
The Rapture
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar