Veckans låt v. 1: Emil Jensen - Nyår

I åets sista inlägg på Popbrus vill jag passa på att tipsa om en riktig Popbrusfavorit - Emil Jensen och hans låt Nyår. Låten finns med på Jensens senaste skiva Rykten som knep en hedervärd sjundeplats över 2011 års bästa album enligt oss på Popbrus. Nyår är en av de stora höjdpunkterna på Rykten och för omväxlingens skull, när det gäller Jensens låtar, så känns musiken och melodin mer central än låttexten.

Veckans tips v. 1

Spelningar:

The Royal Concept bjuder upp till dans på Debaser Medis i Stockholm på fredag och på Debaser i Malmö på lördag.

Skivor:



Övrigt:

På tisdag visar SVT 2 programmet PSL på konsert: Markus Krunegård kl. 19.30. 

Klockan 22.30 samma kväll visas på samma kanal en konsert med Melissa Horn, inspelad på Cirkus i Stockholm.

På fredag är Jens Lekman musikgäst på På Spåret i SVT 1.

På lördag visar SVT 2 en timme om Georg Riedel med start klockan 19.00

Månadens låtlista: December

December är inte en månad då det släpps speciellt många skivor och därför är spotifylistan relativt tom den här gången, men låtar dyker ju inte bara upp på spotify utan överallt på det stora internet, så därför får ni spela ett flertal av dem direkt här på vår vackra blogg.



Anton:

Pmtoyou - Yell
Det atmosfäriska drömpopbandet från Malmö släppte låten Yell för några veckor sedan, nästa år följs den upp med en ny EP. Håll ögonen öppna!





This Is Head - Time's An Ocean
Under årets upplaga av musikhjälpen spelade This Is Head två nya låtar.


Gruoper - Vital
Tryck på play, luta er tillbaka och njut.


Ólöf Arnalds - Treat Her Kindly
En låt från den kommande plattan Sudden Elevation som släpps i februari nästa år. 


London Grammar - Hey Now
En spännande trio (inte helt oväntat från London) som hittills bara släppt låten Hey Now.



Markus:

The New Union – Without You

Lite brittisk indie från Brighton är aldrig fel!

Cancel The Astronauts – I See, Uh-huh

Vi är kvar i Storbritannien, men här bjuds istället på snäll indierock från Skottland.

Memory Tapes – Thru the Field

En otroligt ojämn skiva med soloprojekts indietronica, har några väldigt trevliga höjdpunkter.

Mean Creek – Young & Wild

Kanske månadens bästa släpp. Smutsigt, melodiöst och snyggt på samma gång.

The Tower and The Fool - Scoliosis

Singer/songwriter som satsat lite mer åt pophållet, och hittar intressantare sound för varje ny skiva.



Jakob:


Den Stora Vilan - Stockholmsnatt
Okej, kanske inte ett fantastiskt album, men det har sina stunder.

El Rojo Adios - Rolando Orlando
Titiyo och Andreas Söderström gör avskalad pop tillsammans och det låter bra. Stort plus att Knut Larsson har tecknat omslaget.

California X - Spider X
Om man ögnar igenom Pitchforks omdöme om låten så nämns Dinosaur Jr., Motörhead och Wooden Shjips. Kan höra de två sistnämnda, och kommande albumet utlovar mer Dinosaur-influenser om man får lite på nämnda sida.


Yo La Tengo - Ohm
Första låten från kommande släpp lovar gott, inte för att jag någonsin tvivlade.



The Band In Heaven - High Low
Det hörs att tidigare Spacemen 3-medlemmen Sonic Boom haft ett finger med i spelet.

Topp 7: Årets bästa enligt Anton

Det gångna året har bjudit på glada överraskningar, stabila uppföljare men även oväntade besvikelser. De stora överraskningarna har varit blueskillen Bror Gunnar Jansson, ljuva Skator och brusiga Old Kerry Mckee som alla tre har släppt sina debutalbum i små vinylupplagor på små skivbolag. Anna von Hausswolff, Taken By Trees och Tennis är några av de som lyckats följa upp sina tidigare skivor på ett bra sätt och som samtidigt lyckats utveckla sitt sound. Bland besvikelserna kan nämnas The Tallest Man On Earth och i viss mån även First Aid Kit (trots att deras skiva platsar på min Topp 7) som båda blivit mer slätstrukna och som börjat tappa det unika som sprudlat på tidigare plattor.

Till nästa år hoppas jag som vanligt på nya spännande debutanter och intressanta uppföljare. Jag önskar att någon vänder upp-och-ner på den stagnerande americanagenren och jag håller tummarna för att Desaparecidos tar en vända förbi Sverige framåt sommaren.

Jakobs Musikhörna v. 52: THEESatisfaction - awE naturalE

En av årets absolut bästa hiphopplattor får avsluta årets musikhörna. På grund av julstök skriver jag inte mycket mer. Lyssna på plattan, det är värt det.

Veckans låt v. 52: Tracey Thorn - Like A Snowman

Idag är det julafton och jag antar att ni inte orkar läsa något långt inlägg här. Istället bjuder jag på ett kort och koncist om en av årets bästa jullåtar.

Jullåtar är ofta skit, ja, men det finns några pärlor. Och när mysdeppiga Tracey Thorn bestämde sig för att ge ut en julskiva tidigare i år, gjorde hon inte bara en av de bästa julplattorna någonsin. Nej, skivan tillhör även Traceys bästa skivor överhuvudtaget och skivan tog sig in på plats 13 på min lista över årets bästa album.

Skivan innehåller bland annat en cover på Sufjan Stevens bästa jullåt (och han har spelat in 100 jullåtar) "Sister Winter". Men även "Like a Snowman" signerad Stephin Merritt, mest känd från The Magnetic Fields. Mig veterligen finns denna låt inte inspelad i någon annan version än Traceys, vilket inte gör så mycket, för Traceys pipa plus Stephins penna innebär magi.

God jul på er!

Veckans tips v. 52

Skivor:

Så här års släpps det inte många skivor. DJ Hästråtta gör knasig musik och släpper inte mindre än tre skivor i veckan som kommer.

Om ryktena stämmer, att My Bloody Valentine ska släppa nytt i december, innebär det att nya skivan kommer i veckan!

Spelningar:

Återigen är det dags för spelning med Club Killers på Debaser Slussen. Onsdag är det som gäller.

På fredag delar tre fantastiska svenska band scen i Göteborg. Bege er till Pustervik om ni vill se Vånna Inget, Knivderby och/eller Riddarna.

På lördag lirar Boris & The Jeltsins på Debaser Medis i Stockholm.

Veckans låtlista v. 51: Svenska klassiker

Vad är egentligen en klassiker? Måste den vara gammal? Måste upphovsmannen vara död? Idag tänjer vi på begreppet och listar 20 låtar som antingen redan är, eller som kommer bli, svenska klassiker.

Jakob:

Stefan Sundström - Vi Betalar Inte
Långt innan Winnerbäck fanns Sundström.

Rasta Hunden - Nu Ger Jag Upp
Sveriges första skapunk?

Pugh Rogefeldt - Dä ä bra, dä ä fintFörsta rockplattan på svenska måste finnas representerat.

Tant Strul - Slicka Mej Ren
I den smått fantastiska ungdomsserien Spung så spelar bandet Fittan (Reclaim The Name) den här låten upprepade gånger.

Eskalator - Rocksteady Bil
En mer nutida klassiker, här i något upphottad version.


Markus:

Jussi Björling – Tonerna
Mycket mer klassiskt svenskt än så här blir det inte, i dubbel bemärkelse.

Kent – Kungen är död
Det finns inget tvivel om att Kent kommer bli en svensk klassiker, om de inte redan är det. Över 20 år som verksamma artister med mängder av svenskt guld.

Ola Magnell – Nya Perspektiv
Den svenska visskatten är inte att förglömma när man talar klassiker. Ola Magnell tillhör en av de vassare melodi och textknåparna av vår tid.

Ebba Grön – Tyst för fan
Klassiskt, traditionsenligt och svenskt - levererat i ett punkigt och smutsigt paket.

Bob Hund – Jag Rear Ut Min Själ
Åter ett band som tveklöst är en framtida klassiker.


Rasmus:

Traste Lindéns kvintett - Tåget går
En av de bästa låtarna med detta svenska kultband...

Perssons Pack - Tusen dagar härifrån
...som Persson spelade i innan han bildade nästa kultband. Här tillsammans med Jakob Hellman.

Ebba Grön - Vad ska du bli?
Den här listan hade inte varit komplett utan lite svensk punk.

Johan Johansson - Världens bästa dåliga exempel
Så jävla fin låt med mannen som även spelat i KSMB och Strindbergs.

Tommy Körberg - Judy min vän
En av få melodifestivallåtar som faktiskt är bra.


Anton:

Allan Edwall - Familjeporträtt
Edwall är en av Sveriges bästa vispoeter genom tiderna, punkt.

Jakob Hellman - Avundsjuk på dig
Hellmans enda album ...och stora havet bör väl ses som en svensk klassiker vid det här laget?

Säkert - Allt som är ditt
En framtida klassiker.

Monica Zetterlund - Sakta vi gå genom stan
Få kan väl mäta sig med Zetterlund när hon sjunger jazz?

Jojje Wadenius - Jag vill ha en hund, en blå
Wadenius är utan tvekan en av Sveriges skickligaste musiker och hans skiva barnskiva Goda' goda' från 1969 är en riktig klassiker.

Veckans skiva v 51: The Nàu Ensemble - The Eternal: Variations on Joy Division

Nyligen besökte jag en skivbutik i Malmö. Efter att ha hittat några utmärkta skivor stod den bara där: en skiva jag aldrig tidigare hört talas om, men vars omslag hade både ”Joy Division” och ”The Eternal” skrivet i ena hörnet. ”Vad kan detta vara?” Tänkte jag, då ”The Eternal” är Joy Divisions bästa låt enligt min mening. Det visade sig vara en svensk kammarorkester som tolkar Joy Division. På 53 minuter lyckas de dock bara tolka tre av bandets låtar, samtliga från skivan Closer. I konvolutet står att läsa att det handlar om fria tolkningar, att det mer handlar om stämningar och textfragment som tolkas en låtarna i sig. Det låter lovande tyckte jag och tryckte på play.

”The feeling is one of swimming in a calm beautiful ocean, yet there is the clear realization of a very strong undertow. Before you know it, you have been pulled out to sea with land disappearing in the distance – and you are enjoying it.”

Ett flummigt citat som även det står att läsa i konvolutet. Och visst går det att beskriva musiken så. Andra hävdar att det låter som i ett kloster. Även detta är en adekvat beskrivning. Men främst handlar det om stämningsfull bakgrundsmusik, som ger julstämning åt Joy Divisions låtar (även om man måste lyssna noga för att höra att det är deras låtar). Eller kort sagt: det är en bra skiva

Jakobs Musikhörna v. 51: Lilla Lovis - Som En Oskuld

Även om min topp 7 över årets bästa släpp mest innehåller redan etablerade artister så innehåller resten av listan en del nyare ansikten, bland annat Lilla Lovis, som fått ett rykte som Sveriges första kvinnliga könsrockare. Med fantastiska melodier, texter om sex, knark och allmänt trams och en ljudbild mittemellan Onkel Kånkel och Slagsmålsklubben så känns hon som en uppfriskande fläkt inom svenskt musikliv.

För till skillnad från i princip alla andra könsrockare någonsin så är Lilla Lovis, om nu även jag tvunget ska mota in henne i det facket, fantastiskt jävla bra. Och jag menar inte bra på ett "haha, det är en brud som sjunger vulgära texter, fan va skojigt"-sätt, utan på det sättet att Som En Oskuld är en platta utan en enda dålig låt. Låt inte könsrockstämpeln skrämma bort er från en av årets bästa svenskspråkiga skivor.

Topp 7: Årets bästa enligt Jakob

2012 har, för min del, till stor del varit de säkra kortens år, vilket även reflekteras i min, jag erkänner, relativt tråkiga lista. Borträknat Death Grips, vilka i och för sig inte bara släppte ifrån sig ett utan två av årets bästa album, så är det inte mycket som känns speciellt spännande. Men vad gör det när gamla band släpper bra skivor? Visst, chansen är stor att jag har missat en hel del blivande klassiker när jag istället gottat ner mig i Spiritualizeds opiatmjuka psychgospel och låtit Converge återuppväcka intresset för kaotisk hardcore, men dessa skivor kommer nog göra sig hörda förr eller senare i vilket fall. Kanske har jag rentav gått och blivit konservativ i mitt musiklyssnande på äldre dar och omedvetet börjat tänka att det var bättre förr, men om det gamla är så här bra så kan jag inte säga att det gör mig något.

Veckans låt v.51

Veckans låt kommer idag i dubbel uppsättning. Julen brukar nämligen dra fram ambivalensen hos våra medmänniskor. Antingen är man glad och i julstämning eller är man cynisk och trött på frodiga köpbeteenden och den generella affluensan som drabbat Sverige. Därför bjuds det denna vecka på två låtar med två helt olika stilar och känslor, för ett liv i svartvitt.

Vitt: Känner du julstämningen ut i fingertopparna? Har du redan julbakat, skaffat gran och köpt alla julklappar? Då är detta din låt.




Svart: Känner du att julen bara kan vara över så du kan gå ut på juldagen? Har du vägrat julklappar i år? Eller känner du kanske bara för något hårdare? Då är detta din låt.

Veckans tips v. 51

Som vanligt så faller musikvärlden i någon slags dvala under julveckorna och det märks tydligt på veckans skrala tipslista.


Spelningar:

Imorgon måndag spelar Ben Howard på Berns i Stockholm.

På fredag spelar Christopher Sander på Debaser Medis. I väntan på nya albumet: missa inte detta!

Samma dag spelar Goat på Stora teatern i Göteborg.

Veckans lista v.50: Miljö

Ingen har väl undgått Sveriges Radios årliga insamling för att bättra världen lite. Årets insamling går till renare vatten och därmed en bättre miljö och vi på Popbrus tänkte vara solidariska och ägna veckans låtlista åt just ämnet miljö.

 
Markus:

Those Dancing Days – Forest Of Love
Vacker titel, bra låt och intressant miljöbeskrivning.

Jens Lekman – The Cold Swedish Winter
Få låtar beskriver den svenska vinter lika vackert som Jens Lekmans pärla The Cold Swedish Winter.

Joni Mitchell – Big Yellow Taxi
Klassiker när det gäller anti-utsläpp och pro-miljötänk.

Fashawn – The Ecology
Om förortens ekologiska system.

Jurassic 5 – Concrete Schoolyard
En miljö som dessvärre blir vanligare och vanligare när betongen breder ut sig över landet.


Rasmus:

Ulf Dageby - Djur går över vägen

Djuren är en viktig del av vår miljö, så akta dem när de går över vägen...

Eels - Baby Loves Me

...annars kan de bli utrotningshotade. Som ålen...

Quit Your Dayjob - Pissing on a Panda

...eller pandan.

Andrew Jackson Jihad - Unicorn

Inte ännu en låt om utrotningshotade djur. Utan om en vilja att naturen ska lida, gråta och dö. Och även har handlar det om att pissa. Men inte på pandor, utan på öknen.

David Rovics - More Gardens Song

Sist får ni lite miljöaktivism.


Jakob:

Philemon Arthur & The Dung - Naturen

Kopplingen miljö och natur är ganska uppenbar och då skulle listan inte vara komplett utan den här.

Quit Your Dayjob - Environmental

Svenska synthpunkarna tramsar till det som vanligt.

Doktor Kosmos - Doktor Vänster

"Jag tror mer på miljö än gener
Och det känns speciellt att se när..."

Kingston Trio - Coal Tattoo 
Arbetsmiljö är också miljö

Circle Jerkis - Product Of My Enviroment 
Och till sist lite klassisk hardcore.

Veckans skiva v. 50: Skator - Vita kalla

För en dryg vecka sedan tipsade Annika Norlin via Twitter om hennes kompis Skator som nyligen hade släppt debutskivan Vita kalla. Självklart tog jag Norlins tips på allvar och satte genast igång med att lyssna på skivan. Redan efter öppningsspåret Iväg hade jag vaggats in i den norrländska melankolin och var hänförd av ärligheten och rakheten som Skator förmedlar med sin musik.

Bakom namnet Skator står Lina Högström och på Vita kalla framför hon elva låtar i all enkelhet ackompanjerad av en akustisk gitarr. Låtarna svävar i gränslandet mellan det ljuva och ljusa och det gnisslande och smådissonanta mörkret. De välskrivna texterna lyfts upp av Högströms känslofyllda  röst och av hennes norrländska dialekt, och tillsammans med gitarren känns låtarna kompletta.

Skators Vita kalla är en av årets bästa skivor. 

Jakobs Musikhörna v. 50: Lycka Till - Rakt Över Munnen

Lycka Till är ett punkband från Umeå, med medlemmar ur Glesbygd'n, Auktion och Kommunen. Rakt Över Munnen är gruppens andra platta och släpptes i mars i år och även om den kanske inte kommer hamna på årsbästalistan så förtjänar den att nämnas både en och två gånger. För Lycka Till bjuder på något så enkelt som trallpunk, något som det görs för lite av i det här landet nu för tiden, att de därtill har vissa folkpunktendenser gör inte saken sämre.

Topp 7: Årets bästa enligt Rasmus

Som vanligt är det först så här års man inser vilket bra musikår det varit; när man sätter sig ner för att sammanfatta året. Innan dess döljs ofta guldkornen av allt skräp man tvingas lyssna på för att hitta de där riktiga pärlorna. I år är inget undantag. För en månad sedan tänkte jag att 2012, det är inget höjdarår, men efter att ha sammanställt en årsbästalista satt jag med närmare 70 album som borde varit med på topp 25.

Här kommer min topp 7, med en liten invändning: det är mycket möjligt att den kommer hinna ändras innan året är slut, då My Bloody Valentine hävdar att de ska släppa nytt nu i december. Det skulle mycket väl kunna vara en platta som platsar på den här listan. Men redan nu innehåller den lite shoegaze...

Veckans Låt v. 50: Eskalettes - Tårarna

Eskalator var en gång Sveriges bästa skaband, sen la de ner. Ur spillrorna bildades Eskalettes, Sveriges bästa rocksteadyband, tyvärr la dock även de ner ganska snart. Efter sig lämnade de ett stort tomrum, men även den bästa rocksteadylåt som skrivits i vår kalla nord, nämligen Tårarna.

Det som gör låten så fantastisk, förutom ett sväng sällan skådat i Svea Rike, är bandets förmåga att vara gammaldags utan att kännas åldrade. Det som bjuds är en lagom jazzig låt i moll, med ståbas, blås, orgel, trummor, gitarr och sång, med en text om hjärtesorg. Inga distade gitarrer, punkinfluenser eller dancehallpartier, bara regelrätt rocksteady på svenska, och det är inte fy skam inte.



På Eskalettes hemsida finns fler låtar att lyssna på. Gör det!

Veckans tips v. 50

Spelningar:

I veckan gör Taken By Trees tre spelningar i Sverige. På onsdag på Södra Teatern i Stockholm, på torsdag på Inkonst i Malmö och på lördag på Sadsteaterns foajéar i Göteborg.

Även punkarna i The Bronx ett flertal sverigespelningar. På onsdag lirar de på Pustervik i Göteborg, på torsdag på KB i Malmö, på fredag på Debaser Medis i Stockholm och på lördag på Konsert & Kongress i Linköping. Med sig har de det norska rockbandet Honningbarna.

På tisdag spelar Yeasayer på Pustervik i Göteborg. 

På onsdag spelar Eldkvarn på Lorensbergsteatern i Göteborg. Förband är Toni Holgersson. Två fantastiska akter samma afton med andra ord! Toni Holgersson spelar i Göteborg även på fredag. Då på Stadsteaterns foajébar. På fredag spelar Eldkvarn i Växjö och på lördag i Kristianstad.

The Soundtrack Of Our Lives är på avskedsturné och gör sina sista spelningar i Göteborg på Pustervik på fredag och lördag.

På lördag gör Refused sin sista spelning. I hemstaden Umeå tillsammans med de fina banden Two White Horses och Randy.

Ett bra sätt att avsluta veckan på kan vara att gå på Blue For Two, en duo vars ena halva består av Freddie Wadling, på Pustervik i Göteborg på söndag.


Övrigt:

Imorgon startar årets upplaga av Musikhjälpen i P3. Önska en låt och skänk samtidigt pengar för att barn ska få tillgång till rent vatten. Gäster under veckan är bland andra El Perro Del Mar, This Is Head, Vånna inget, Emil Jensen och Markus Krunegård.

Veckans låtlista v. 49: Snö

Sverige ligger under ett vitt täcke. Tåg, spårvagnar och bussar ballar ur i södra delen av landet. Landets musiker plockar fram barnen inom sig och kastar snöbollar på främlingar. Popbrus plockar fram snölåtar och kastar dem på er läsare.


Rasmus:

Tracey Thorn - Like a Snowman
Bästa låten på Traceys julskiva är signerad Stephin Merritt från The Magnetic Fields.

Coca Carola - Änglar av snö
Svensk trallpunk när den är som bäst.

Sambassadeur - Ice & Snow
En av Sambassadeurs bästa låtar...

Red Shoe Diaries - Ice & Snow
...heter likadant som en av förra årets bästa låtar.

Ulf Lundell - Snön faller och vi med den
Lundells mest klassiska snö- och jullåt.


Jakob:

Frank Zappa - Don't Eat The Yellow Snow

Zappa kommer med en ständigt aktuell varning.

Elliot Smith - Angel In The Snow

Elliot är alltid Elliot.

Sportlov - Sportlov Attack

"åååhhh.. med skallar spräckta
åååhhh.. ni i snön försmäkta"

Anders F. Rönnblom - Det Är Inte Snön Som Faller

Ett måste i december.

Snowing - I Think We're In Minsk

Kalla det emo, kalla det post-hardcore, kalla det math rock, kalla det vad fan ni vill, bra är det oavsett genre.

Anton:

Gordon Lightfoot - Song For A Winter's Night
En av de bästa låtarna som gjorts, jag skämtar inte.

Odd Future - Snow White
Anton tipsar om hiphop? Mår han bra? Självklart!

Edda Magnason - Snow
Om knappt ett år kommer vi få se Edda på den vita duken då hon ikläder sig rollen som Monica Zetterlund.

Benjamin Francis Leftwich - Manchester Snow
Från den två månader gamla EP:n In The Open EP.

Laleh - Snö
Det är svårt att inte imponeras av Lalehs musikaliska lekfullhet.


Markus:

Ohbijou – Black Ice
Vinter i Toronto betyder hala vägar, snö och ishalka. Ohbijou lyckas porträttera detta pricksäkert.

Warlocks – So Cold
Ingen kan rappa om kyla och snö riktigt som norska Warlocks.

Bahamas – Snow Plow
Snävt subjekt i låten kan tyckas, men varför skulle man inte kunna skriva en låt om snöplogar?

The Lighthouse And The Whaler – White Days
Viss fri tolkning här, men om vi väljer bort den cyniska innebörden av en vit dag och väljer den mer bokstavliga så syftar det ju på en snöig dag.

Bat For Lashes – Winter Fields
En fantastisk låt från en av årets bästa skivor. Om snöiga landskap.

Veckans Skiva v. 49: Refused - Songs To Fan The Flames Of Discontent

Nästa lördag gör ett av Sveriges mest inflytelserika band sin sista spelning, åtminstone för den här gången. Efter en misslyckad USA-turné la Refused ner 1998. Samma år som de släppte The Shape Of Punk To Come, en skiva som förbisågs av många när den kom och efter bandets uppbrott vann den respekt den faktiskt förtjänar. Men även resten av bandets diskografi förtjänar att uppmärksammas, speciellt den två år tidigare plattan Songs To Fan The Flames Of Discontent, som visade ett Refused på väg från den renodlade hardcoren på väg mot vad som skulle komma att bli The Shape Of Punk...

Songs... innehåller några av bandets absolut finaste stunder och redan i och med inledande Rather Be Dead har skivan gett valuta för pengarna. Så jävla bra är den låten och resten av skivan är inte mycket sämre, trettio minuter av det hårdaste svensk musikindustri någonsin producerat, med tuggande gitarrer, Dennis Lyxzéns karakteristiska röst, fantastiska trummor och stundtals löjligt snygga basfigurer.

Visst, det ska erkännas att Songs... kanske inte känns lika helgjuten som The Shape..., där den sistnämnda känns som en väl utstuderad helhet känns Songs... mer "bara" som en samling förbannat bra låtar, The Shape... drar åt olika håll medan Songs... är rakare, mer direkt. Om The Shape Of Punk To Come var ett manifest så var Songs To Fan The Flame Of Discontent gatstenen genom rutan, för att säga det sådär lagom revolutionsromantiskt.

Topp 7: Årets bästa enligt Markus

Med första advents ljuständning i periferin börjar det äntligen dra ihop sig till det vi alla väntat på. Nej, jag pratar inte om julafton eller ens nyår, utan om Popbrus sammanställning av årets 25 bästa album! Fram tills det att listan publiceras i sin helhet kommer vi, i takt med att nya adventsljus tänds, publicera smakprov från listan här på Topp 7.

1. Akua Naru – The Live & Aflame Sessions


Årets största överraskning och också största behållning. Akua Naru bjuder på en förförisk skiva med en otroligt bra röst som lyfts fram av ett liveband fullt av jazzinfluenser. Jazz och Hiphop är en gammal beprövad metod som ältats i decennier, men Akua Naru ger den nytt liv. Missa inte: The Mo(u)rning och Walking The Block.

2. The Lighthouse And The Whaler – This Is An Adventure

Ett ihopstressat album som skrevs på under halvåret bör inte kunna bli så här bra, men The Lighthouse And The Whaler visade med sitt andra album att de har en grym känsla för snillrika indiemelodier. Det skadar kanske inte att de fick hjälp att producera albumet av Ra Ra Riots och Lumineers producent Ryan Hadlock. Missa inte: The Adriatic

3. Kishi Bashi – 151a

Veteranen Kaoru Ishibashi har bidragit med orkesterarrangemang på många stora artister. Regina Spektor och Of Montreal är bara två av flera som upptäckt hans briljans för harmoni och komposition. Kishi Bashi visar hur en vansinnig spelskicklighet faktiskt kan få skina i ett ofta ganska talanglöst musiksamhälle. Han får ut så otroligt mycket ur sin fiol och skapar ljudbilder som man skulle kunna dö lycklig i. Missa inte: Bright Whites och Manchester

4. Of Monsters And Men – My Head Is An Animal

Har man hängt med i musiksvängarna i år har man säkerligen redan uppmärksammat isländska Of Monsters And Men. Debutalbumet är fyllt av en övertygande glädjestinn pop och en perfekt mix mellan de båda sångarna. Handklapp och trumpeter får sällskap av syntar och reverbtjocka körer och skapar en väldigt djup och samtidigt ganska unik ljudbild för genren, vilket kanske underlättas av att bandet har fem musikaliska medlemmar. Missa inte: Mountain Sounds

5. Cloud Nothings – Attack On Memory

Det hårdaste på listan i år. Cloud Nothings breddade begreppet indierock för mig med Attack On Memory och förtjänar nästan en plats på topplistan enbart för denna bedrift. Man visar att Lo-fi kan vara dynamiskt och att sångmelodier ibland är ganska sekundärt. Få skivor i år hade samma mängd känslor och ångest, och de som hade det levererades inte i samma distklädda paket. Missa inte: Fall In

6. Funeral Suits – Lily of the Valley

Från dist och hård musik över till indietronica-träsket, men steget är inte så långt på Funeral Suits första fullängdare. Det oväntat tunga soundet och den konstnärliga produktionen är vad som fått mig att inte kunna sluta lyssna på detta album. En annan sak som urskiljer denna skivan ur mängden är den lyckade variationen i materialet. Det är en skiva som faktiskt vinner striden mot koncentrationssvårigheten som dominerar dagens överstimulerade samhälle – man kan helt enkelt inte byta låt eller skiva förrän den snurrat klart. Missa inte: Hands Down By Your Side

7. Memoryhouse – The Slideshow Effect

Jag kan inte heller göra er besvikna och ha en topplista utan ett enda kanadensiskt band (för er som är återkommande läsare är detta nog givet). Något av det bästa, eller åtminstone mest konsekventa, som producerats i väst i år är drömpopskivan The Slideshow Effect från Memoryhouse. Underbart fluffiga ljudlandskap bestående av harmoniska gitarrslingor och en bedårande sångstämma. Tveklöst en av de mest stämningsfulla och öronvänliga skivorna i år. Missa inte: Little Expressionless Animals 

Jakobs Musikhörna v. 49: Dan Deacon - Wish Book Volume 1

Inte nog med Dan Deacon har gjort en av årets trevligaste skivor, nu skämmer han även bort oss med en mashup-platta där Grimes, Dirty Projectors och Beach House mixas ihop med Psy, Nicki Minaj, Lil Wayne och Skrillex, och detta bara i första låten.

Här följer hans egna liner notes, med komplett lista på artister:


"Hope you enjoy. Wish Book Volume 1 was made with music made by (in order of appearance): grimes+psy+beach house+skrillex+diplo+nicky da b+dirty projectors+lil wayne+nicki minaj+oneohtrix point never+tune yards+animal collective+rod stewart+the strokes+wiz khalifa+beyoncé+lcd sound system+death grips+ludacris+rihanna+the beatles+roy orbison+silver apples+katy perry+69 boyz+gary glitter+james brown+lmafo+black dice+the ronettes+r. kelly+black eyed peas+lenny kravitz+the misfits+2 chains+daftpunk+led zeppelin+the notorious b.i.g.+devo+lightning bolt+unknown artist recorded in jaipur, india+marvin gaye+radiohead+rage against the machine+salt n peppa+brian eno+madonna"

Veckans låt v. 49: Idiot Wind - Find The Rhythm In The Noise

För ungefär en månad sedan släppte Idiot Wind äntligen nytt material och då i form av en tvåspårssingel på vilken veckans låt Find The Rhythm In The Noise är a-sida. Som vanligt är det Amanda Bergmans härligt raspiga röst som är i fokus men för en gångs skull ackompanjeras hon av ett helt band och inte bara av sitt älskade piano. Resultatet är otroligt lyckat och jag kan bara längta efter ett helt album.

Veckans tips v. 49

Spelningar:

Imorgon måndag spelar Rufus Wainwright på Trädgår'n i Göteborg.

Magnus Ekelund har gjort otroligt bra skivor två år i rad nu och nästa år kommer hans tredje. På fredag spelar han på Debaser Slussen.

Converge går två spelningar i Sverige i veckan. På onsdag på Brewhouse i Göteborg och påfredag på Strand i Stockholm.

Folkrockbandet Dry The River spelar på Pustervik i Göteborg på tisdag (och på Strand i Stockholm ikväll).

Den brittiske elocropoparen Chad Valley spelar på Debaser Slussen i Stockholm på onsdag.

På onsdag bjuds det på punk på Inkonst i Malmö, lokala bandet Uppgång Och Fall får sällskap av danska Dogmatist.

Skivor:

Två döda ikoner släpper nytt i veckan. Eller nytt och nytt är det väl inte, men Joe Strummer släpper i alla fall liveplattan Live at Acton, där även Mick Jones medverkar. Johnny Cash kommer ut med en 63 cd-box, som innehåller de 59 album han spelade in för Colombia mellan 1958 och 1990. Även andra godbitar följer med i boxen. 862 låtar för den som är sugen på lite country.

Nyproggarna i Den Stora Vilan släpper sin nya platta Förvandling på onsdag.

Och för den som vill ha något lite tyngre så släpper psykedeliska hårdrockarna i Year Of The Goat nytt på fredag. Angel's Necropolis heter den.


Övrigt:

"Jag ser en bil, jag ser en tjej, jag ser en snut, 
snart har helgen vecka 48 tagit slut"

Månadens låtlista - November

November känns oftast som en mellanmånad, ofta verkar det som att artister, eller kanske skivbolagen, skjuter lite på skivsläppen för att passa julrushen. Hur som haver så bjuder vi som vanligt på tjugo låtar värda att kolla in den här månaden.

Jakob:


Clinic - Misty
Inledande spåret från plattan Free Reign är lika nervigt som det är bra.

Bad Brains - Maybe A Joyful Noise
De är långt ifrån sin guldålder och spelar numera reggae bättre än hardcore, men jag kan inte hålla mig från att nämna dem i alla fall.

Kriget - Dystopico
Ett av landets både mest intressanta och aktivaste band har släppt nytt, och visst innehåller även denna plattan några fina stunder.

Sigha - Ascension
Elektronisk enformighet av finaste sort.

Greg Haines - With Everything That Breathes
Ibland är ett piano allt som behövs.



Rasmus:


Darren Hayman & The Long Parliament - Henrietta Maria
Från Haymans andra skiva i år, som handlar om häxbränningar.

Kris Kristofferson - The One You Chose
Så jävla fint när han börjar skratta mitt i låten.

Mange Hellberg - Christer P (lallare)
Något att slödansa till i vinter.

Tommy Körberg - Jag bor i en skyttegrav
I särklass bästa låten på nya skivan är en cover på en låt av Nick Lowe.

Sufjan Stevens - Christmas Unicorn
Sufjans andra julskiva är här och Christmas Unicorn bjuds vi på en julig tolkning av Love Will Tear Us Apart.



Anton:


The Lumineers - Dead Sea
Äntligen har skivan släpps även i Sverige.

Marcus Foster - I Won't Love Get In The Way
Samma sak gäller Fosters senaste skiva The Last House som funnits på Spotify ett tag men som först nu i november släpptes i Sverige.

The Weeknd - The Morning
Jag är verkligen inte så överförtjust i The Weeknds Trilogy som man antagligen ska vara år 2012. Men att han ska vara med på månadens låtlista är det inget tvivel om.

Dimbodius - Perfect Mismatch
Dimbodius är tillbaka, och det med besked.

El Perro Del Mar - I Carry The Fire
En av de intressantaste artisterna i Sverige har åter igen släppt en lysande platta.



Markus:


San Cisco - Beach
Australiensisk indiedebut som låter helt fantastiskt!
 San Cisco - Beach by wilcow

The Evens – King of Kings
Skönt dystert och grungeigt. Perfekt för release i november!

The Babies – Slow Walkin
Lite motsatsen till The Evens. Lite högtempo och upplyftande indie har aldrig skadat i höstmörkret. The Babies bjuder, trots ett grymt dåligt bandnamn, upp till både ock.

Menage – Tonight
Månadens största överraskning och även delade skiva. Här blandas högt och lågt. När det är högt så smäller det dock ordentligt, nästan så att man glömmer skivans ruskigt dåliga stunder. Värt en genomlyssning.

The Staves – Pay Us No Mind
Lugn folk med vacker stämsång, det är svårt att slå fel med en sådan utgångspunkt.

Veckans skiva v.48: Standard Fare - Out Of Sight. Out Of Town.

 Denna skiva ger dig ungefär vad du kan förvänta dig av omslaget – ett konstant flöde av musikalisk glädje, färger och variation. I slutet av 90-talet, mitt mellan ska och punk-revival-vågor växte jag upp och slutligen även ihop med musiken. Vågorna kom och gick ganska snabbt när ska- och punksoundet slutade att utvecklas och det var väldigt länge sen något gjort mig fullt så nostalgisk och exalterad som Standard Fares album Out Of Sight. Out Of Town.

Soundet är en vink till gamla ska och punkband men håller samtidigt ett tydligt grepp om den traditionella gladindien, fast med ett något vuxnare tilltal. Låt mig förklara. Låten Older Woman doftar rak och trallvänlig pop-punk med schyssta riff och halvseriös text. Backar man några spår hittar man spåret Suitcase som är betydligt mer konventionell och samtida indie, om än väldigt bra sådan. Ska hittar man tendenser av i det lite lugnare och gungiga Half Sister. Jag tror ni förstår min poäng. Här finns variation, som faktiskt förnöjer. Visst är vissa spår plattare och mer anonyma än andra, men upplevelsen när skivan snurrat klart är fortfarande utmärkande positiv.

Bandets två sångare hamnar ofta i skymundan bakom gitarrslinga efter gitarrslinga som etsar sig fast, men faktum är att de lyckas leverera en klockren mix av osäkerhet och musikalisk självsäkerhet och lyfter skivan än mer. Detta gäller framförallt Kupa, den kvinnliga stämman. Detta är sammantaget ett skotsk band att hålla utkik efter även i framtiden, för här har ni en redan klart godkänd skiva med något för de flesta.

Jakobs Musikhörna v. 48: bob hund - Helgen v. 48

Ja, det är en otroligt klyschig grej att skriva om den här låten den här veckan, jag vet. Men hur klyschigt det än må vara så är det otroligt passande, för så här när vintern verkligen är på ingång så kryper sig även bob hund på mig såväl som många andra.

Om det finns någon tradition att hålla fast vid så här i vintertider så är det inte första advent, Lucia, jul eller nyår, nej, det är att fira helgen v. 48 på äkta bob hund-manér. Behövs inspiration så är det bara att slänga ett öga på den eminenta videon.

Topp 7: Sincerely Yours

Skivbolaget Sincerely Yours startades 2005 av The Tough Alliance-medlemmarna Eric Berglund och Henning Fürst i Göteborg. Under de sju år bolaget har existerat så har man levererat en rad högklassiga indieakter. Sju av dessa presenteras nedan i veckans Topp 7-lista.

Veckans låt v. 48: The Divine Comedy - The Complete Banker

På grund av tidsbrist blir det här ett kort inlägg, precis som sist när jag tipsade om Divine Comedy. Så med andra ord förtjänar Neil Hannon att tipsas om igen. Här kommer en dansant låt om en bankman!

Veckans tips v. 48

Spelningar:

På tisdag spelar The xx på Lisebergshallens scen i Göteborg.

Allas våra Club Killers lirar på Debaser Slussen på onsdag. Väl värt ett besök.

Sleep Party People var en trevlig överraskning på Hultsfred i somras. Fem danskar i kaninmasker som lirar postrock. De spelar på Debaser i Malmö på onsdag.

Martha Wainwright gör ett kort besök i Sverige och spelar på Strand i Stockholm på torsdag.

På torsdag kommer Love Antell till Växjö. Han spelar på Kafé de luxe. På fredag spelar han på Inkonst i Malmö.

Två dagar efter Love ställer sig Peter Morén på samma scen i Växjö.

På fredag blir det mysmusik av Michael Kiwanuka på Münchenbruggeriet i Stockholm.

El Perro Del Mar spelar på Strand i Stockholm på lördag.

På söndag kommer James Yorkston till Södra teatern i Stockholm.



Skivor:

Veckans låtlista v. 48: Thanksgiving

Igår firades Thanksgiving i det stora landet i väst. Idag har vi letat fram 20 låtar som går att knyta an till denna högtid.




Rasmus:

Drive-by Truckers - The Thanksgiving Filter
"It's Thanksgiving and Jesus, I'm thankful / For abundance and bounty and a big tall stiff drink-full"

Tom Waits - November
En låt om månaden då högtiden infaller sig...

Bob Dylan - Turkey Chase
...som i mångt och mycket handlar om kalkoner...

Mattias Alkberg BD - Fri vilja och press
...när den egentligen borde handla om att vara tacksam. Vilket Matti är i denna låt.

Olle Ljungström - Du borde vant dig nu
Från skivan Tack.


Markus:

Hey Sholay – Wishbone (Wish Wish Wish)
En riktigt trevlig låt om det magiska önskebenet i kalkonen.

Kanye West – Family Business
Hiphop utan Guns eller Hoes och istället ett djupare budskap om en familj med medlemmar i fängelset vid högtider.

The Cast Of Cheers – Palace And Run
Från årsfärska skivan Family.

Xzibit – Thank You
Innan Pimp my ride, och även efter, hade Xzibit en ganska skaplig musikkarriär. Här tackar han de som hjälpt honom i sann thanksgiving-anda.

Rumer – Thankful
Avslutningsvis ytterligare en låt om tacksamhet, själva hjärtat av högtiden.


Jakob:

Sigur Rós - Sé Lest

Från albumet Takk...

Vince Guaraldi Trio - Thanksgiving Theme

Snobben-soundtracket har alltid bra högtidsmusik.

Cocoa Tea - Let's Give Thanks

Lite dancehall får mig alltid tacksam.

Mogwai - Thank You Space Expert

Även rymdexperter behöver tackas.

Bad Brains - Give Thanks And Praises

Nog för att de var bättre förr, men ganska catchy är det allt.

 

 

Anton:

 

Bright Eyes - Waste Of Paint

"And I love their love and I am thankful that someone actually
receives the prize that was promised by all those fairy tales that drugged us"

 

The Smashing Pumpkins - Disarm

Thanksgiving är en dag som innehåller mycket pumpa, gärna i pajform. 

Antony & The Johnsons - Thank You For Your Love

Vackert!

Tobias Fröberg - Thank You

"I thank you for this morning, i wandering on my own"

Wilco - The Thanks I Get

En låt som spelades in till skivan Sky Blue Sky men som sedan valdes bort.

Veckans skiva v. 47: My Bloody Valentine - Ep's 1988-1991

Ungefär vid den här tiden varje år slår det mig: fy satan vilket bra band My Bloody Valentine är. Det är något med deras musik som gör att jag helst plockar fram den i november-december. De drömska ljudbilderna bidrar förmodligen. Och varje år slår det mig: Loveless är en av få skivor som kan spelas hur många gånger som helst utan att man tröttnar. Så jävla bra är den.
Nu ryktas det också att det väldigt snart kommer en uppföljare till detta klassiska album från 1991. Det påstår i alla fall frontmannen Kevin Shields: ett album och en ep ska vara på väg.
I väntan på detta kan man givetvis plocka fram Loveless, eller Isn't Anything, som är skivan de släppte innan och som också är den skiva där de först hittade sitt sound.
Men det är inte allt. Tidigare i år kom en skiva som alla MBV-fans väntat på. Fyra svåråtkomliga ep:s på två skivor med lite bonusmaterial. Godis för öronen, då flera av deras bästa låtar återfinns på dessa skivor. Att omslaget dessutom är godis för ögonen (inte bara framsidan, utan även inuti det fysiska fodralet). Så lyssna, och sedan köper ni, så blir både ögon och öron lyckliga.
Och, för det tål att sägas igen: fy satan vilket bra band My Bloody Valentine är.

Jakobs Musikhörna v. 47: Monde Yeux - Duke & The Drug Dealing Dinosaurs

Jag har redan skrivit om Monde Yeux här, men de förtjänar att skrivas om igen, för de är fortfarande otroligt förbisedda. Med sin stökiga, lätt världsliga popmusik så borde de få betydligt större uppmärksamhet än de fått hittills. Kanske är det inte så konstigt att det inte hörts något om dem på senare tid dock, då Duke & The Drug Dealing Dinosaurs är bandets senaste giv och den är tre år gammal. Men enligt bandets facebook-sida så är nytt material under tillverkning och det gläds vi åt. Tills dess får ni hålla till godo med deras två tidigare plattor.

Topp 7: Death Grips

Förra året älskade hipstervärlden OFWGKTA, i år är det Death Grips som gäller. Kanske är det inte så konstigt då noiserockvärldens kanske mest kompetenta trummis, Zach Hill, står för rytmerna, och trion har kastat ur sig tre fantastiska skivor på mindre än två år. När deras skivbolag vägrade släppa senaste plattan No Love Deep Web i år så tog Death Grips saken i egna händer och släppte den själv, slopade skivbolaget på kuppen och fick mer uppmärksamhet än någonsin.

Musiken de spelar är hård, aggressiv, numera elektroniskt driven och ofta med komplexa rytmer. Kort sagt antagligen det mest spännande på den experimentella hiphophimlen just nu.


1. Guillotine (Exmilitary)
2. Klink (Exmilitary)
3. Get Got (The Money Store)
4. World Of The Dog (No Love Deep Web)

5. Thru The Walls (Exmilitary)
6. Stockton (No Love Deep Web)
7. Lost Boys (The Money Store)

Veckans tips v. 47

Skivor:

På onsdag släpps Marcus Fosters album The Last house.

Thåström är med live-dvd/cd. Som jordgubbarna smakade heter den och lär vara mumma, med tanke på att vi har att göra med en av landets bästa live-akter och musiker.


Spelningar:

Andrew Bird har släppt två fina plattor i år. På tisdag spelar han på Pustervik i Göteborg.

Tant strul spelar tillsammans igen. På torsdag besöker de också Pustervik.

Finfin indiepop bjuds på Debaser Slussen när The Aislers set dyker upp.

Imorgon spelar Anna Ternheim på Trädgårn i Göteborg och på torsdag på KB i Malmö.

På torsdag spelar El Perro Del Mar på Nefertiti i Göteborg.

Veckans lista v.46: Obefogade underdogs

Du har säkert varit med om det. En låt du gillar kommer på radio eller på festen och klagomålen börjar hagla. Om hur skivan var kass eller att artisten sålt sin själ och allt däremellan. Veckans låtlista är till för att ge många låtar en ny chans, låtar som fallit i skymundan eller som sågats alldeles för hastigt eller outgrundligt. Ett litet smörgårdsbord av underdogs alltså.


Markus: 

Fireside – Thing On A Spring
Svenskt 90-talsband som hade en ljus framtid men musikklimatet förändrades och bandet föll i glömska i takt med försäljningssiffror.

Trainspotters – Dirty North
Väldigt underskattad svensk hiphop från norra Sverige. Har fått alldeles för klent genomslag utomlands.

Matthew Jay – Four Minute Rebellion (Explicit) (Album Version)
En brittisk songwriter som verkligen inte fått det genomslag han förtjänar. Grym känsla för melodier.

The Darcys – Peg
Ett album som alla fans trodde skulle vara en ny fullängdare visade sig bli en coverskiva Steely Dans klassiska jazz-rockskiva AJA från 70-talet. Inte helt uppskattat.

Kno of Cunninlynguists – Rhythm Of The Rain F. Thee Tom Hardy & Tunji
Cunninlynguists har fans så det räcker och blir över, dessvärre kan man inte säga detsamma om Kno's solokarriär.


Anton:

Mumford & Sons - Winter Winds
Allsmäktiga Pitchfork spydde galla över Mumford & Sons debutalbum och brydde sig inte ens om att recensera uppföljaren Babel. Ganska oförtjänt tycker jag.

I Blame Coco - It's About To Get Worse
Visst var det en hype kring I Blame Coco som kanske inte höll hela vägen fram, men låtarna som är producerade av Klas Åhlund är ändå riktigt bra.

Sleigh Bells - Tell 'Em
Bandets skiva Treats fick sig ett par ordentliga kängor i olika recensioner, helt obefogat.

Nikola Sarcevic - Lovetrap
Intresset för Millencolinsångarens solokarriär har alltid varit svalt, men likväl bra och då framför allt skivan Lock-Sport-Krock.

The Lost Patrol Band - Golden Times
Det lär inte vara många som saknar Lost Patrol Band, men visst svänger det!


Jakob:

The Flaming Lips & Nick Cave - You, Man? Human???

Från samarbetsplattan "Flaming Lips and Heady Fwends" som var en ganska ljummen upplevelse, men har ett flertal riktigt bra stunder.

The Clash - Three Card Trick

Från deras sista platta "Cut The Crap" som av de flesta brukar ses som ett väldigt ovärdigt avslut för ett fantastiskt band.

Bergman Rock - Help The Band

bob hunds engelskspråkiga projekt blev aldrig någon hit, men "Help The Band" är åtminstone en underbar låt.

Chumbawamba - When Fine Society Sits Down To Dine

Sett som ett one hit wonder, vilket borde ses som en kommersiell flopp, dock med kultstatus som världens enda anarkopopband.

Ramones - Have You Ever Seen The Rain

Bandets coverplatta "Acid Eaters" anses som en av deras sämsta, men jag har alltid gillat den, speciellt när de tolkar Creedence Clearwater Revival

Veckans skiva v. 46: ISIS - In The Absence of Truth

Denna veckan hade jag tänkt att skriva om ännu ett av alla de folkpopband som gillar. Men, som ni kanske ser, så lyckades jag tygla min enkelspårighet och istället gräva fram en skiva ur en helt annan genre.

ISIS bygger ljudlandskap som få band kan mäta sig med. Ofta börjar låtarna lugnt och dämpat och för att sedan på ett subtilt sätt växa till något större och mäktigare. Monotonin är viktig i uppbyggnaden och det är de små förändringarna i låtarna som får musiken att kännas intressant.

Om jag ska vara lite hård så tycker jag inte att Aaron Turners sång tillför speciellt mycket till låtarna utan ISIS låter som allra bäst i de långa instrumentala partierna. In The Absence of Truth släpptes 2006 och var bandets fjärde studioalbum. Bandet splittrades 2010 efter att ha spelat ihop i 13 år.

Skivrecension: Dimbodius - Sisyphus' Surrender

Dimbodius debuterade 2000 med den egenutgivna EP:n Not Love och lyckades med den hamna i rotation på P3. 2004 följdes Not Love upp med albumet While We Fall men sedan blev det tyst om Dimbodius.

När nu den nya skivan Sisyphus' Surrender släpps så känns det lite som en nystart. Musiken känns mer välarrangerad än tidigare då Dimbodius nu bjuder på en mer välfylld ljudbild, men ändå utan att den blir för stor eller svulstig. Producenten Andreas Dahlbäck, som tidigare jobbat med bland andra Anna Ternheim, lyckas på ett snyggt sätt framhäva essensen i Dimbodius melankoliska kärlekslåtar i det mörka ljudlandskapet.

Låtarna handlar om kärlek, men inte om den olyckliga "jag-tycker-om-dig-men-du-tycker-inte-om-mig"-kärlek som brukar förmedlas i låtar. Istället handlar det om en mer invecklad kärlek, om frustration och om ånger, och slutligen om att likt den kapitulerande Sisyfos våga släppa taget och ge upp de strider som ingen vinner.

På skivan medverkar sångerskan Nina Kinert vilket är ett lyft både för skivan och för Kinert själv då jag anser att hon aldrig låtit bättre. På skivans kanske starkaste spår, No-Fault Divorce, levererar Dimbodius och Kinert en av årets bästa duetter. Andra höjdpunkter på skivan är mäktiga introlåten Passage To Dawn, dansanta Perfect Mismatch, och den poetiska avslutningen Deuteronomy 28:53 som bland annat innehåller följande textrader:

"If ever I'll breathe, life beyond this lifeless meat, cursed with pride, plagued by greed

If ever you'll feel, the kind of love that isn't need, may your love wash me clean"