Lyssna på godbitar från årets 25 bästa album på följande Spotifyslista: Årets album 2011 enligt Popbrus
1. Mattias Alkberg - AnarkistSveriges bästa rockikon gav i år ifrån sig ännu ett fantastiskt soloalbum. Något mer avskalat och kanske även mer deprimerande än hans tidigare alster, men så fruktansvärt vackert att det gör ont i själen.
Efter albumet Under The Pavement - The Beach var det många som hade hade höga förväntningar på Deportees inför Islands & Shores. De flesta är nog överens om att förväntningarna uppfylldes. Årets svenska popplatta kommer åter igen från Umeå (förra året var det Annika Norlin som tog hem det priset)
Popbrus-Jakob skrev följande om Wooden Shjips tredje album i en recension tidigare i år: "Ah, ljuva monotoni, hur jag älskar dig. Enformiga riff som upprepas till fördömelse, släpsång, solon som stundtals är lika mycket oljud som regelrätt musik, det är inte konstigt att jag blir helt till mig av det här." Wooden Shjips bevisar att psykadelisk musik hör hemma även på 2000-talet.
Med en fjäderlätt och atmosfärisk ljudbild, med emotionell sång och med smart arrangerade låtar har Braids med Native Speaker skapat en egen musikalisk värld som man inte vill försvinna ut ifrån.
Erika M. Anderson spelade tidigare i drone-folkbandet Gowns, men efter förra årets uppbrott så slog sig EMA i år fram som soloartist med ett avskalat album som kallats för folk-noise. Måhända en ganska fånig genrebenämning, men faktum kvarstår att albumet är förbannat bra.
The Decemberists sjätte studioalbum, The King Is Dead, är ett av bandets mest välgjorda och kanske även bandets sista då de sagt att de kommer ta ett uppehåll på obestämd tid.
En av Sveriges bästa textförfattare har åter igen gjort en skiva som går rakt in i hjärtat. Musiken har fått mer plats än på tidigare skivor, men utan att ta fokus från texterna.
Det mesta som sagts om The Night Visitor i media har handlat att den spelades in i Nashville och att den delvis är ackompanjerad av äldre män. Ändå låter skivan genuint Ternheimsk och Anna Ternheim ska ha en eloge för att hon bevarar sitt karaktäristiska musikspråk även när hon spelar in tillsammans med erkända countryspecialister. Skivan innehåller årets vackraste duett.
Bon Iver har sedan debutalbumet For Emma, Forever Ago vuxit och blivit större. I de numera stora arrangemangen är ändå det lilla och sköra bevarat och tillsammans bildar de en perfekt symbios.
Som vanligt bjuder Zach Condon på popmusik med balkanvibbar med smäktande blås- och stråkarrangemang. Och som vanligt är varenda låt på skivan fantastisk. Hatten av för Beirut.
De tre åren innan 2011 ägnade Conor Oberst sin tid åt dels soloprojektet tillsammans med The Mystic Valley Band och dels med supergruppen Monsters Of Folk. 2011 handlade dock enbart om Bright Eyes och bandets sjunde studioalbum The People's Key. Albumet känns som en logisk fortsättning i Bright Eyes utveckling. Oberst låter mognare men samtidigt värnar han om den emotionella spänning som alltid har funnits i Bright Eyes låtar.
Både Mojo och Uncut utsåg Let England Shake till årets album, med all rätt, för det tillhör en av rockvärldens största stjärnors bästa plattor. Hennes nyfunna intresse för autoharpan såväl som politik är starkt tongivande för plattan.
För de flesta kom London-bandets självbetitlade debut från ingenstans, för även om de släppt en handfull singlar innan dess så var de ett okänt namn för de flesta. Med sin indierock med doft av band som Sonic Youth och Dinosaur Jr. slog tog de en hel popvärld på sängen.
Pat Grossi, mannen bakom Active Child, har gjort en skiva som fått ordet storartad att kännas otillräckligt. Men sin vackra falsett och stora drömska ljudbild får han det mesta att kännas litet.
The Head And The Heart gjorde årets bästa folkrock-platta och visade kort och gott att americana från Seattle inte behöver kännas gjort och passé.
Man behöver inte ha ett stort skivbolag i ryggen, hypas på Pitchfork eller i Sonic för att göra fantastisk musik. Det är svårt att inte nämna Earth som jämförelse, men trots många likheter med nämnda band så gör Avgrunden något eget av den drone de producerar.
Philadelphiasonen L. D. Brown har på Off The Days, med endast en akustisk gitarr och sin egna sångröst, gjort en trollbindande platta som är värd mer uppmärksamhet än vad den har fått.
Återigen bjuder Philadelphia-bandet på popmusik av det stökigare slaget. Med allt från spöklika ballader till lättillgängliga poplåtar med falsettsång bjuder de på ett brett spektra av genrer utan att för den del låta resultatet bli ett spretigt album.
Göteborgs drone- och noisestoltheter i The Skull Defekts släppte i början av året sitt hittills rockigaste album. Sångare på albumet är Daniel Higgs vars stämma passar utmärkt ihop med The Skull Defekts monotona och hårda rockmusik.
Världens första app-album sas det, om det stämmer eller ej gör detsamma, för som vanligt bjuder isländskan på fantastisk popmusik med såväl specialbyggda instrument som flörtar med elektronisk dansmusik av den lite hårdare skolan.
Ännu en gång bevisar herr Waits att gammal är äldst. För trots att Bad As Me på intet sätt är nyskapande, med Waits-mått mätt, så visar plattan att än finns det krut i gubben.
Tennis debutalbum Cape Dory bjuder på 60-talsdoftande pop av utmärkt kvalité. Låtarna är komponerade under en sju månader lång båttur på Atlanten, vilket verkar vara ett perfekt recept på hur man ska skriva indiepoplåtar.
Alf bevisar återigen att popmusik på skånska är att räkna med. Vi ville förändra vår tid men den förändrade oss bjuder på svävande gitarrer, lättillgängliga popmelodier och träffsäkra texter levererat på dialekt, vad mer kan man begära?
Postrockens kanske största flaggskepp bevisar ännu en gång varför de är skottlands bästa band. Inget nytt under solen men vad gör väl det när de bjuder på en platta med fantastiska låtar såväl som årets kanske bästa albumtitel.
Daniel Ögren har lyckats fånga det Lappländska vidundret på sitt instrumentala debutalbum. Med sparsamma arrangemang säger Daniel Ögren ändå mer med sin musik än de flesta i dagens musiksfär.
Andra artister som gjort så pass bra ifrån sig att de tog sig in på våra individuella listor, men inte lyckades med att kvala in på den gemensamma listan är:
Panda Bear, Explosions In The Sky, Nicolas Jaar, Anton Kristiansson, Battles, Tyler The Creator, The Brandt Brauer Frick Ensamble, Samling, The Joy Formidable, Patrick Wolf, The Low Anthem, Kaizers Orchestra, Jeffrey Lewis, Winter Family, Eldkvarn, Vånna Inget, Joe Henry, Mick Harvey, The Vaccines, Crystal Stilts, Comet Gain, Mountain Goats, Moustache of Insanity, Mutemath, Alison Kraus, Cloud Control, Lisa Hannigan, Laura Marling, The Middle East, Death Cab For Cutie, Wilco, Stars, The Amazing
Här är en spellista med dem: Övrigt fint från 2011
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar