

Det album som kanske vore mest passande att ta upp i och med denna återförening är så klart deras sista platta, Relationship Of Command, men eftersom jag redan skrivit om den plattan som veckans skiva en gång så tar vi min absoluta favoritplatta med bandet, Acrobatic Tenement. Kanske ett dåligt val då det är deras första fullängdare, trummisen och ena gitarristen var bara med på den här skivan, Omar Rodríguez-López som har rykte som en av världens bästa gitarrister spelar bas på den här plattan och Cedric Bixler-Zavalas sång är inte så slipad som den är nu för tiden. Antagligen kommer de inte avverka många låtar på Acrobatic Tenement under sin återförening.
Men varför skriver jag då om just den här skivan? Kort sagt för att det är en av mina absoluta favoritplattor, den är en perfekt avvägning mellan stökig pop och hetsig punk och trumspelet är bland det bästa jag hört. Att varenda låt på plattan får mina nackhår att ställa sig upp gör ju inte saken sämre. Från den helt lysande inledningslåten Starslight, följt av skivans absoluta höjdpunkt Schaffino (seriöst, lyssna på trumspelet, det är ta mig fan perfektion), via den hjärteskärande Initiation till avslutande urladdningen Porfirio Diaz bjuds det inte på en död sekund.
Lyssna på Acrobatic Tenement på Spotify
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar