Skivrecension: The Maccabees - Given To The Wild

När jag såg The Maccabees på Acceleratorfestivalens minsta scen 2007 så blev jag inte speciellt imponerad. Bandet hade då precis släppt sin debutskiva Colour It In och en liten hype hade byggts upp kring dem. Jag förstod inte charmen med den riffbaserade indierocken och jag undrade varför inte andra band på festivalen, som slynglarna i The Metros eller folkpunkiga O'Death, hade samma goda rykte som det då ganska mediokra The Maccabees

På The Maccabees tredje studioalbum, Given To The Wild, har man på sätt och vis övergett gitarriffen och bytt ut dem mot en mer homogen ljudmatta där alla instrument får samverka. Visst, om man lyssnar noga så hör man gitarrernas plockande och plinkande men de har en betydligt mindre roll än på tidigare skivor. The Maccabees låter mer eftertänksamma i sitt låtskapande, eller lite mognare om man så vill.

Det inledande spåret Child är ett av skivans bästa. Höjdpunkten i låten nås när trummorna går över i dubbelt tempo och ett indierockigt röj uppstår. Även låtarna Feel To Follow och Pelican är värda att nämna medan resten av låtarna håller en jämn nivå utan att egentligen sticka ut - och där har vi också funnit det negativa med skivan. Jämnheten drar helt enkelt ner betyget till en stark trea.

Om jag åter igen fick chansen att se The Maccabees live så skulle jag utan tvekan ta den, jag känner på mig att jag skulle uppskatta bandet anno 2012 mycket mer än årgången 2007.