Jakobs Musikhörna v. 31: Musho - Laika

Det var längesen jag skrev om någon chipmusik här i min musikhörna. Därför känns det extra kul att kunna tipsa om något från Växjö, mina hemtrakter, lite lokalpatriotism så här en tisdagskväll.

Laika, som är Mushos fjärde släpp, är är inte like påklistrat glatt och dansant som mycket annan chipmusik, men med intressantare melodier än de flesta inom "genren".

Topp 7: Mattias Alkberg

Mattias Alkberg, många gånger har vi skrivit om denna allkonstnär. Men kan det bli för mycket? Knappast. Att bara välja ut sju låtar är svårt med en artist som släppt fem album, en splitskiva och en ep, och där nästan uteslutande allt är fantastiskt. Låtar som "Alla hade gått hem!", "Fylleskalle" och "Ändra på allt" får därför inte plats här. För att inte nämna allt han gjort med Bear Quartet, som jag här helt valt att bortse från. Men lyssna och njut, snart kommer det en ny skiva!

Veckans Låt v. 31: Gorilla Biscuits - New Direction

Ganska ofta suktar jag efter gammal hederlig hardcorepunk. Inga metalinfluenser, inga överdrivna breakdowns, ingen smörig skönsång och inget krångel, bara två minuters jävla ös. Då drar jag ofta igång Start Today, en skiva av Gorilla Biscuits, en riktig klassiker när det kommer till genren. Inledande spåret New Direction har dröjt sig kvar i minnet från första gången jag hörde den. Mycket tack vare trumpetfanfaren, men främst för att det är en riktigt bra hederlig punkdänga. Mer än så är det inte, men det är mer än nog. Lyssna och njut till ett av de band som influerade våra svenska stoltheter Refused.

Veckans tips v. 31

Spelningar:

På onsdag spelar Thåström på Operataket i Oslo. Har ni vägarna förbi FÅR ni inte missa detta. En grym liveartist på ett grymt fint ställe.

På onsdag är kompbandet Nerverna den centrala punkten på Mosebacke i Stockholm. De kommer spela med Jakob Hellman, Mattias Alkberg och Maria Eriksson.

På fredag spelar Magnus Carlson och Augustifamiljen tillsammans med bland andra Love Antell på Debaser Slussen

I helgen är det Stockholm Music and Arts. Spelar gör bland andra Marianne Faithfull, Patti Smith och Björk.

Skivor:

Antony & The Johnsons, som spelar på Stockholm Music and Arts, släpper liveskivan Cut The World på onsdag.

Samma dag släpper noiserockarna i The Locust den 44 spår starka skivan Molecular Genetics From The Gold Standard Labs med. Skivan består av låtar som släpptes på skivbolaget The Gold Standard Labs.

Månadens låtlista - Juli

Jakob:


Tame Impala - Elephant
Australiensisk psykrock släpper nytt i september, här är första spåret från plattan vid namn Lonerism

Micachu and the Shapes - Never
Från plattan med samma namn som släpptes i måndags, experimentellt oljud i poptappning.

Beak> - 0898
Från kommande deluxeutgåvan av bandets andra album >> kommer denna krautpärla av bandet som frontas av Geoff Barrow från Portishead.


The Mountain Goats - Cry For Judas
Nästan oväntat rak pop för att vara The Mountain Goats, men fortfarande lika bra. Från kommande Transcendental Youth.


Balmorhea - Pyrakantha
Austinbandet bjuder på tillbakalutade postrockvibbar från kommande albumet Stranger.




Markus:


White Light Parade – Want You To Know
Brittisk indierock som kom som en trevlig överraskning. Tung låt med
röj och bra slingor.

Erika Spring – Hidden
Soloskivan är äntligen ute och även om soundet var annorlunda än
väntat fanns det fina guldkorn.

Grasscut – Stone Lions
Lugnet som varvas med lite rytm och gitarrer skapar en snyggt dynamisk
låt med högt återlyssningsvärde.

Fang Island – Sisterly
En dödligt beroendeframkallande gitarrslinga och smutsig mix gör detta
till en av månadens trevligare spår.

Talk in Colour – Nightshifts
Om föregående låt tilltalade mig för smutsen så tilltalar denna låt
mig av helt motsatt skäl. Det är fruktansvärt välmixat och vackert.


Anton:

Purity Ring - Fineshrine
Högklassig electropop med post-dubstepinfluenser från Montreal. Bandets debutalbum rekommenderas starkt.

Anna von Hausswolff - Sova
Sova är en av de finaste stunderna på von Hausswolffs nya skiva Ceremony. Recension kan läsas här.

Dirty Projectors - Just From Chevron
Bandets sjätte album Swing To Magellan är fyllt av finurliga idéer och oväntade vändningar.

Eddi Front - Gigantic
Ett av de stora hoppen inom min favoritgenre - kvinnor med piano. 


Ahlberg,  Ek & Roswall - Nysnabben
Just nu pågår Korröfestivalen med den svenska folkmusikeliten på plats. Klockan 19.30 ikväll spelar ovan nämnda band på festivalen.

Veckans Skiva v. 30: Best Coast - The Only Place

Till en början var jag skeptisk. Inte mycket hade hänt sen debuten. Simpelheten i så väl i musik som i text fanns kvar, men i något deppigare tappning. Varför krångla till det när allt som behövs är tre ackord och några nödrim om en relation på väg utför?

Om Crazy For You var för soliga och lata dagar så passar sig The Only Place mest för sena nätter i tillstånd av en viss melankoli, då är skivan perfekt. Med fantastiska låtar som Why I Cry, How They Want Me To Be och Up All Night så är det lätt att fastna, men precis som på debuten så finns det låtar som mest känns som utfyllnad. No One Like You och Dreaming My Life Away är låtar som gärna kunde fått skippas.

Gillade du Crazy For You så kommer du gilla The Only Place, annars behöver du inte göra dig besvär. Om du, som jag älskade det naiva uttrycket redan från början så kommer du inte bli besviken på den här plattan, även om den kan kräva något mer lyssning innan den sätter sig än första plattan gjorde. Men ger du den tid så kommer du inte bli besviken.

Skivrecension: The Flaming Lips - The Flaming Lips And Heady Fwends

The Flaming Lips gör låtar tillsammans med bland andra Ke$ha, Edward Sharpe, Nick Cave, Erykah Badu och Yoko Ono. På pappret låter det som den bästa platta som någonsin gjorts, i praktiken är det en axelryckning.

Jag skulle inte påstå att det är en dålig skiva, snarare tvärt om, men som helhet blir den lite enformig. Var för sig är de allra flesta låtarna bra, somliga riktigt bra, som inledande spåret 2012 (You  Must Be Upgraded) med Ke$sha, Biz Markie och Hour Of The Time Majesty 12, som på senare tid blivit ett av mina absoluta favoritspår av The Flaming Lips, Helping The Retarded To Know God som är en vacker ballad tillsammans med Edward Sharpe och även I'm Working At Nasa On Acid med noiserockduon Lightning Bolt.

Men att lyssna på de tretton låtarna i en följd blir för mycket, plattan är för ovarierad och somliga låtar för utdragna. Att inget spår är riktigt den sprudlande euforipop i dur som fick mig att älska bandet från början kom knappast som någon överraskning i och med att inget sen At War With The Mystics har varit det, men det är fortfarande lite av en besvikelse. Istället vaggas man in i ett lätt melankoliskt och ofta elektroniskt ljudlandskap där verser och refränger nästan helt lyser med sin frånvaro. För att vara en skiva bygd på samarbeten så känns den oväntat homogen.

Kort sagt skulle jag vilja påstå att detta är en platta främst för redan frälsta Flaming Lips-fans, då det är gruppens mest svårlyssnade album än så länge. Jag skulle även vilja påstå att det är deras sämsta, men med tanke på att deras lägstanivå är högre än de flesta band så säger inte det så mycket.

Jakobs Musikhörna v. 30: Pugh Rogerfeldt - Ja, Dä Ä Dä

Det är många skivor som har kallats klassiker, alla inte direkt förtjänta av det. Men hur man än vrider och vänder på det så undkommer man inte att Pugh Rogerfeldts debut från 1969 är just en klassiker, om inte annat för att den sägs vara den första rockplattan på svenska. Hur det än ligger till med det så markerar den en övergång i svenskt musikliv, där inhemska musiker började spela sin egen musik istället för att vara mer eller mindre bleka kopior av engelska och amerikanska band.

På Ja Dä Ä Dä blandar Pugh, folkrock med psykedeliska tongångar. Han backas av Jojje Wadenius och Janne "Loffe" Karlsson. Tillsammans bildar dessa tre män ett fantastiskt sväng som varit stilbildande, såväl musikaliskt som textmässigt, för en stor del av proggen, som dominerade svenskt musikliv under 70-talet.

Så gotta ner er i tre kvarts svensk musikhistoria så här på tisdagskvällen och tacka Pugh för att svensk populärmusik låter som den gör idag.

Topp 7: Out of this spark

Dagens lista skönjer återigen lite ljus över ett skivbolag. Denna gång handlar det om ett betydligt mindre, men för den delen inte sämre, bolag. Out of this spark är ett skivbolag baserat i Toronto med småskalighet som ledord. I skrivande stund finns det bara sju band signade. Majoriteten av banden lutar mot det reverbstinna folk-hållet, men det finns även plats för indie och singer/songwriter. Vad som förenar banden är inte genre, kön, stil eller något annat trivialt. Nej, det handlar snarare om kvaliteten på musiken. Nedan följer sju blandade låtar från bolagets olika band.

Följ med i en spretig, men ändå sammanhållen, lista som bjuder på dansanta och skrämmande vackra låtar om vartannat.

Veckans låt v. 30: Cars Can Be Blue - Dating Batman

Gillar ni mespop? Gillar ni fåniga men fyndiga texter? Gillar ni populärkulturella referenser (i det här fallet bland annat Modern Lovers och Batman)? Ser ni fram emot nya Batman-filmen som kommer i veckan, eller sitter ni hellre hemma och lyssnar på twee? I så fall är följande 98 sekunder för er. Pur popglädje!

Veckans tips v.30

Spelningar:

På onsdag drar Storsjöyran igång, med guldkorn som Thåström, Patti Smith, Kaizers Orchestra, Mattias Alkberg, Jakob Hellman, Toni Holgersson och Vånna Inget.

Samma dag drar även årets upplaga av Emmabodafestivalen igång. Spelar gör bland andra Shpongle, Mr. Oizo, Carbon Based Lifeforms, Glesbygd'n, Soko och Far & Son, för att nämna några.

På måndag spelar countrysnubben Robbie Fulks på Pustervik i Göteborg.

På torsdag är det dags för West Coast Riot, med band som Rancid, Gatans lag, Asta Kask, Randy och Street dogs.

På söndag spelar Beach Boys på Trädgårdsföreningen i Göteborg.

Mellan onsdag och söndag går Piteå dansar och ler av stapeln. Thåström, Movits! och The Hives är några av dem som spelar.

För den som är sugen  på popmusik så spelar Cats On Fire på Debaser i Malmö på fredag. Alpaca Sports agerar förband.

På lördag bjuder Shabazz Palaces på avantgardistisk hiphop på Strand i Stockholm, på söndagen spelar de Röda Sten i Göteborg och på måndag besöker de Debaser i Malmö.

Skivor: 

Micachu and the Shapes släpper nya skivan Never. Och den verkar lovande.

På tisdag släpper The Antlers nytt i form av skivan Undersea. Lummig lo-fi Folk/Indie med snygga arrangemang förväntas.

Samma dag släpper indierockarna i Fang Island skivan Major. Tunga riff med hårdrocksinfluenser i såväl sång- som gitarrmelodier är deras signum.

En potentiell höjdpunkt i veckan är Eternal Summers andra album Correct Behaviour som också släpps på tisdag. Genren kategoriserar de själva som drömpunk med en touch av indie. Provlyssna på skivan redan i dag här:

Veckans låtlista v.29: Genrevyer

Oavsett intresse är det lätt att bli spårbunden. Man har hittat sin grej och grottar ner sig i varenda mörkt skrymsle av en väldigt specifik genre. Och även om detta har sin charm kan det ibland vara utvecklande att vidga sina vyer. Veckans lista är en tredelad introduktion i genrer som får mindre utrymme i populärmusikens enfaldiga värld. Detta är ett kontrastrikt inlägg. Det bjuds på allt från spår som agerar ljudmattor för avslappnande fem minuter till 59-sekunderslåtar vars energi väcker de hårdast slumrande trumhinnor.

Lyssna på listan på Spotify här:



Markus: Trip-hop

Thievery Corporation – All That We Perceive
Lounge och trip-hop vore inte detsamma utan Thievery Corporation. Sällan misslyckas bandet med att skapa en tillbakalutad känsla med bibehållen komplexitet som tillåter flera lyssningar.

Björk – Hyperballad
Isländska Björk är mest känd för att vara en excentrisk, nästan överdrivet kreativ, musikskapare. Här bjuder hon på en skrämmande vacker ballad med klipskt genomtänkt arrangemang.

Portishead – Roads
Ett, inte alls okänt, band som levererar lättlyssnad trip-hop med traditionella beats och synthar.

Massive Attack – Paradise Circus
Förgrunden till trip-hop som genre. Kända för tunga beats och tjocka ljud. Spåret, som är från deras senaste skiva Heligoland, är betydligt luftigare producerat men har ändå kvar de klockrena beaten.

Morcheeba – Enjoy The Ride
Lite ljusare än mycket annan trip-hop, men har fortfarande grymt mycket känsla. Sången är perfekt mixad och näst intill magisk.


Rasmus: "Stockholmsmonotonin" (Kanske inte så mycket en genre som ett kollektiv. Men ett gäng musiker som skapar liknande musik och ofta tillsammans. Även Conny Nimmersjö och 1900 kan räknas in här.)

Thåström - Dansbandssångaren
Det är väl kanske främst Thåström allt kretsar om här, och det är even han som bemästrar det här monotona mörkret bäst.

Ossler - Funderingar i mörker
Osslers två senaste är hans mörkaste rent musikaliskt. Det sägs att det ska kommande en tredje liknade skiva innan han övergår till visor.

Andi Almqvist - Death
Flera av musikerna här dyker upp på Almqvists senaste och bästa skiva.

Sällskapet - 482 Mhz
När Thåström, Ossler och Hell går samman blir det riktigt fint. Även här ryktas det om en kommande platta.

Noise Hifi - Darklands dub
Basisten som spelar med både Thåström och Ossler utelämnar nästan helt melodier på detta soloprojekt.


Jakob: Grindcore

Napalm Death - Cock-Rock Alienation
Pionjärerna av grindcoregenren.

Nasum - The Idiot Parade
Sveriges stolthet som nyligen återförenades, dock utan sångaren Mieszko Talarczyk som omkom under tsunamin i Thailand 2004.

Beaten To Death - Winston Churchill
Oslos grindcorekungar och även ett fantastiskt liveband.

Birdflesh - Mongoloid WannabeEtt av Växjös absolut bästa band, där en av grundarna hoppade av och började lira med Melody Club istället.

Rotten Sound - Burden
Finnarna kan mer än bara bada bastu, de kan mangla också.

Veckans skiva v. 29: Pascal och Mattias Alkberg - Allt det här

När förra årets bästa skivor skulle sammanfattas här på Popbrus skedde ett litet misstag. En skiva föll bort. Skivan som jag själv rankade som årets artonde bästa kom inte med på listan över skivor som inte lyckats ta sig in på den gemensamma listan. Och det var synd, för det var en rysligt bra skiva och jag skulle kanske ranka den ännu högre idag. Det är i alla fall en av de skivor jag lyssnat mest på från 2011. Missen kan kanske bero på att en av artisterna som gjort skivan redan tagit sig in på listan, på plats 1...

Mattias Alkberg hade ett fint år förra året och det är därför med stor förväntan jag åker för att se honom spela om exakt en vecka i Östersund. Skivan han släppte med finfina Pascal var förvisso inte lika stark som Anarkist. Men fan vad bra den är! Fyra låtar med Pascal, fyra med Matti och en gemensam. Vad mer kan man begära? Framförallt då skivan innehåller guldkorn som ”Vet du jag gillar hos dig”, ”Mitt smutsiga blod” och ”Svensk musik”. Det är skränigt och det är vackra melodier och texter. Kort sagt det är det här jag gillar hos svensk musik. Lyssna och njut av 33 av förra årets bästa svenska minuter.

Skivrecension: Anna von Hausswolff - Ceremony

Det ligger något magiskt i fusionen mellan Anna von Hausswolffs musik och Annedalskyrkans väldiga kyrkovalv. Det magiska samspelet visade sig första gången under Way Out West 2009 då Anna von Hausswolff fullkomligen golvade publiken med sin mörka, sköra och känslosamma musik. Ett knappt år senare släppte hon sitt debutalbum Singing From The Grave och vid det laget hade vetskapen om undret i Annedal spridit sig och skivan hyllades nästan obönhörligen - med all rätt.

Många har sett fram emot en uppföljare och lika många lär ha längtat ännu mer i och med vetskapen om att den nya skivan hade spelats in i just Annedalskyrkan. Att pianot, som är grunden på Singing From The Grave,  till största delen har bytts ut mot en gigantisk kyrkoorgel är på sätt och vis både häpnadsväckande och logiskt. För vem skulle ha valt att lämna sin lyckade och trygga plats vid pianot för ett urgammalt och främmande instrument som en orgel om inte Anna von Hausswolff?

Ceremony är stundtals nästan för tung, för känslosam och för mörk. Ibland lyser en strimma hopp igenom, men en kort stund senare dränks ljuset i en vägg av bäckmörker, dysterhet och dissonans. Den melankoli som fanns på Singing From The Grave har nått en ny nivå på Ceremony. Kanske beror det på att ljudbilden är större på Ceremony och att de instrumentala partierna är längre och tar mer plats. Anna von Hausswolffs sång känns aldrig saknad men när hon väl sjunger vill man aldrig att hon ska sluta. Som bäst låter hon när orgeln lämnar den djupaste basen och spelar i ett högre register. Då får sången mer utrymme och kan flyta obehindrat över den annars blytunga ljudbilden.

På Ceremony har Anna von Hausswolff på ett sätt tagit orgeln in i den populärkulturella musikvärlden men orgeln har på samma sätt fört von Hausswolff in i den nyklassiska musiken. Kanske är det just denna blandning som gör fusionen mellan Anna von Hausswolff och Annedalskyrkan så magisk.

Jakobs Musikhörna v. 29: Dan Deacon - Spiderman Of The Rings

 Att jag älskar elektronisk pop som spårat ur kommer nog inte som en större överraskning för trogna Popbrusföljare, därför känns det extra bra att i denna veckas musikhörna kunna bjuda på just detta. För Dan Deacons genombrottsplatta med det helt fantastiska namnet Spiderman Of The Rings, är en platta jag gärna velat tipsa om ett bra tag, men som tidigare inte funnits tillgänglig på Spotify och jag därför inte skrivit om då jag misstänker att få kollar upp tips som inte finns tillgängliga för snabb lyssning. Men nu har den äntligen dykt upp där och således dyker den även upp här i min hörna.

Att försöka beskriva Dan Deacons musik är inte direkt en lätt uppgift, det närmsta jag kommer är elektronisk galenskap, vilket i princip inte säger någonting. Men om man i tillägg till det flikar in att tre av artisterna som han liknar enligt last.fm är Fuck Buttons, Black Dice och Animal Collective så kanske bilder klarnar lite, om än inte helt.

Spiderman Of The Rings kom ut 2007 och musiktidsskriften Rolling Stone utnämnde låten Crystal Cat till årets 84:e bästa låt, medan Pitchfork istället satte låten Wham City på 30:e plats på motsvarande lista. Hade jag gjort en motsvarande lista hade båda funnits med.

Topp 7: Paul Baribeau

Jag har redan skrivit om två av hans plattor och tipsat om honom i vår lovsångslista, men ändå känner jag inte att det är nog. Det var längesen jag fastnade för en artist som jag fastnat för Paul Baribeau. Nånting med simpelheten i såväl text som musik går rakt in i hjärtat på mig. Här sysslas inte med krusiduller, rakt på sak är  vad som gäller. Eller vad sägs om textrader som den här:

I'll never get to know my sister

Because my sister is a crack head

But thank God I remember

When she was just a little kid

Inga poetiska omskrivningar eller tassande som en katt kring het gröt. Men det känns, stundtals är det hjärtskärande, ibland underbart upplyftande, men alltid, jag menar verkligen alltid, fantastiskt.

1. Christmas Lights (Grand Ledge)

2. Never Get To Know (Paul Baribeau)

3. Ten Things (Grand Ledge)

4. Only Babies Cry (Paul Baribeau)

5. Poor Girls (Unbearable)

6. Falling In Love With Your Best Friend (Grand Ledge)

7. If I Knew (Unbearable)

Veckans låt v.29: Camaromance - Out Of Luck

Veckans låt är från en helt fantastisk, och bortglömd, skiva; nämligen The Parade med Camaromance. Bandet frontas av Martine Groulx och är grundat i Montréal i mitten av 2000-talet och har inte bara vunnit pris för det mest svåruttalade bandnamnet, utan även toppat listor för artister på uppgång. Skivan saknar genregränser och är istället ett fantastiskt kollage av känslor. Som Martine Groulx själv uttrycker det:

"(...)For fans of pretty girls that rip your heart out, guitar in hand."

Jag kan inte annat än att hålla med. Låten  Out Of Luck särskiljer sig lite från många andra spår på skivan som ofta har Folk-tendenser. Låten drar åt Sadcore-hållet. Det är tjockt, dynamiskt, känslofyllt och ganska deppigt. Men fantastiskt i sin dysterhet.

Lyssna gärna på spåret, och sen hela skivan. Men bara om du har tid och vilja att grotta ner dig i ett välkomnande, välljudande, mörker.

Camaromance - Out of Luck by LazyAtWork

Veckans tips v. 29

Spelningar:

På fredag spelar Thåström på Kronvalls Vinslott på Österlen och har Anna Ternheim som förband

På lördag reser Thåström västerut och spelar på Röda Sten i Göteborg med albumaktuella Anna von Hausswolff som förband.

Uppskattar du Soul eller R&B får du absolut inte missa D'Angelo när han gästar Trädgårn i Götebord på onsdag. 

För något lite poppigare kan du bege dig till Villan i Göteborg för att se Fibes, Oh Fibes på fredag.

Har du vägarna förbi Dalkulla, Rättvik, på torsdag har du chansen att se country/folk-legenden Norah Jones på en exklusiv Sverigespelning.

Skivor:

Imorgon måndag släpper OFWGKTA-medlemmen Frank Ocean albumet Channel Orange.

Anna von Hausswolff släpper sitt efterlängtade andra album Ceremony på onsdag.

The Very Best släpper det nya albumet Mtmtmk på onsdag

På tisdag släpper The Drowning Men skivan All Of The Unknown. 

Alternativ/Indie/Elektromusik bjuds det också på i veckan då bandet Talk In Colour  släpper ColliderScope redan i morgon, måndag. Smakprov finns nedan:

Nightshifts by Talk In Colour by Talk In Colour
 
För den som är sugen på lite klassisk hiphop så släpper NAS skivan Life Is Good i morgon.


Övrigt:

Veckans Låtlista v. 28: Ett djur - fem låtar

Veckans låtlista fokuserar på tre olika sorters djur - fåglar, råttor och rävar. Varje djur omsjungs nedan i fem låtar var.

Markus: 

Imaginary Cities – Hummingbird

Kolibrier må vara en av de minsta fågelarterna i världen, men också en av de mest energiska. Denna låt av Imaginary Cities fångar den energin och vädjar om att också fånga dagen. 

The Berndt – Hurried Feathers
Tveksamt om den är fågelrelaterad, men tveklöst en låt som direkt sätter sig på hjärnan och får dig att vilja vissla med.

Ravens & Chimes – Division Street
Melankoli och vackert pianospelande i låten Division Street från bandet Kråkor och Bjällror.

Audrey Assad – Sparrow
En luftigt inspelad låt med en sakral och vacker sångmelodi. Bland det bättre Audrey Assad gjort.

Born Ruffians – Hummingbird
Ytterligare en låt med titeln Hummingbird. En grymt innovativ låt, även den med skön energi och stundtals högt tempo.


Jakob:

Hüsker Dü - How To Skin A Cat
"We feed the rats to the cats and the cats to the ratsAnd get the catskins for nothing"

The Bloods Brothers - Rats And Rats And Rats For Candy
"These rats are not living inside my Hotel face.They're just sick, and they need a bed lined with fine lace."

Black Sabbath - Rat Salad
Göttigt riff, något för långt trumsolo

Sonic Youth - Rats
Lagom skränigt, lagom mjukt, precis så man vill höra Sonic Youth

Converge - Worms Will Feed / Rats Will Feast
Metallisk hardcore i sin vackraste form.


Anton:

Big Fox - Grew Up
Från Big Fox debutalbum från förra året. 

Firefox AK - Meet Me There
Kattbjörn kan vara det sötaste djfå ret som finns, fast det är visserligen ingen räv som det engelska namnet antyder.

Belle & Sebastian - Fox In The Snow
Rasmus tipsade om denna låt som självklart får en plats i en lista om rävar.

Fleet Foxes - Your Protector
Låten som gjorde First Aid Kit kända utanför Sverige

Laura Veirs - The Fox
Barnlåt eller ej, bra är det i alla fall

Veckans skiva v. 28: Laarks - An Exaltation of Laarks

 

Skakandet av bjällror, en svag synth smygs in i ljudbilden och albumet An Exaltation of Laarks är igång. Mindre än 40 sekunder senare har den första poppiga refrängen avverkats av Californiabandet Laarks. Bandet spelar en ganska skräpig indie med mycket trummor och synthar. Skivan An Exaltation of Laarks kom ut redan 2009 på bolaget Absolutely Kosher och har sedan dess fått oförskämt lite medialt fokus. Det ska vi ändra på idag!

Låtarna är fulla av små snillrika melodier, breda och skräpiga trummor och en alldeles perfekt svajjig sånginsats. Även om introspåret What God Hath Wrought fångar mitt intresse med en bra hook och ett schysst sound så är det inte förrän albumet nått spår 4 som jag är fast. All The Words You Can't Say Right är helt enkelt en oerhört trevlig låt. Allt från falsettsången, som emellanåt ligger medvetet falskt, till de många olika skepnaderna trummorna tar genom spåret är fantastiskt genomtänkt och väl genomfört.

När spåret Look Out! stegrar igång från ensam falsett till fullskalighet så börjar jag ana vaga vibbar av Death Cab For Cutie i melodiskapandet fast kompad av något betydligt hårdare, mer likt band som Tiny Victories och Beat Radio. Spåret Look Out! är skivans mest energiska men tråkigt nog minst genomarbetade. Det är en låt som snabbt charmar mina öron, men lika snabbt tappar mitt intresse. Låtarna Harrison Bergeron och Telephone är betydligt bättre exempel på hur bra detta band kan bli. 

Resterande spår faller lätt lite i glömska även om de tillsammans bildar ett komplett känslopussel med väldigt mänskliga upp- och nedgångar. Om du gillar stökig indiepop med distad sång, lite noise, varierade (läs tokigt varierade och nyskapande) trummor, elektroniska ljudmattor och en hel del minnesvärda melodier så är An Exaltation of Laarks en skiva som absolut förtjänar en genomlyssning.

Jakobs Musikhörna v. 28: Circle Jerks - Group Sex

Circle Jerks är ett klassiskt hardcoreband, Group Sex är deras mest klassiska platta. Svårare än så är det inte. Gillar du punk så borde du lyssna på det här, annars kan du låta bli.

Topp 7: The Metros

Det kan tyckas konstigt att göra en topp 7-lista med ett band som bara har släppt ett album och som dessutom har lagt ner. Å andra sidan kommer listan aldrig rubbas av nya låtar.

The Metros släppte sitt första och enda album, More Money Less Grief, i september 2008 och efter ett hektiskt turnerande beslutade bandet att lägga ner bara ett år senare. Bandet gjorde sig ett namn genom snabb musik, en stark slyngelattityd, och en galen scennärvaro - på bandet enda sverigespelning, på Acceleratorfestivalen 2007, spelade till exempel den skuttande basisten iklädd en plastkasse istället för tröja, medan sångaren och den ena gitarristen tävlade om vem som kunde spotta mest öl på den andre. Tramsigt, löjligt, pubertalt och samtidigt helt sjukt bra.

Den snabba punk n' roll och den slyngelattityd som bandet stod för var visserligen något som kanske inte skulle kunna bevaras upp i äldre ålder men personligen hade jag ändå välkomnat några fler album. Nedan följer en lista på bandets sju bästa låtar.

1. Talk About It
2. Education pt. 2
3. Live A Little
4. Last Of The Lookers
5. Ra Ra Roland
6. Sexual Riot
7. Missing In Action

Veckans låt v. 28: Yeah Yeah Yeahs - Art Star

Första gången jag hörde Art Star blev jag helt tagen, låten har allt, ett häftigt riff, skrikpartier som skulle få även de vänaste screamoband att fyllas med avund följt av en söt liten poptrall. Att inledande textraderna är härligt pretto, så klart med flit, gör inte saken sämre:

"I've been working on a piece that speaks of sex and desperation

I've been screwing on the tracks of abandoned train stations"

 Om bara mer popband tänkte som Yeah Yeah Yeahs så hade världen varit ett roligare ställe.

Veckans Tips v. 28

Spelningar:

På torsdag bjuder Sea Lion på bedårande pop på Kafé Marmelad i Göteborg.

En av Sveriges mysigaste festivaler drar igång på torsdag - Visfestivalen i Västervik. Spelar gör bland andra Lars Demian, Sofia Karlsson och Dan Viktor.

På torsdag går femte upplagan av Tillbakakaka av stapeln ute i Säljeryd utanför Växjö. Festivalen är helt gratis och bjuder på bland andra Avgrunden, Negrobeat, Koloss, Nordloef och FantomenK, för att nämna några.

Även Öland Roots pågår den här veckan, med artister som The Gaylads, Markandeya Collective, General Knas och Alvaret.

Har man något som helst intresse av genren Hip Hop får man inte missa giganterna Talib Kweli och Mos Def när de spelar i Göta Källare i Stockholm på onsdag.

För den som är sugen på lite skön elektronisk musik så spelar Summer Hearts på Café Rotundan i Halmstad på fredag.

På lördag får Malmö, och närmre bestämt Debaser, besök från USA; då blir det indierock med bandet Frankie Rose. Öppnar gör bandet PauPau. Smakprov på Frankie Rose finns nedan:



Skivor:

På tisdag släpper Clare And The Reasons nytt i form av skivan KR-51, uppkallad efter bandets kära moped från 60-talet. Ett smakprov på skivan finns nedan:


Det punkiga indiepopbandet Shrag släpper skivan Canines imorgon måndag.

På onsdag släpper Dirty Projectors det nya albumet Swing Lo Magellan.



Övrigt:

Idag sommarpratade systrarna i First Aid Kit, lyssna på deras program här:

Veckans Låtlista v. 27: Himmel och Helvete

Att skriva låtar om livet efter detta är ett vanligt grepp att ta till, tillskriva antingen himlen eller helvetet de saker man uppskattar eller avskyr. Många har gjort det och fler kommer göra det. Kanske är det just därför vi denna veckan bjuder på, i mitt tycke, en av de bästa listorna i Popbrus historia. Perfekt att avnjuta så här en fredagkväll.

Som bonus bjuder vi även på Annika Norlins fantastiska cover på Heaven's On Fire som figurerar på låtlistan. Bonusen hittar ni längst ner.



Jakob:

Stefan Sundström - Om Jag Kommer Upp Till Jesus
För att komma in i himlen behöver man bara svara på en fråga "Haru älskat allt du pallar varje dag?"

OPM - Heaven Is A Halfpipe
Ett guilty pleasure av guds nåde, men hur kan man motstå en så genomfånig text där Jesus bjuder på gräs och DJn spelar dub?

Bad Religion - Fuck Armageddon...This Is Hell
Varför vänta på att man trillar av pinn? Helvetet finns här och nu.

Mischief Brew - Roll Me Through The Gates Of Hell
Folkpunk av bästa sort.

Dropkick Murphys med Shane MacGowan - Good Rats
Inte nog med att sammarbetet är som hämtat från himmelriket, texten handlar om råttor som finner pärleporten i ett fat med Guinness.


Markus:



The Most Serene Republic – Heavens To Purgatory
En låt om allt mellan himmel och skärseld. Riktigt skön och färsk
kanadensisk indie.

The Darcys – Edmonton To Purgatory
Mer tips från Kanada i form av The Darcys låt Edmonton To Purgatory.
Tung låt med fart och budskap, precis som indierock ska vara!

Håkan Hellström – Uppsnärjd I Det Blå
Fantastisk nostalgitripp tillika fantastisk låt! Visserligen handlar
låten kanske inte så mycket om himmel

Elevator To Hell – Three More Weeks
Låt inte bandnamnet lura dig - det är inte hårdrock eller metal. Nej,
det är en underbar låt som fallit i glömska sen den släpptes i mitten
av 90-talet.

The Radio Dept. – Heaven's On Fire
Målande titel och melodier som sätter sig på hjärnan. Vad mer kan man önska?



Anton:

Toni Holgersson - Efter din himmel

Utifrån kan man tycka att Holgerssons liv har växlat mellan himmel och helvete. 

The Clash - Straigt To Hell

Nej, The Clash har inte samplat M.I.A...

Joni Mitchell - Blue

"Everybody's saying that hell's the hippest way to go
Well I don't think so"

Active Child - I'm In Your Church At Night

"Singing thru the hole in the ceiling
into the heavens"

Nasum - Scoop

Från albumet med det talande namnet Helvete.

Konsertrecension: Vånna inget, Säljerydfestivalen 4/7

Jag hade tidigare hört från Jakob här på sidan att Vånna inget inte lever upp till förväntningarna live. Men ett så nationellt rosat (bland annat av undertecknad) måste man ju se när de spelar på en festival som nästan bara bjuder på lokal musik. Visst, sångerskan är från Växjö och även andra i bandet har småländskt ursprung. Men de är verkligen inte ett smålandsband, de är ett skåneband.

Men Jakob hade fel, och det var en fröjd för både öga och öra. Musiken var punkigare än på skiva och Karolina Engdahl lever sig verkligen in i musiken, visar attityd och skriker på precis rätt ställen, samtidigt som hon ler sig igenom mellansnacken och framstår som hur trevlig som helst. Men hon är också jävligt punk. En fin blandning med andra ord.

Låtarna från debutplattan blandas med låtarna från nya ep:n och konserten har inte en död stund.

Sen är ju publiken jävligt kul också. Några tjejer står längst fram och punkdansar. Bakom dem står hippies och smågungar och en medelålders kvinna dansar mer energiskt än de flesta punkare. Hon spelar luftgitarr, viftar med händerna, sjunger med och lever rövare. Så jävla fint! Kanske inte den publik bandet är vana vid, men de verkar ändå nöjda.

Och det var vi som var där också.

Konsertrecension: Röttermusik, Säljerydfestivalen 4/7

Röttermusik spelar låtar av Victor Jara och Vladimir Vysotski. Fast på svenska. Två människor jag uppskattar men inte förstår mycket av vad de sjunger. Så det ska bli trevligt att höra på svenska tänkte jag. Och uppsättningen akustisk gitarr, dragspel och fiol framfört av tre killar som ser så där härligt trevliga och nördiga ut, det gör sig perfekt på Säljeryd. Nej, musiken var det verkligen inget fel på. Snarare tvärtom. Mer sånt!

Men Röttermusik har ett stort minus: texterna. De kändes kantiga och översatta. Det är svårt att säga huruvida texterna är bättre på originalspråk. Men jag antar det, då både Jara och Vysotski uppskattas mycket i sina respektive språkområden. Jag tror det handlade om översättningen. Det lät ofta som att det var direktöversättningar och texterna förlorade rytm och rim, samtidigt som de ibland kändes något naiva. Synd.

Att spelningen dessutom stördes något av att Vånna inget samtidigt körde punksoundcheck intill störde stämningen något.

Så ja, vad ska man säga. En mysig spelning som hade mått bättre av att låtarna framfördes på originalspråk, kan väl sammanfattningen lyda.

Veckans skiva v.27: Funeral Suits - Lily Of The Valley

Veckans skiva kommer från irländska Dublin och är ungefär så mångfacetterad som en skiva kan bli utan att byta genre helt och hållet. Bandet Funeral Suits kategoriseras som alternative rock men visar med a cappella-introt i öppningsspåret Mary's Revenge att de är mycket mer än så. Skivan svänger mellan elektroindie, indierock och än tyngre saker.

När gitarrslingan i låten Colour Fade drar igång och bastrumman taktfast alternerar mellan mina öron inser jag hur mycket jag gillar detta. Sången är effekttät på ett stämningsfullt sätt som bidrar till den splittrade känsla låten förmedlar. Det är så genomtänkt att man blir lite lycklig inombords. Dessa två ovannämnda spår tillhör skivans höjdpunkter och bör absolut provlyssnas.

Icke att förglömma är spåret All Those Friendly People som kom ut på EP tidigare i år. Här bjuds lyssnaren med i en elektro-ångestfylld dans där taktfasta beats varieras med en och annan grymt välformulerad sångfras. Men glädjeyran måste ta slut, och nästa spår tar hand om detta. Det känns onödigt kontrasterande att lägga skivans djupaste känslogrotta direkt efter den euforitopp som precis spelats. På så vis faller spår 6 lätt i glömska. Dock snappar bandet lyssnarens intresse redan med nästa blytunga spår Adventures Misadventures och bibehåller det i princip hela vägen. Skivan i sig är absolut inte revolutionerande på något sätt, men den bjuder på en mörk ljudsörja varvat med känslofyllda toppar och dalar. En väldigt lovande debut!

För dig som gillar 2:54, Maydays eller Zulu Winter är detta ett hett tips!

Jakobs Musikhörna v. 27: Colour Haze - Tempel

Psykedelisk stonerrock från Tyskland är inget jag har särskilt stor koll på, men Colour Haze får mig att önska att jag hade det. För om första bandet man kommer över är så här bra så borde det finnas en hel del trevligt att finna.

Tempel är gruppens åttonde fullängdare och blandar psykedeliska utflykter som doftar sextiotal med stonerrock som närmast låter som ett mer lättsmält Kyuss, i den bästa av bemärkelser. Gillar ni tvära kast mellan lågmält och intensivt? Gillar ni när intensiteten istället byggs upp? Tempel har båda. Långa instrumentala partier blandas med kortare stunder av sång. Om ni uppskattar häftiga riff, med eller utan dist, i ett oftast makligt tempo så är Tempel för er, är det inte er kopp te så borde ni kolla in det i alla fall.

Topp 7: Massgrav

Hatfylld och nerpissad, det är inte bara en låt av Massgrav, det är även en lysande beskrivning på deras musik. Det handlar om furiös kängpunk i ett rasande tempo, med hatfyllda texter om allt från power violence-fans till politikerförakt. Folk som inte gillar distad musik som går fort och är aggressiv som fan göra sig icke besvär, för alla andra är Massgrav bandet för er.

Eftersom bara två av deras plattor finns på spotify så utgår listan från dessa, men om ni gillar det ni hör så finns det en del mer att finna. Så ta er igenom Popbrus hittills kortaste lista och lär er älska Stockholms kanske hårdaste band.

1. Jag vill också spela power violence (Napalm Öfver Stureplan)
2. Gud förlåter, inte jag (This War Will Be Won By Meateaters)
3. Sur och jävlig (Napalm Öfver Stureplan)
4. Killar med liten kuk gillar grind (This War Will Be Won By Meateaters)
5. Vi e här för att hata (This War Will Be Won By Meateaters)
6. Fan så lurad (This War Will Be Won By Meateaters)
7. Jävla fittor (Napalm Öfver Stureplan)

Veckans låt v. 27: Laura Veirs - July Flame

July Flame är titelspåret till Laura Veirs sjunde studioalbum och en bra presentation till hennes folkinspirerade popmusik som är mer än värd att gräva ner sig i. Veirs bygger sina låtar kring gitarren och räds inte för att gå ifrån traditionella mallar för hur låtar ska skapas och hur musik ska spelas in. Ändå är det sällan, om inte aldrig, som något sticker ut ur produktionerna. July Flame har till exempel en enda gitarrslinga genom hela låten och genom att förändra dess omgivning skapas olika delar som man traditionellt sett kanske skulle kunna kalla för vers och refräng.

Förra året gjorde Veirs det oväntade och släppte barnskivan Tumble Bee med tretton omarbetade amerikanska folklåtar. Trots epitetet barnskiva så går den troligtvis ändå hem hos en äldre generation. Läs recension av skivan här.

Veckans tips v. 27

Spelningar:

I helgen är det dags för årets upplaga av Roskildefestivalen som bjuder på storheter som Björk, Bruce Springsteen och Bon Iver, men även en hel del bland de mindre banden, som Tune Yards, Baroness, Bäddat För Trubbel och Of The Wand And The Moon, för att nämna några.

Nämnda Baroness bjuder för övrigt på sin sludgeiga hårdrock på två spelningar i Sverige i veckan, på tisdag är det Sticky Fingers i Göteborg som föräras ett besök och på onsdag så är det Debaser Slussen i Stockholm som gäller.

På onsdag startar festivalen Putte i Parken i Karlstad. Spelar gör bland andra Floging Molly, Jakob Hellman och Nerverna, Freddie Wadling, Samling och Ane Brun.

Klassiska indierockgruppen The Shins spelar på Pustervik imorgon och på KB i Malmö på tisdag. Även bandet Perfume Genius spelar på Pustervik, fast detta på fredag.

På torsdag spelar lo-fi-giganten R. Stevie Moore på Debaser Slussen i Stockholm. Moore har släppt över 400 album på sitt egna skivbolag och har aldrig varit signad till ett majorbolag. Fri entré. 

Missar du Jakob Hellman i Karlstad spelar han igen på Liserberg på fredag. Även Kristoffer Åström spelar på Liseberg, fast på söndag. Båda börjar kl 19.

I veckan drar även Sundsvalls gatufest igång mellan den 2 och 7 Juni. Till höjdpunkterna hör Looptoop Rockers, Rebecca & Fiona, Deportees, Eldkvarn och Famijen.

På onsdag spelar Alison Krauss & The Union Station på Cirkus i Stockholm och på torsdag gästar de Konserthuset i Göteborg.

Skivor:

Stevie Jackson, från tokkända indieikonerna Belle & Sebastian, släpper soloskivan (I Can't Get No) Stevie Jackson på fredag.

Övrigt:

Nästa vecka är Marit Bergman gästredaktör på P3. Hon kommer spela musik mellan 18.30 och 19.30 måndag till torsdag.