Veckans skiva v. 11: The Pogues - Hell's Ditch

Spotify-länk till skivan HÄR!

För fem år sedan dröjde sig vintern kvar på samma sätt som i år. Snön låg i stora drivor längs med gatorna. Samtidigt gjorde solen tappra försök att tina upp smålänningarnas inre. Men det var inte solen, utan en bit svart plast inhandlad på en skivmässa i Växjö som fick mig att dra på smilbanden. När nålen dansade över vinylen tycktes snön smälta utanför fönstret.

Ett år senare sitter jag och Popbrus-Anton i biblioteket på vår dåvarande skola och sjunger tillsammans på låten ”House of the Gods” från ovan nämnda skiva. Senare samma dag ser jag åkrar och himmel susa förbi utanför fönstret, där jag sitter på ett tåg på väg mot Skåne. Samma skiva får mig att le hela vägen från Växjö Station till baren King’s Head i Hässleholm.

Spolar fram ytterligare ett år. Bland flyttkartonger sitter ett gäng glada ungdomar skålandes i Guinness medan de lyssnar på… Ja ni förstår själva.

Så medan det här inlägget publiceras sitter jag förmodligen i Iveagh Gardens eller vandrar längs Liffey River. Igår var det St Patrick’s Day. För mig är den dagen starkt förknippad med Pogues. Och frågan är om de någonsin gjorde en skiva som får mig på bättre humör än Hell's Ditch.

Hell’s Ditch spelades in 1990 och inspelningen rattades av ingen mindre än Joe Strummer, som strax därpå under en kort period tog över rollen som huvudsångare i bandet. Men här är det fortfarande Shane McGowan som står vid mikrofonen. Han tar oss med på en drucken resa mellan Thailand, Spanien, ner till helvetet och tillbaka till Thailand igen, för att till slut leda oss tillbaka till Irland, där vi givetvis följer Shanes råd:

“Just want to spend eternity
Right where I am, on the sunny side of the street”

För i Shanes sällskap lyser solen även på Rain Street. Så mina vänner, jag lämnar er där. Med rådet att ta till er den här skivan. Tror ni inte på dess storhet, så är det bara att ta er till Göteborg, där ett slitet vinylexemplar står och väntar i en bokhylla. Ett exemplar som kom med våren för fem år sedan, och som fortsätter att göra det än idag.

Nu ska jag sätta mig med en kall öl och njuta av vårsolen.