Jag har knappt lyssnat på Wooden Shjips alls, två låtar på Spotify är allt jag hört. Istället har jag lyssnat på Moon Duo, en duo (om ni inte räknade ut det) vars ena halva består av Erik Johnson från nämnda band. Tydligen påminner Moon Duo mycket om Wooden Shjips och alltså borde jag lyssna mer på dem.För Killing Time EP är fruktansvärt bra. Det är gruppens andra släpp, den första tolvtummaren är enligt deras myspace slutsåld. De har nyligen släppt sin första fullängdare på Woodsist Records, så blogghypen är nog inte långt borta.
Hur låter det då? Psykedeliskt och monotont, det de enda två ord som behövs för att beskriva musiken, för mycket mer är det egentligen inte. Simpla riff som upprepas, upprepas och upprepas. Man kan se det lite som en flummigare motsvarighet till svenska Audionom, dra ner tempot, plocka bort allt punkigt ur deras sound och ersätt det med övervintrade hippies med skägg så är du inte helt långt ifrån Moon Duos sound.
Ep:n består av fyra låtar som tillsammans klockar in på lite drygt 21 minuter. Titelspåret är det som svänger mest med keyboardskrän i bakgrunden, ett delayinbäddat gitarriff, simpelt trumspel och en sång som ekar mer än gitarren.
Andra låten, Speed, är stöpt i samma form, bara med något högre tempo.
Tredje låten, Dead West, har ett renare keyboardljud och det är även den som står för det upprepade riffet.
Ripples, som avslutar ep:n, låter nästan som ett gladare Earth och det är även den låten som sticker ut mest, bland annat för att den saknar sång.
Det här är ett band för er som gillar monotoni, både i ljud och melodi, för det händer inte mycket under de tjugo minuterna som musiken rullar på, det är enformigt, enformigt och vackert. Vill man ha fart och fläkt, oväntade vändningar och varierade låtar så är det här inget att lyssna på, men uppskattar man psykedelisk monotoni så är det här ett band att hålla ögonen på.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar