

Rent ljudmässigt så är det mycket synthar, wobblande basar och loopade rytmsekvenser, men även gitarren tar ganska mycket plats. Den smälter in i den i övrigt nästan uteslutande elektroniska ljudbilden, ibland finns den där utan att man ens tänker på det.
Överlag så är skivan genomarbetad, inte bara sett till ljudet. För trots att går i samma stuk och ofta i ungefär samma tempo så tröttnar man inte, det finns något väldigt vackert i musiken. Vill man göra det lätt för sig så skulle man kunna kalla det dubstep för en poppublik, men det vore att förenkla det hela.
Nedry – Condors
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar