Jag är ingen storkonsument av grindcore. Tack vare numera nedlagda festivalen Augustibuller så har jag antagligen sett fler grindspelningar än jag lyssnat igenom grindskivor. För i ärlighetens namn så finns det endast tre grindband som jag självmant lyssnar på, Napalm Death, Nasum och Växjöbandet Birdflesh. De två första behöver knappt någon introduktion för NÅGON med minsta koll på genren. Birdflesh är väl antagligen något mer okända och därför ägnas veckans musikhörna åt dem.Mitt första möte med bandet var när jag rotade igenom skivorna på Växjö Stadsbibliotek. Skivorna under A passerade obemärkt, men när jag kom till B så möttes jag av ett skivomslag som såg intressant ut, Birdflesh - Night Of The Ultimate Mosh stod det skrivet på den. Så klart kände jag till bandet sen innan, men jag hade inte lyssnat på dem. Nu verkade dock vara ett utmärkt tillfälle att göra det. Jag lånade skivan, tog mig hem och satte skivan i cd-spelaren. Inledande låten, Coffinfucker, slog mig nästan till golvet. Så hårt, så snabbt, men ändå så svängigt. Under den knappa halvtimmen som följde så överöstes jag med ännu 21 stycken grindpärlor. Sedan dess är jag frälst.
Trots att jag delat stad med bandet under hela min uppväxt så har jag aldrig haft nöjet att se dem på scen förrän nu i påskas. Och låt mig säga, upplevelsen var riktigt mäktig. Ljudet var under all kritik, de smattrande trummorna var allt som gick fram speciellt klart och Coffinfucker spelades ej, men under 20 minuter så befann jag mig i himmelriket.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar