Veckans skiva v. 15: Peace Love and Pitbulls - 3

Spotify-länk till 3

Det gör ont, ja, visst fan gör det ont. Men ibland är det exakt precis vad man behöver. Att få sig en rejäl genomsköljning av smärta. Och då talar vi inte psykisk, utan ren och skär fysisk smärta. Att lyssna på PLP är inte något att göra med sin mormor när du precis vaknat. Ej heller vid en rejäl bakfylla. Bättre är det när du känner att ditt inre hakat upp sig och du behöver en omstart.
Ovanstående ord gäller framförallt bandets två första album PLP och Red Sonic Underwear, som båda är fantastiska och tillika fantastiskt underskattade. Men på bandets tredje och sista platta skruvar de ner smärtan ett snäpp, och istället får vi monotona och ibland till och med drömska stycken. Om man nu kan använda sådana ord om musik som fortfarande gränsar åt industrihållet…

Vid det här laget kan ni nog historien, men jag drar den ändå. I korthet. Thåström tröttnar på den kärlek han får från svenska folket efter tiden i Imperiet och första två soloplattorna. De förstår honom inte. Så han tar sitt pick och pack och drar till Amsterdam. Där bildar han bandet Peace Love & Pitbulls med Niklas ”Hell” Hellberg och Richard Sporrong. Bandet bränner inte bara skivbolagets budget med sitt Einstürzende Neubauten-inspirerade oväsen, de bränner även de svenska fansens uppfattning om den folkkäre Thåström. När han återvänder till Sverige så gör han det med tre gravt underskattade album. Men det är egentligen här hans karriär börjar.
Glöm Ebba Grön.
Glöm Imperiet.
Glöm Thåström och Xplodera mig 2000.
Visst, allt det där är saker jag varmt rekommenderar. Men det är först efter tiden i Holland som Thåströms skivor börjar att gnistra. För vad Thåström behövde var en rejäl genomsköljning av smärta. Och då talar vi inte psykisk, utan ren och skär fysisk smärta. Det behöver vi alla ibland. Förmodligen var det därför Peace Love & Pitbulls la av efter den här skivan. Thåström hade gått igenom sin skärseld, och PLP gör här inte längre lika ont att lyssna på. Uppdraget var slutfört.

För er som inte orkar med PLPs hårdaste stunder, 3 är en fantastisk platta med höjdpunkter i barndomsskildringen ”Caveman” och suggestiva ”Takin’ War Out Of Men”. Plus att skivan hålls samman av Sveriges bästa röst genom tiderna. Punkt.