Veckans skiva v. 14: Roky Erickson - Gremlins Have Pictures

Roky Erickson – Gremlins Have Pictures

På grund av personliga skäl så kommer veckans skiva en dag sent, men bättre sent än aldrig.

Tionde låten på skivan heter Heroin. I konvolutet intervjuas Billy Miller (aka Billy Angel), en av medlemmarna i Rokys kompband The Aliens, av Gregg Turner. Om nämnda låt står det så här:

"G: Was Roky a Velvets fan?
B: He was aware of Lou Reed being his only rival.
G: Did the R & Aliens cover any other VU songs?
B: Rocky And The Aliens never covered ANY song, except "Telstar""

Hurvida detta är sant eller ej tänker jag inte ens debattera, men uttalandet säger en hel del om Rokys syn på sig själv och sina konkurrenter. Och faktum är att när båda versionerna ställs mot varandra så har jag svårt att avgöra vilken jag faktiskt tycker bäst om. Velvet Undergrounds är inget mindre än ett mästerverk, men Roky and the Aliens plockar bort allt som har med avant garde-pop att göra och byter ut mot stenhård garagerock vilket i det här fallet funkar oerhört bra.

För Roky har belägg för att se sig som en av de stora på rockscenen. Med ett förflutet i 13th Floor Elevators, det första band som själva kallade sin musik psykedelisk sägs det, så har man rätt att vara lite självgod, speciellt när ens sologrejer håller lika hög kvalité.

Den här plattan är nämligen inget mindre än ett mästerverk. Större delen av plattan består av fåackordslåtar i garage-anda, men här och var dyker det upp akustiska spår som fungerar bra som pauser för andhämtning.

Att gå in på låtar här blir lätt ointressant eftersom den här skivan har ett enormt emotionellt värde för mig och varje låt har en speciell plats i mitt hjärta. Men vissa låtar är så viktiga för Rokys karriär att de inte riktigt kan förbises, främst Night of the Vampire som tack vare Entombeds cover antagligen har gett Roky en hel del nya fans. En annan låt som måste nämnas är Cold Night For Alligators, som även den är en Roky-klassiker. En sista låt som nästan måste nämnas är I Have Always Been Here Before, en akustisk pärla som är ett måste. Om man lyssnar på dessa tre låtar så har man redan där skaffat sig en god uppfattning om Roky Erickson. Gillar man dem inte så kan man sluta lyssna, men om man tycker om det, ja, då har man mycket kvar att hämta.