Skivrecension: Panda Bear - Tomboy

Det är lite drygt fyra år sen Panda Bear släppte sin senaste fullängdare, fantastiska Person Pitch. Väntan har varit lång, men resultatet borde inte göra någon besviken. Mycket av soundet på Tomboy känns igen från just Person Pitch, men samplerna har nu fått sällskap av gitarrer. Noah Lennox, som Panda Bear egentligen heter, säger själv att han fått inspiration av Nirvana och The White Stripes och därför lagt mer fokus på just gitarr men även rytmer. Att skivan är producerad av tidigare Spacemen 3-medlemmen och tillika MGMT-producenten Sonic Boom kan nog även det ha satt en viss prägel på soundet. Det mesta låter dock som innan.

Sju av de elva spåren på Tomboy har tidigare stått att finna på de fyra singlar som föregick skivan. Det är dock inte precis samma versioner, men skillnaderna är inte direkt gigantiska. Tur dock att alla låtar är bra, såväl de redan släppta som de fyra helt nya spåren.

Det rör sig i vanlig ordning om psykedelisk pop med experimentlusta, tyvärr har det experimentella tonats ner något på Tomboy gentemot hur utsvävande det stundtals kunde låtar på Person Pitch, det är främst en smaksak, men jag saknar det. Där Person Pitch kändes utforskande så känns Tomboy mer lättillgänglig med klarare låtstrukturer och jämnare låtlängd, inte riktigt lika spretig men inte heller lika spännande. Därmed inte sagt att det skulle vara en dålig platta, tvärt om, men den är inte heller bättre än sin föregångare.