Roskildes startfält ser redan efter två artister ut att kunna bli det bästa på mycket länge. Idag släpptes nämligen deras första officiella bokning, isländska electronicapionjären Björk, som tidigare i höst släppte den rent fantastiska plattan Biophilia. Sist hon spelade på Roskilde var 2007 och de som trotsade regnet bjöds på en fantastisk föreställning, jag har inga tvivel om att hon 2012 kommer göra något minst lika spektakulärt. En ännu större bokning är dock The Boss, Bruce Springsteen, som gör sin första spelning på Roskilde någonsin, antagligen med en ny platta i bagaget. Festivalen själva har inte gått ut med bokningen officiellt än, men Springsteen själv har på sin hemsida listat Roskilde i sin turné. Många yngre kommer antagligen avfärda bokningen som trött gubbrock, men då vet de inte vad de går miste om.
Två legender är alltså först ut för den danska festivalen och imorgon släpps biljetterna. Chansen för att det kommer bli slutsålt i sommar känns överhängande, speciellt med tanke på att detta bara är början.
Med debutalbumet Laponia bjuder Daniel Ögren med lyssnaren ut på en sonisk vandring över de Lappländska vidderna, upp för Njullas sluttningar och genom glesa björkskogar. Allt sker med en norrländsk eftertänksamhet och ett lugn där vemodet hela tiden ligger och gror i bakgrunden.
Gitarristen (claviolinisten och organisten) Daniel Ögren är sedan tidigare känd som gitarrist bredvid Anna von Hausswolff och var en av de bidragande orsakerna till att von Hausswolffs debutalbum Singing From The Grave blev ett av förra årets bästa album. När jag såg Anna von Hausswolff live förra våren blev jag väldigt imponerad av Ögrens känslosamma och konstnärliga gitarrspel. Denna konstnärlighet får man även ta del av på Laponia, men då i en större dos.
Laponia är inspelad i en kyrka under en dag med ett fåtal mikrofoner. Man har lyckats fånga kyrkans stora rum på ett snyggt sätt utan att tappa fokus från instrumentens klang. När temat till The Cowbell drar igång är det gåshudsvarning för en audiofil likt undertecknad - trummor, basklarinett, gitarr och kontrabas flyter samman i en närmast perfekt symbios.
Daniel Ögren övertygar helt klart som instrumentalist, men kanske framför allt som kompositör, på Laponia. Under knappt fyrtio minuter får han i alla fall mig att försvinna bort från de småländska skogarna och in i det Lappländska vidundret.
Zooey Dechanel må ha en charmig sångröst och M. Ward må vara en skicklig gitarrist och musiker men tillsammans under namnet She & Him klaffar deras trumfkort tyvärr allt för sällan. På A Very She & Him Christmas får man utan tvekan mycket jul men man får framför allt mycket av She & Hims ojämna nivå. Vissa spår är bra, till exempel "Sleigh Ride", "Little Saint Nick" och "Silver Bells" (fast inte i närheten av lika bra som Bright Eyes version av samma låt), medan merparten av de andra låtarna går mig obemärkt förbi. Visst, det är en julskiva och då ska man kanske ta det för vad det är. I den brokiga kategorien "julskivor" hamnar She & Him utan tvekan ganska högt upp på listan, men det säger betydligt mer om listan i sig än om She & Him.
Det är svårt att sätta en etikett på The Go! Team, deras musikaliska mix innefattar indierock, electronica, hiphopbeats, samplingar och något som närmast kan beskrivas som cheerleading-ramsor. Trots detta blir det aldrig speciellt spretigt utan tvärtom väldigt lättlyssnat utan att bli innehållslöst. Det dansant gladpop med en vokalist som 2005 av NME blev utsedd till den 15e coolaste personen inom musiken. Helt enkelt peppmusik.
Trots att de är Pitchforkhypade, har medverkat på soundtracket till tv-serien Weeds och att de agerat förband åt Modest Mouse på en USA-turné så är Man Man här i den kalla nord ett väldigt förbisett band. Med sin stundtals Waits-doftande stökpop torde de locka en större publik, men väldigt få har ens hört talas om dem. Här kommer därför sju låtar som förhoppningsvis kan få i alla fall någon att få upp ögonen för dem.
1. Engwish Bwudd (Six Demon Bag) 2. Van Helsing Boombox (Six Demon Bag) 3. 10lb Moustache (The Man In A Blue Turban With A Face) 4. Poor Jackie (Rabbit Habits) 5. Rather Go Blind (Etta James-cover)
6. Dark Arts (Life Fantastic) 7. Feathers (Six Demon Bag)
Ja, jag erkänner. Jag var lockad. Man får trots allt bara en sådan chans en gång om året. Som tur är lyckades jag lägga band på mig själv. Bob Hund - Helgen v.48 får träda åt sidan för att istället introducera ett kanadensiskt indieband som fått alldeles för lite svenskt utrymme. Tänk er om Annika Norlin, Håkan Hellström och Jens Lekman startade ett popband. Precis så är bandet The New Pornographers uppbyggt. Bli inte förskräckt av det ganska dåliga bandnamnet - det här är ett kanadensiskt superindieband.
Låtens verser säger egentligen allt. Det är trallvänligt, välproducerat och jäkligt välljudande. Refrängen kommer i skuggan av det vackra och är egentligen ganska medioker. Men man kan inte annat än älska stråkarna och visslandet i låten. Se det som en gateway-drog. Gillar man det, om än så väldigt lite, så sugs man ganska snabbt in i resten av The New Pornographers låtar.
Texten är egentligen ganska sekundär. Trots det finns det plats för The Smiths-referenser och en skarp samhällskritik mot det ekonomiska klimatet i världen med ekonomisk kris och börser som går upp och ned. Jag kan inte låta bli att gilla låtar som har så mycket mer att erbjuda under ytan än bara en trallvänlig visslingsmelodi alá svenska Shout Out Louds.
First Aid Kit gör fyra spelningar i Sverige nästa vecka. På måndag och tisdag på Moebacke i Stockholm, på onsdag på Nefertiti i Göteborg och på fredag på Victoriateatern i Malmö.
Imorgon spelar amerikanske William Fitzsimmons lugnande folkpop på Mejeriet i Lund.
På torsdag spelar japanska Nisennemondai noiserock på Strand i Stockholm. Spelar gör även CJBoyd.
Det har varit ett väldans tjat om Korallreven i höst. Popbrus bidrar till att öka tjatkvoten genom att berätta att bandet spelar på Inkonst i Malmö på fredag och på Strand i Stockholm på lördag (då även Air France kommer DJ:a)
På onsdag kommer det mer amerikanskt besökt i form av Fruit Bats som besöker Mejeriet i Lund. De får uppbackning av australiensiska Golden Leaves.
Önskas det något mer tralligt och upplyftande så spelar brittiska Little Majorette på fredag, även de på Mejeriet i Lund. Bandet är mest kända för sin sommarhit Bite The Bullet som spelades flitigt på P3 för någon sommar sen.
Vill man gå på konsert och inte bor i Lund i veckan så spelar, betydligt lugnare, Asha Ali i Stockholm på fredag. Hennes mjuka pop och vackra stämma kommer fylla Scandic Grand Central, inte att missa om du är i närheten!
Skivor:
På onsdag släpper Daniel Ögren sitt debutalbum Laponia, en recension publiceras samma dag.
She & Him bidrar till julstämningen med albumet A Very She & Him Christmas som släpps imorgon, även det kommer recenseras på Popbrus.
På torsdag släpper Big Fox sitt självbetitlade debutalbum.
Övrigt:
Nästa vecka kommer Deportees vara gästredaktörer i Musikguiden i P3 vilket betyder att de kommer spela låtar mellan klockan 18.30 och 19.30 måndag till torsdag.
1869 sammanställdes det periodiska systemet i vilket alla grundämnen är listade. I veckans låtlista bjuds det på femton låtar som går att härleda till det periodiska systemet. Då Markus har fullt upp på annat håll så har vi hittat en gästskribent i Lundabon Henrik. Veckans låtlista på Spotify finner ni här
Anton:
Queen - Somebody To Love I går var det 20 år sedan Farrokh Bulsara, mer känd som Freddie Mercury, tragiskt gick bort. Mercury betyder kvicksilver och återfinns i det periodiska systemet med atomnummer 80.
Antony & The Johnsons - Salt Silver Oxygen En luftig låt från albumet Swanlights som släpptes förra året.
Jenny Wilson - Anchor Made Of Gold Guld lär vara det grundämnet som förekommer oftast i låtar.
The Tiny - Lithium Nej det är inte en Nirvanacover utan en egenkomponerad, smått teatral låt.
Astronautalis - Dimitri Mendeleev Ryssen Mendeleev var den som sammanställde det periodiska systemet.
Jakob:
Accustomed To Nothing - Einsteinium Halvbra låt, men grundämnet med det häftigaste namnet måste trots allt föräras med en plats på lista.
Praxis - Sulfur and Cheese Buckethead, behöver jag säga mer?
Carbon/Silicon - My Brain Is Broken Halvlyckat projekt av Mick Jones från The Clash och Tony James från Generation X, men de har sina stunder.
Dreamend - Magnesium Light Sidoprojekt från en Black Moth Super Rainbow-medlem.
Ole Mathisen - Argon Plattan heter Periodic Table, alla låttitlar är grundämnen.
Henrik:
Kate Bush – Breathing Efter smällen andas Kate in plutonium i detta mästerverk.
Kraftwerk – Radioactivity Oron för strålning tas också upp i detta epos.
The Tough Alliance – Looking For Gold Världens bästa band är aldrig fel. Inte ens i baktakt.
!!! – Take Ecstasy With Me Ecstacy (MDMA) är ju som vi alla vet 3,4-metylendioxymetamfetamin eller C11H15NO2. För övrigt en cover som vida överglänser originalet.
Tom Lehrer – The Elements Slutligen en liten uppfräschning av det periodiska systemet. En klassiker från 1959!
För ett tag sedan stötte jag åter igen på Songs Of Soils enda album The Painted Trees of Ghostwood efter att den hade fallit i glömska hos mig. Jag vet inte hur många år som hade gått sedan jag senast hörde skivan innan jag åter hittade den. Vid återgenomlyssningen upptäckte jag hur pass rotade låtarna var inom mig, jag kom bland annat på mig själv att banka trummarkeringar och att nynna överstämmor.
Bröderna Christian och Gustaf Kjellvander skapade The Painted Trees of Ghostwood år 2000 men skivan känns ändå fräschare än många av dagens americanabands som ofta tyvärr blir bittra efterapningar.
Ta tillfället i akt nu i höstmörkret och lyssna igenom denna svenska milstolpe inom amerikansk folkrock.
I samma stund som Siesta bokar sömnpiller som Familjen och band som inte ens är värda att nämna vid namn så siktar Hultsfred högre och bokar The Cardigans. The Cardigans har inte spelat i Sverige sedan 2006 och kommer göre en exklusiv spelning i sommar och då spela igenom hela albumet Gran Turismo från 1998.
Göteborgska jj fick i början av sin karriär en mystikstämpel då man inte visste vilka som låg bakom bandnamnet. Bandet hann med att släppa en EP och ett album på Sincerely Yours innan namnen på medlemmarna i duon blev offentliga. Från att ha varit något av ett övernaturligt väsen så blev jj ett i mängden bland de så populära baleariska popbanden - de fanns på riktigt. Vad gjorde då detta med musiken? Egentligen ingenting, förutom att man förundrades över vad den manliga halvan av duon, Joakim Benon, egentligen hade för musikalisk uppgift i bandet då han under livespelningar mest strövar runt på scenen och kanske (om det vill sig väl) klinkar fram några toner på en gitarr. Låtarna på listan som följer är hämtade från jjs studioalbum och således är det inte med några låtar från bandets mixtape Kills (som det går att läsa mer om här).
1. From Africa To Malaga (n° 2) 2. Let Go (n° 3) 3. Things Will Never Be The Same Again (n° 2) 4. Are You Still In Valda (n° 2) 5. My Life (n° 3) 6. Masterplan (n° 2) 7. You Know (n° 3)
De har jämförts med bland andra Thom Yorke, turnerat med Arms & Sleepers och spelat in en cover på Björks låt Unravel. Det rör sig om popmusik, inte helt olikt Sigur Rós och Ólafur Arnalds allra lättillgängligaste stunder där elektronik, stråkar och malande gitarrer samsas, allt toppat med en röst så påminner om just Thom Yorke.
Det är kanske inte musik som sätter sig direkt, det kan ta ett tag innan man riktigt fastnar för Uzi & Ari. Men om man ger dem en ärlig chans så är det lätt att bli meddragen i deras svepande och stundtals suggestiva musik.
Att Cohen ska släppa nytt kanske inte kommer som en nyhet, det har redan varit känt i några veckor, men nu har även ett datum satts. Den 31 januari släpps Old Ideas som blir Leonards första studioalbum sen 2004. Den kommer innehålla tio låtar varav en, Show Me The Place, enligt ett pressmeddelande ska gå att strömma på hans hemsida, men än finns ingen låt där. Istället kan ni lyssna till The Darkness, som också kommer finnas på skivan och som herr Cohen spelat live på sina senaste turnéer, här nedan i Göteborg:
Funeralopolis innehåller ett av världens häftigaste riff, ett riff som upprepas i två minuter innan sången kommer in och riffet byts ut mot ännu ett häftigt riff, inte lika häftigt som det första, men fortfarande häftigt.
Det är egentligen allt jag vill säga om den här låten, riff riff riff, men med tanke på hur fånigt det ser ut i skrift så får jag väl försöka mig på en mer utförlig motivering.
Det finns något som lockar mig med monoton och tung musik, som inte en försöker dölja att de tycker det är jävligt häftigt med tuggande riff som matar på utan större variation. Originalitet behövs inte alltid. För Electric Wizard var knappast först med det här, men de tillhör absolut de bästa.
Hela bandets karriär bygger på en sak, tyngd, de är kanske inte hårdast, men de är tyngst, utan konkurrens. Varenda distindränkt riff som matas av både gitarr och bas väger som bly. Att även sången får sig en dos distorsion gör även sitt till. Lägg till det häftiga gitarrsolon och du har ett vinnande koncept. Funeralopolis är bara ett av många bevis på det.
Adam Cohen gör två spelningar i Sverige i veckan. På tisdag på KB i Malmö och på torsdag på Göte Källare i Stockholm.
Ytterligare en spelning på KB i Malmö sker på fredag när Dungen äntrar scenen.
För den som har vägarna förbi Hufvudstaden (Göteborg) borde inte missa Deportees på Stora Teatern, även det på fredag. Om du är sugen på något lite mer rytmiskt och kan tänka dig att ta tåget till Borås spelar Movits! på Rockborgen kl 19.30.
Om två veckor släpper Daniel Ögren albumet Laponia men redan på fredag är det releasefest för skivan på Hos Kaj i Hammarby.
För den som är sugen på lite skev electro så spelar Marcus Price & Carli tillsammans med en hel drös andra akter på Debaser Medis i Stockholm på fredag.
Och den som hellre gottar sig med digital hardcore kan gå och titta på Atari Teenage Riot kan på lördag gå och se dem på Debaser Slussen, även detta i Stockholm.
Skivor:
Rule Of Thirds av Azure Blue släppts på måndag.
Efter tre EPs är det nu dags för Let's Say We Did att släppa sitt självbetitlade debutalbum. Detta sker på onsdag.
Övrigt:
Imorgon måndag, klockan 20.30, sänder P3 en konsert med Brigt Eyes, inspelad på Roskildefestivalen i somras. Om du inte kan närvara på Deportees-spelningen sänder P3 en konsert 20.30 på onsdagen.
Idag är det återigen lördag och veckan festlista går i britpopens tecken. Veckans lista är full av energi och har låtar som kommer få dig att vilja dansa, och sen dansa lite till. Låt dig inspireras av låten Up All Night av The Young Knives och bered dig på en fartfylld festkväll!
Hösten är en årstid höjd i mörker, för många såväl i sinnet som i avsaknaden av ljus. Dagarna blir kortare, det blir allt svårare att ta sig upp för att gå till jobbet eller skolan och man börjar längta till att snön ska falla för att åtminstone reflektera det lilla ljus som finns och i alla fall skänka illusionen att det är ljusare än det faktiskt är. Här bjuder vi på femton låtar om just mörker som kanske kan lysa upp din mörka vardag. Veckans låtlista på Spotify!
Anton:
The Head And The Heart – Honey Come Home "And I think of every spark every whisper in the dark, now it’s timeJust wanna die with the one I love" Death Cab for Cutie – I Will Follow You into the Dark En av Death Cabs finaste.
Dharohar Project – To Darkness / Kripa Dharohar Project, Mumford & Sons och Laura Marling har skapat en fin fusion.
Freddie Wadling – Du Och Jag (Med Anna Ternheim) Från skivan The Dark Flower (Den mörka blomman)
Ólafur Arnalds – Þú ert sólin Ett av Arnalds många mästerverk. Låten är hämtad från skivan ...and they have escaped the weight of darkness
Markus:
The Little Unsaid – Room Goes Dark "Oh how the room goes dark when you leave again". En underskattad nykomling som gör något nytt med singer/songwritergenren.
Cat Stevens – Blackness Of The Night En upplyftande låt om mörker. "In the blackness of the night I seem to wander endlessly" är en slående textrad som framers på ett oväntat träffsäkert och glatt sätt.
Stars – Midnight Coward En låt av kanadensiska Stars som beskriver svårigheterna, i mörkret runt midnatt, att veta hur man ska bete sig med ett one night stand.
Suede – My Dark Star (Remastered) Tung, deprimerande och mörk ton i hela låten. Man ryser lite av välbehag varje gång Brett Anderson yttrar "Oh how my dark star will rise". Elliott Smith – No Name 3 Det är nästan omöjligt för mig att inte ha med en Elliott Smith-låt på en lista om mörker. Hans låtar har en vackert mörk och dyster ton, och denna i synnerhet.
Jakob:
Ossler - Funderingar I Mörker Är det någon som kan det här med mörker så är det Ossler.
Kultiration - Mörk Är Natten Innan Gryning Vemodsreggae när den är som bäst.
The Radio Dept. - We Climb The Wired Fences "Walk you through the park and we're fine, you say you like the dark and your hand in mine"
Cult Of Luna - Dark City, Dead Man Vad bättre sätt att avsluta spotify-listan än med norrlands tyngsta band?
Bonnie "Prince" Billy - I See A Darkness En av Bonnies finaste stunder.
Samtidigt som hösten sakta arbetar sig mot vinter går jag i Oslo i en för tunn jacka och ett par snart trasiga skor. Kylan äter sig in i ben och märg och trots att temperaturen kommer bli långt mycket lägre och dagarna en bra stund kortare så är det lätt att drömma sig till varmare breddgrader eller i alla fall varmare tider.
Därför lyssnar jag på Whatever You Love, We Are, inte för att få assistans i mitt drömmande utan för att ta ner mig på jorden igen. Skivan förankrar mig i mörkret och kylan med sitt vemod och sin ärligt talat ganska kyliga instrumentering. Gitarr, fiol och slagverk ger ärligt talat ingen större musikalisk värme.
Dirty Three består av Warren Ellis, mest känd som medlem i Nick Caves & The Bad Seeds och Grinderman, på fiol, Jim White, som bland annat trummar för Bonnie "Prince" Billy för tillfället, på slagverk och Mick Turner, som är mest känd just för Dirty Three, på gitarr. Tillsammans skapar de instrumentell musik som väl lättast beskrivs som någon form av postrock, dock utan detta extrema fokus på crescendon som tyvärr är allt för vanligt inom genren.
Istället gör de långa låtar där inte mycket händer. Det låter kanske inte så spännande, vilket det inte heller är. Men det är vackert och passar dessa kyliga promenader jag tvingas ta i en stad där jag ännu inte känner mig hemma. Istället för att hjälpa mig att försvinna iväg i mina fantasier gör Whatever You Love, We Are mig nästan smärtsamt närvarande. Just nu är det vad jag behöver. Lyssna på Whatever You Love, We Are här!
Kill The Clown är Edith Backlunds tredje album och det speciella med denna skiva är att den släpps i två akter. Act One, som recenseras här, släpps på fredag och Act Two släpps i februari nästa år. Frågan är varför Backlund valt att släppa två skivor då Act One bara innehåller sex låtar (varav den sjätte är ett bonusspår). Om de två skivorna skiljer sig åt i sound och i känsla så känns det ändå befogat.
Backlund har på Act One lyckats skapa trallvänlig P3-pop med lättillgängliga melodier som sätter sig i huvudet, men inte nödvändigtvis på ett irriterande sätt. Musiken känns ibland lite väl slätstruken och inställsam. Paralleller kan dras till Jennie Abrahamson, Feist och i viss mån även till Lykke Li. Gemensamt för dem är att de håller på med kommersiell popmusik som ändå (ibland) går hem hos den kräsne hipstern. Backlunds musik balanserar stundtals på en smal lina över radiopopträsket, men lyckas hålla sig uppe och inte ramla ner. Skivans sex låtar ger en trevlig stund men den lämnar tyvärr inga större avtryck.
Jaga Jazzist är ett av Norges absolut bästa band, inget snack om saken. Med sin blandning av jazz och elektronisk musik levererat i en poppig förpackning så gör dem musiken tillgänglig för folk som kanske annars skulle avfärdat det hela just på grund av ordet jazz.
Det är sällan man stöter på ett band som gör musik som samtidigt är så skev och lättillgänglig. För trots snabba musikaliska byten så blir det aldrig ansträngande att lyssna på de här norrmännen, det är alltid vän musik som möter dina öron.
Just The Stix är kanske inte bandets jazzigaste stund, kanske något mer fokus har lagts på det elektroniska i jämförelse med till exempel deras tidigare platta A Livingroom Hush, men oavsett vad Jaga Jazzist koncentrerar sig på så blir resultatet alltid bra. Därför så borde ni även kolla in resten av deras diskografi, men i mitt tycke är The Stix en utomordentlig början.
Få kan salutera kärleken som The Magnetic Fields' Stephin Merritt. Tänk efter. Vet du någon annan som släppt en trippelskiva med enbart kärleksrelaterat material som man faktiskt kan lyssna igenom utan att;
A, Skämmas lite för alla överanvända kärleksfloskler B, Få hål i tänderna av hur übersött allt är C, Tröttna efter den tionde låten om ett uppbrott (ja, jag tittar på dig Robyn).
Varför Merritt bestämde sig för att göra denna, nästan överdrivna, kärleksförklaring till kärleken är oklart. Somliga menar att det var för att han ville visa sig duktig, andra att det var ett vad mellan honom och någon annan. Vad som däremot är klart är att i processen skapades flera guldkorn. Skivan har hela 69 spår och långt ifrån allt är bra. Just därför har jag förberett en liten guide som är tänkt att vägleda dig på den emotionella berg-och-dalbana som är skivan 69 Love Songs.
1, I Think I Need A New Heart 2, I Don't Want To Get Over You 3, My Only Friend 4, All My Little Words 5, The Book Of Love 6, Yeah! Oh, Yeah 7, Meaningless
Innan Lars Winnerbäck började spelade bredbent gubbrock och innan han började brumma istället för att sjunga så var han en strålande vispoet. Veckans låt, "Spöket", är hämtad från Winnerbäcks demo Lars och mina damer och herrar från 1994. Att välja ut en specifik låt på denna demo är en svår uppgift då den är väldigt jämnbra. Så har ni inget att göra ikväll så kolla in resten av låtarna som Winnerbäck spelade in i sin ungdom.
På måndag spelar postrockarna i Explosions In The Sky på Debaser Medis i Stockhom, på tisdag spelar de på Vega i Köpenhamn.
På torsdag spelar My Morning Jacket på Mejeriet i Lund, kan det bli bättre? Ja, till exempel förbandet The Head And The Heart. På lördag spelar de två banden på Münchenbryggeriet i Stockholm.
Foster The People bjuder upp till dans på Debaser Medis på torsdag.
På fredag spelar jazzpunkande Kriget på Debaser Slussen i Stockholm. Med sig har de även Super!, Estroboscorpio och Les Big Byrd.
Samma dag spelar Dungendoftande bandet Samling på Kafé Deluxe i Växjö.
Dagen efter spelar faktiskt självaste Dungen, fast då på Strand i Stockholm.
På lördag spelar Jennie Abrahamson på Kafé Deluxe i Växjö.
Helgen avslutas med Junior Boys på Debaser i Malmö på söndag.
Skivor:
På måndag släpper Kaizers Orchestra sin livedvd Live At Oslo Spektrum. Innehåller både cd och dvd.
På fredag släpper Edith BacklundAct One av sitt nya album Kill The Clown. Act Two kommer nästa år.
Veckans festlista innehåller bara tio låtar istället för femton som det brukar vara. Men misströsta ej, ni får istället ett första smakprov från A Place To Bury Strangers kommande skiva som släpps i början av nästa år.
Kriminella handlingar är inget att uppmuntra eller skryta om, ändå finns det många artister och band som gör det. Säga vad man vill om deras påstådda handlingar, men att musiken inte blir lidande är ett faktum.
Tyvärr har vår nya skribent Markus fullt upp den här veckan så därför tar vi i veckans lista in vår eminenta gästbloggare Josef Söreke istället. Veckans låtlista på Spotify!
Jakob:
Tyler The Creator - Transylvania Misshandel, kidnappning, våldtäkt med mera, Tyler hinner med mycket i denna låt.
Dub Spencer & Trance Hill - Bankrobber Har tipsat för mycket om The Clash här så därför tipsar jag istället om en cover på dem.
Las Palmas - En Dyr Affär "Att sälja hasch, kan bli en dyr affär för dig"
Chickenpox - Rob A Bank Ett av Sveriges kanske mest förbisedda skaband
Lasse Fabel feat. Storsien - Vårt Hopp Över Spärren Det finns för få låtar om plankning.
Anton:
Serenades - All The Words
Från albumet Criminal Heaven
The Warlocks - Shake The Dope Out
Att bruka knark brukar anses kriminellt.
I Break Horses - I Kill Love, Baby!
Man får väl inte döda kärleken?
The Blind Boys Of Alabama - Way Down in the Hole
Ledmotivet till första säsongen av The Wire, och i den sker det mycket kriminalitet.
Rancid - Maxwell Murder
En högstadieklassiker som fortfarande funkar.
Josef:
Doktor Kosmos – Doktor Knark is Back in the Town
Flera typer av kriminaliteter i denna scen från rockoperan Evas Story. Mordhoten regnar tätt och skurken heter, ja just det, Doktor Knark.
The Clash – Bankrobber
En fin och välskriven reflektion runt berättarens pappa, som inte stal av elakhet, utan för att han helt enkelt älskade det! Väldigt tvåtusenelva
Omar Rodriguez-Lopez – Cryptomnesia
Låten börjar med en monolog, där en judisk man berättad hur han, efter en del hasch, gick in i en moské och bad tillsammans med muslimer. Efteråt följer bra musik med surrealistisk text. Ibland hotar sångaren att stjäla våra organ.
Frank Zappa - Dog Breath
Ungdomar som åker runt i en gammal bil och stjäl fälgar. De är ”wasted” också. Knark och stöld, aj aj aj.
Arcade Fire – The Well and the Lighthouse Vi får inte veta precis vilket brott berättaren begått, men det var illa nog för att bli lämnad att dö i en brunn. Och han tycker att det var värt det! Det förtjänar en plats på en popbruslista!
Sonic Youth-gitarristen Lee Ranadlo kommer släppa det nya albumet Between the Times & the Tides i mars nästa år på Matador Records. Med på skivan spelar bland andra trummisen Steve Shelley (Sonic Youth) och gitarrvirtuosen Nels Cline (Wilco).
Så sent som förra veckan släppte islänningarna i Sigur Rós livefilmen/plattan Inni och igår berättade dem i en intervju med Wall Street Journal att de planerar att släppa ett nytt studioalbum till våren. Bandet beskriver själva det nya materialet som introvert, flytande och minimalt och enligt reportern kan det mäta sig med bandets finaste stunder. Om det stämmer får vi förhoppningsvis se till våren.
Cape Dory komponerades under sju månader på en båt på Atlanten av det äkta paret Alaina Moore and Patrick Riley som tillsammans utgör bandet Tennis. Låtarna för tankarna till havet en solig sommardag. Det är trallvänligt och musiken faller aldrig ur den givna indiepopmallen som fungerar utmärkt för låtarna.
Produktionen är klart 60-talsinspirerad och är lite lagom lo-fi på det smågulliga sättet (jag tänker spontant på de sjungande mössen i Askungen). Igår kom nyheten att Tennis släpper uppföljaren Young and Old i februari. Tills dess får ni njuta av debuten som kommer komma väl till pass under den kyliga vintern.
Jag tror inte att det är så många artister inom den så populära folkpopen som skulle få för sig att göra en barnskiva. Jag tror inte heller att så många skulle kunna göra en barnskiva och komma undan med ryktet i behåll. Laura Veirs lyckas dock med konststycket att göra en barnskiva som troligtvis kommer gå hem hos de unga och samtidigt stryka alla americanaälskare medhårs.
Tumble Bee består av tretton omarbetningar av klassiska amerikanska folklåtar. Låtarna är allt ifrån sövande vaggvisor till lekfulla ordramsor. Det låter som vi är vana att höra Veirs, bara en aning gladare. Med på skivan hörs även Jim James (My Mornong Jacket), Basia Bulat och Colin Meloy (The Decemberists). Den sistnämnda sjunger en duett med Veirs på en av skivans absoluta höjdpunkter, Soldier's Joy.
Skivan är utan tvekan värd en fyra i betyg. Inte för att den är en bra barnskiva utan för att den helt enkelt är bra skiva. För vem, liten som stor, skulle inte vaggas av Little Lap-Dog Lullabys mjukhet, dansa till underbara Jump Down Spin Around eller försöka sjunga med i tungvrickande King Kong Kitchie Kitchie Ki Me O.
Jag gillar The War On Drugs, därför känns det som att jag borde uppskatta deras gamla gitarrist Kurt Viles sologrejer, men icke. Det lyfter liksom aldrig, speciellt inte på So Outta Reach. Debuten Constant Hitmaker hade sina stunder, men var en ganska medioker skiva, även för att vara en lo-fi-platta. Hans nya ep har dock bara en låt som jag ens finner värd att lyssna på, nämligen Life's A Beach, en tillbakalutad liten poplåt som egentligen inte är något speciellt, men som jag ändå finner njutbar.
Problemet med So Outta Reach är mest att det gjorts så ofta förut, speciellt de senaste åren. Småfolkig psychpop med viss lo-fi-estetik kvar, även om ljudbilden är ren. Lyssna hellre på Woods än Kurt Vile, de har både bättre låtar och en trevligare produktion.
Men om man inte kan få nog av den här typen av musik kan jag förstå att Kurt Vile är en hjälte inom sin genre. Jag har bara svårt att finna det intressant. De sex låtarna går, med undantag för just Life's A Beach, obemärkt förbi, speciellt avslutande (so outta reach) som bara är Life's A Beach igen, fast i sämre utförande.
Svensk punk med pophjärta. Ibland är det allt som behövs. De är inte nyskapande, man har hört det förr och man har hört det bättre, men för att vara ett nu aktivt band så tillhör Vånna Inget ändå de bättre grupperna som kommit från Sveriges kanske för tillfället aktivaste punknäste, Malmö. Alla som har det minsta intresse för lättsam svensk punk borde ge plattan en chans, den är trots allt 25 minuter lång. Lyssna på Allvar på Spotify!
Bad Cash Quartet är den finaste popmusik det här landet någonsin frambringat, möjligtvis med undantag för bob hund. Tyvärr skulle Martin Elisson och Adam Bolméus senare börja spela i Hästpojken, ett band som inte förtjänar hälften av den uppmärksamhet de fått. Men trots dessa två BCQ-medlemmars senare felsteg så kvarstår faktumet att Bad Cash Quartet var fantastiska.
1. Amuse You (Bad Cash Quartet) 2. Oh My Heroes (Outcast) 3. Our Tragic Friendship (Bad Cash Quartet) 4. You Talk A Hole In My Head (Heart Attack [What Everyone Else Call Fun]-singel) 5. Nights are Mine (Midnight Prayer) 6. Too Bored To Die (Outcast) 7. Midnight Prayer (Midnight Prayer)
Nedan följer en presentation av Popbrus nya skribent, Markus, samt veckans låt som han har valt.
Markus: Bor i Göteborg där han pluggar journalistik när han inte brölar eller lyssnar på falsk trumpet genom väggarna. Delar sitt hem med ett tiotal inneboende instrument och tror starkt att livet låter bättre genom sina hörlurar, om EQ:n är rätt inställd vill säga. Musiken som flödar genom telefonsladden är spridd från indiepop och jazz till hip-hop och R&B/Neo Soul. Till favoriterna hör Norah Jones, Elliott Smith, Chords och Alicia Keys. Värt att nämna är att han har ett förflutet i skaträsket, har en Millencolin-tatuering och har idoliserat Freddie Mercury. Popbrus mest kommersiella och schizofrena musikälskare?
Veckans låt går i popens tecken - "Ctrl+Alt+Del My Heart" av göteborgsbandet They Live By Night.
Roskildes startfält ser redan efter två artister ut att kunna bli det bästa på mycket länge. Idag släpptes nämligen deras första officiella bokning, isländska electronicapionjären Björk, som tidigare i höst släppte den rent fantastiska plattan Biophilia. Sist hon spelade på Roskilde var 2007 och de som trotsade regnet bjöds på en fantastisk föreställning, jag har inga tvivel om att hon 2012 kommer göra något minst lika spektakulärt.
Inlägg
