Det här är ett av de grundläggande albumen inom postrocken, dels för att det är ett fantastiskt album och dels för att det var med hjälp av en recension av just Hex som begreppet nådde den bredare massan. Trots att det är över sjutton år sedan plattan släpptes så är den fortfarande en av de absolut största postrockskivorna, mycket antagligen tack vare sin ikoniska status.
Men den skiljer sig ganska mycket från det som brukas kallas postrock idag. Hex är jazzigare, mindre fokuserad på uppbyggnaden av volym och intensitet, den innehåller mer sång och känns överlag rakare än nyare plattor inom genren. Men den är fortfarande flytande och vacker. Kort sagt ett måste för alla med ett intresse för genren.
Lyssna och njut!
tisdag 18 oktober 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar