Stevie Jackson är för de flesta känd som en av medlemmarna i Belle & Sebastian. Där sjunger han ibland, men det här är den första skivan som han står för sången på samtliga låtar. Och det låter som... Belle & Sebastian. Fast mer åt 60-talspophållet. Gillar ni Stevies låtar på Belle & Sebastians skivor, kommer ni förmodligen att gilla det här.
Det känns som att hans låtar är bättre än vanligt, men det kan lika väl bero på att han här inte konkurrerar med Stuart Murdochs texter och stämma.
(I Can't Get No) Stevie Jackson är en väldigt jämn platta, och jag kan därför inte välja ut en enda låt och säga att den är bättre eller sämre än något annat på skivan. På gott och ont.
Den här sortens Beach Boys-doftande låtar tjänar dock ofta på en bättre produktion än vad fallet är här. Vilket är lite tråkigt. Och det låter stundtals just tråkigt på grund av detta.
Ett annat minus kan vara ett något överdrivet ordvitsande.
Men bortser man från detta, kvarstår fortfarande faktum: det här är en helt okej popplatta.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar