Månadens skiva: The Flaming Lips - Yoshimi Battles The Pink Robots

Lyssna på skivan på Spotify!

Rasmus:

I min bok är Yoshimi Battles The Pink Robots Flaming Lips bästa platta (möjligtvis undantaget Transmissions From the Satellite Heart). Det var också den första skiva jag började lyssnade på med bandet för sju år sedan. Jag gick och nynnade på titelspåret i flera veckor efter att ha hört det första gången, utan att veta vad det var som hade satt sig så på hjärnan. När jag väl fick reda på det beställde jag skivan illa kvickt, trots de ljumma recensioner jag då läste om den. Jag ångrar det inte för fem öre.

Det här är deras tredje skiva som flumpopare. Dessförinnan spelade de snarare stenad indierock. Och det är här alla bitarna faller på plats (även om The Soft Bulletin hade sina stunder). Inte en dålig låt befläckar albumet, även om långt ifrån alla låtar kan kallas hits. Men med låtar som "One More Robot/Sympathy 3000-21", "Yoshimi Battles The Pink Robots, pt. 1", "In the Morning Of The Magicians", "Ego Tripping at the Gates of Hell" och "Do You Realize?" kombinerar de flum, fina melodier och texter som faktiskt har en innebörd på ett sätt som gör det här till en odödlig skiva. En av få glada skivor som faktiskt funkar.

Nu har bandet dragit flumpopen till sin spets, lämnat den och gått vilse i sina egna hallucinationer och snart oräkneliga samarbeten. Förhoppningsvis hittar de snart rätt igen, inleder en ny era och spelar in ett nytt mästerverk.


Jakob:

Precis som för Rasmus så var det här den första Flaming Lips-platta jag köpte. Till skillnad från Rasmus så skulle jag inte kalla den deras bästa, Transmissions From The Satellite Heart tar den platsen.

Däremot så innehåller Yoshimi Battles The Pink Robots bandets absolut finaste stund, Do You Realize??, en ballad så smäktande vacker att jag fortfarande, efter i princip nio års lyssnande på plattan, fortfarande dör lite inombords varenda gång jag hör den.

Men hela skivan är rakt igenom underbar. Det enda problemet som finns är att den saknar riktiga toppar förutom titelspåret och nämnda Do You Realize??. Detta kompenseras dock genom en stadigt hög nivå genom hela skivan, vilket såklart är otroligt trevligt, men gör lyssningsupplevelsen stundtals lite enformig. Det finns inget som stör, inget som får en att längta till nästa spår och förlösningen när det väl kommer.

Detta är ju dock ett otroligt lyxproblem, att gnälla över att en skiva är för bra måste ju vara bland det dummaste man kan göra. Men ändå gör jag det, för lite skönhetsfel skulle kunna göra skivan ännu bättre. Därmed inte sagt att den inte är bra som den är.


Anton:

Yoshimi Battles The Pink Robot bör anses vara ett av de album som bäst personifierar det första decenniet av 2000-talet, nästan i samma utsträckning som The Strokes Is This It eller, för oss i Sverige, Håkan Hellströms Känn ingen sorg för mig Göteborg.

Yoshimi Battles är en lättillgänglig skiva som inleds med snälla och trevliga "Fight Test", en låt som för övrigt nästan är en ren kopia av Cat Stevens "Father & Son" (vilket inte spelar någon som helst roll då båda låtarna är väldigt bra). Skivan fortsätter med en mjuk och fluffig ljudbild och med låtar som inte överraskar någon gång. Det blir en trevlig färd om än kanske något långtråkig då vissa låtar har en tendens att mest bestå av upprepningar. Jag har svårt att hitta något negativt med Yoshimi Battles, det enda jag kan göra är att varmt rekommendera den.



Bonus:
The Flaming Lips spelar titelspåret live, med Justin Timberlake på bas iförd en delfinkostym.