Inledande Islands är lätt spöklik och vacker. Det är även skivans absolut bästa stund, tyvärr. 4 minuter och 57 sekunder, så länge finner jag den här skivan riktigt, riktigt bra, efter det går det bara utför. Inte för att resten av skivan nödvändigtvis är dålig, den håller bara inte intresset uppe.Erika Angell, hjärnan bakom Thus:Owls skriver ganska trista poplåtar klädda i en betydligt intressantare skrud. Skivan är väldigt snyggt producerad med en snygg blandning av akustiskt och elektroniskt och allt däremellan. Tyvärr hjälper inte en snygg paketering att dölja ett mediokert innehåll. Nästan varenda låt är en enformig ballad. Det enda som egentligen hindrar Harbours från ett lägre betyg är att Erika har en vacker röst, om än föga speciell.
Men jag är helt övertygad om att det finns många därute som kommer älska detta, höja det till skyarna och överösa dem med superlativ. Men jag är inte en av dem. Om deppiga ballader är er kopp té så lyssna för all del, annars kan ni enligt mig låta bli.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar