Det här kan mycket väl vara årets bästa platta. Synd bara att väldigt få kommer höra den.Avgrunden rör sig i ett dronelandskap, inte helt nytt för den som känner till Earth. Därmed inte sagt att Avgrunden skulle vara en blek kopia av Dylan Carlsons band, utan snarare att det finns en hel del gemensamma drag. Det är långsamt, minimalistiskt och monotont. Det är karga ljudlandskap. Men där Earth framkallar bilder av den snustorra södra delen av staterna så för Avgrunden mina tankar till den kalla nord, trots att låttitlar som Upprättelse För Crazy Horse och Den Vidsträckta Saltöknen vittnar om att deras inspiration kommer från annat håll.
Den Fördömda Jorden har ackompanjerat min höst. Den har förstärkt mörkret och kylan på ett vemodigt men samtidigt vackert sätt. Den har gett mig ork i mina svagaste stunder och tvingat mig framåt i samma lunkande tempo som musiken. Mycket mer kan man inte begära av musik, någonsin.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar