Att man inte ska döma musik efter dess förpackning är ingen nyhet, men hur ofta har man inte köpt plattor just på grund av deras omslag? Hur ofta har man inte på samma vis avfärdat skivor på grund av groteska omslag? Här har ni femton riktigt bra plattor som, baserat helt på omslagen, man skulle tänka två gånger innan man tog i sin hand.Veckans låtlista finns här!
Rasmus:
Nick Cave & The Bad Seeds - Dig, Lazarus, Dig!!! (Dig, Lazarus, Dig!!!)
Hur tänkte de här egentligen?!
Lasse Tennander - Fullständiga rättigheter (Fullständiga rättigheter)
Sliskigt och 80-tal.
Marianne Faithfull - Why Did We Have To Part? (Horses and High Heels)
Ser ut som en ljudbok för barn...
Tim Oxley - Warm Night (Kitchen Songs)
Spretigt och kladdigt och tråkiga färger. Och fult.
Cat Stevens - Father & Son (Remember Cat Stevens)
Ser ut att vara New Age-musik från IKEA.
Jakob:
Sigur Rós - Inní mér syngur vitleysingur (Með Suð Í Eyrum Við Spilum Endalaust)
Omslaget som dödade bandets skönt flummiga pretentiösa framtoning.
Have Heart - Bostons (Songs To Scream At The Sun)
Nej, bara nej!
K.U.K.L. - England (Holidays In Europe (The Naughty Naught))
Skulle kunnat vara charmigt om det inte vore för att det är så förbannat fult.
Mercury Rev - Hi-Speed Boats (Boces)
Vad fan är det här? Omslaget är så fult att det blir snyggt och sen blir fult igen.
Antichrist - Victims Of The Blade (Forbidden World)
Smålands thrash-kungar har klätt sin debutplatta med något av det mest intetsägande jag sett.
Anton:
The Soundtrack Of Our Lives - Thrill Me (Communion)
Varför??
Yuck - Shook Down (Yuck)
Fult bandnamn, ännu fulare omslag. Bra skiva dock.
Weezer - Surf Wax America (Blue)
Snarare ett fulsnyggt omslag.
Frank Turner - This Town Ain't Big Enough For The One Of Me (Campfire Punkrock)
Tråkigt så det förslår.
Fleet Foxes - Battery Kinzie (Helplessness Blues)
Nej, vad ni än säger så gillar jag det inte.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar