Det är alltid spännande att lyssna på musik som skapats med en annorlunda inställning än sin egen. De flesta, likt jag själv, skapar antagligen musik för sin egen njutning, vi tycker det är kul och förhoppningsvis även att det låter bra. The Shaggs däremot skapade musik för att deras pappa ville det. Bandet bestod av de tre systrarna Wiggin, men det var deras far som bildade bandet efter att som ung ha förutspått att han skulle få döttrar som skulle bli framgångsrika musiker.Detta visade sig dock vara en sanning med modifikation. Gruppen har fått kultstatus, Frank Zappa kallade dem bättre än the Beatles och Kurt Cobain listade deras enda fullängdare Philosophy of the World som en av världens 100 bästa plattor. Rent kommersiellt var gruppen dock ingen framgång, vilket kanske är föga förvånande.
För deras musik är långt ifrån lättlyssnad, systrarna verkar ha problem både med att hålla takten och att sjunga och spela rent. Men det är just det som gör lyssningen så intressant, här har vi tre kvinnor som verkligen inte kan eller ens är intresserade av att spela musik, men de gör så gott de kan, allt för att vara sin far till lags.
Resultatet är häpnadsväckande, de flesta skulle nog kalla det dåligt, och till viss del måste jag hålla med. Rent speltekniskt är det ofta rent fruktansvärt, ja, nästan alltid för att vara ärlig, men det finns en känsla, eller kanske avsaknad av den, i musiken som man sällan hör. Det finns ingen överväldigande glädje över det de gör, men inte heller några andra starka känslor. Musiken känns som ett nio-till-fem-jobb som systrarna gör för att de måste, utan att de egentligen varken trivs eller vantrivs.
Lyssna på låten "My Pal Foot Foot" här
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar