Konsertrecension: Ossler, Pustervik, Göteborg 25/11

En av Sveriges bästa gitarrister.
Och en till av Sveriges bästa gitarrister.
Sveriges bästa basist.
Och kanske Sveriges bästa trummis.
Två av de senaste årens bästa solodebuter (Skörheten och oljudet och 1900 – Spotifylänk till den senare).
En av Sveriges bästa låtskrivare.
En av Sveriges bästa sångare.
Två av medlemmarna i bob hund.
Fyra av medlemmarna i Thåströms band…
Det är vilka som står på scenen denna afton. Det här låter som 14 personer du inte skulle vilja missa att se om de spelade live i din stad. Men det är det inte. Det är fyra personer som du med all sannolikhet missade när de spelade i din stad. För Ossler och hans band gör bara två spelningar i höst – Göteborg och Oslo – och Göteborgsspelningen var långt ifrån slutsåld.

De senaste tre gångerna jag har sett Ossler har varit fantastiska. Men han har kört samma setlist samtliga gånger. Ikväll ändrar han på den. Och han ändrar arrangemangen på vissa låtar med…
Ossler har en låt – "Svinbesättningen" – som är en given öppningslåt. Med den öppnade han alla andra konserter jag sett med honom. Så var tyvärr inte fallet ikväll. Istället får vi bredbent postrock i ”Vägen är stängd” som också är en fantastisk låt – men den öppnar inte en konsert lika klockrent.
Resten av konserten fortsätter i samma musikaliska sfärer; snyggt skorrande bas blandas med slide-noise från Conny Nimmersjö, skräniga gitarrer och fantastisk poplyrik med inslag av svart industriromantik. Basen i ”Ett slutet rum” – som kanske var förra årets snyggaste bas – döljs tyvärr i kvällens ljudbild. Men det den döljs av är Nimmersjö-skrän av finaste sort. Så inga sura miner där.

Det bjuds även på nya arrangemang av gamla låtar. Som i förra årets stora kärleksförklaring, ”Hela mitt liv”. Där dröjer det till Ossler tar ton innan man förstår vilken låt det rör sig om. Och det låter fortfarande skrämmande bra. Ossler har sagt att ”Hela mitt liv” är hans enda glada låt. Varför står jag då med ett fånigt leende under hela konserten? Och varför är det då också så glatt på scenen? Jag har aldrig sett Ossler le sig igenom en hel spelning innan. Han till och med skämtar med publiken.
Den gamla godingen ”Smak av hund” spelas – ytterligare ett välkommet tillskott i låtlistan. Ossler presenterar den som ”en låt om det förenade Europa”. Sedan skrattar han.

Tyvärr händer det ikväll att Ossler tappar bort sig i texterna. Men trots att man märker att han är ringrostig så klarar han gitarrspelet galant.

Synd att ni inte var där.