Månadens Skiva v. 45: Regina Spektor - Far

Anton har valt skivan denna månaden.

Anton:

Efter Regina Spektors genombrottsskiva Begin To Hope tvivlade jag på att hon skulle klara av att göra en likvärdig uppföljare. Det lyckas hon inte med heller, utan gör istället en skiva som överträffar sitt tidigare album med råge. Begin To Hopes styrka är helt klart de första spåren Fidelity, Better, Samson och On the Radio som är väldigt bra låter, men sen planar det ut och skivan når senare aldrig riktigt upp till den höga nivån som sätts i början. På Far heter de första starka spåren istället The Calculation, Eet, Blue Lips och Folding Chair, skillnaden från Begin To Hope är att skivan senare aldrig planar ut, utan fortsätter istället på samma höga nivå rakt igenom.

Far är producerad av inte mindre än fyra olika producenter vilket kan få ljudnörden att höja på ögonbrynen; blir inte ljudbilden på skivan väldigt splittrad då? Svaret är Nej. Spektor har redan ett eget sound med sin sång och pianospel, och alla fyra producenterna har valt att bygga låtarna kring det. Det har alltså inte skett någon egentlig utveckling av Spektors sound från hennes tidigare album, låtarna är fortfarande avskalade och ger stort utrymme för Spektor att briljera. Den stora skillnaden är, som jag varit inne på tidigare, att hon på Far briljerar med väldigt bra låtmaterial vilket gör skivan till en av årets absolut bästa!


Rasmus:

Kan ju inte annat än att tycka om låten ”Eet”. Kan heller inte annat än att tycka att refrängen är det värdelösaste jag hört sen jag senast råkade höra kommersiell radio. Det är lite synd om ”Eet”. Förutom en förskräcklig refräng, så ligger den nämligen placerad mellan två låtar du aldrig kommer att sätta på spontant, två låtar du snarare spolar förbi när de dyker upp i dina öron. Tråkiga, och överproducerade singersongwritersaker.

Bortser man från alldeles för ren produktion och överdrivet wailande, så funkar väl låten ”Folding Chair”, men så långt in på skivan börjar man vänta på en låt som inte bjuder på ”men” och ”förutom”.

Tyvärr bjuder skivan bara på en sådan låt – ”Laughing With” – resten har sina brister. ”Two Birds” är väl den låt som kommer närmast bakom ”Laughing With” och ”Eet”: släng med ”Genius Next Door” också och du får en helt okej EP.

Överlag kan man säga att det hela lider av en alltför radiovänlig produktion, ett alltför alldagligt uttryck och en sångerska som ibland låter lite för mycket som sångerskan i Nightwish.

Regina Spektor är bättre än de flesta inom sin genre, men hon var bättre förr.


Jakob:

Jag har aldrig riktigt gillat Regina Spektor. jag har iofs aldrig haft något emot henne heller och kan erkänna att jag, liksom väldigt många andra, har funnit låten "Samson" ganska mysig, men inte mer än så. Dock har jag aldrig givit henne en ordentlig chans, men nu var det alltså dags.

Om skivan Far är rätt ställe att börja på har jag ingen aning om, men jag finner mig själv bygga upp förhoppningar under de första sekunderna av inledande låten "The Calculation". Tyvärr blir det inte mer än så, jag väntar på ett sväng som aldrig riktigt kommer. Dock är det här inte dåligt, men de första låtarna rullar på ganska obemärkt. Först under refrängen av femte låten, "Machine", börjar det glimma till. Mollklangerna och Reginas röst passar varandra oerhört bra, men redan på nästa låt så svalnar intresset något igen.

Återigen så har jag inget att klaga på egentligen, men det tilltalar mig bara inte. Låtarna är välskrivna och välproducerade, Spektors röst är sockersöt som vanligt och det är lagom lågmält och bombastiskt om vart annat. Ändå tycker jag inte att det är helt ointressant, "Machine" gav mig ändå någon form av hopp om att jag faktiskt förbiser något här.

Men det glimmar inte till på samma sätt igen, tyvärr. Skivan rullar på tämligen anonymt, vissa låtar fångar dock min uppmärksamhet kortare stunder, "Dance Anthem Of The 80's" är småmysig, likaså "Wallet" som i mitten nästan låter som en arenarocksballad, på det bra sättet (om det nu finns ett sånt). Utöver nända låtar så är det dock få som jag lägger märke till.

Tyvärr så blev mina farhågor besannade, Regina Spektor är för mig bara ännu en i mängden av pianobrudar som jag varken gillar eller ogillar. Det enda som jag kan komma på som talar emot den här skivan är min personliga smak, för egentligen har jag inte lagt märke till en enda dålig stund, men smak är ganska svårt att bortse ifrån.