Veckans låtlista v. 17 - Dans

Veckans låtlista på Spotify

Rasmus:

KSMB - Jag vill bara dansa
Ibland är lite punk och lite dans allt man behöver...

The Wombats - Let's Dance To Joy Division
...men ibland kan det sitta fint med lite pop också.

MJ Hibbett & The Validators - Do The Indie Kid
"Hands behind your back / And bounce your hips / Move your feet around"

Hefner - The Day That Thatcher Dies
"We will laugh the day that Thatcher dies / even though we know it's not right / we will dance and sing all night"

Mumford & Sons - Dust Bowl Dance
Från en av 2009 års mest dansanta (och dessvärre ofta bespottade) plattor.


Jakob:

Delroy Wilson - I'm In A Dancing Mood

Om du inte var på danshumör redan innan så borde denna låten få dig på det.

Far & Son - Panik

"Dansa dansa era jävla svin, i takt till alla framgångar i mitt liv"

Kebnekajse - Stockholmpolka (Stockholm Polka)

Jag kan inte dansa polka, men jag blir sugen på att göra det.

The Dubliners - Lord Of The Dance

En dans på Irland med Guinness och Dubliners, blir det bättre?

Eläkeläiset - Humppaa, saatanat!

Humppa är en finsk folkdans, det säger allt.

Anton:

Standard Fare - Dancing
"...always gonna come a time when we should just go dancing"

Artctic Monkeys - Dancing Shoes
Om en dryg månad släpps Arctic Monkeys fjärde album Suck It And See.

Lykke Li - Dance, Dance, Dance
Igår blev hon klar för Popagandafestivalen, en festival som skryter med att de även bokat världens bästa band - Arcade Fire.

Vivian Girls - John, I'm Only Dancing
I år kommer Brooklynbandet spela på Emmabodafestivalen - vilken grej.

LCD Soundsystem - Us V Them
"All the little people wanna dance its true"

Veckans skiva v. 17: Jens Lekman - Night Falls Over Kortedala

Träden börjar bli gröna, morgnarna ackompanjeras av fågelkvitter och alla festivaler försöker febrilt finna band som gör att de inte går i konkurs - tre typiska vårtecken. Ett annat vårtecken är suget efter den obligatoriska genomlyssningen av Jens Lekmans skiva Night Falls Over Kortedala.

Lekman har en väldig talang för vackra melodier och berättande texter och det är just melodi och text som bygger upp hela Night Falls Over Kortedala och höjer den över mängden av tweepopskivor. Visst spelar även resten av musiken stor roll, om man lyssnar aktivt så hör man att Lekman förmodligen inte tänker särskilt mycket på tonarter utan mer fokuserar på vad som låter bra och det gör skivan än mer intressant.

2007 såg jag en konsert med Jens Lekman för första gången. Från konserten hämtar jag ett av mina absolut starkaste konsertminnen, nämligen när han framförde låten A Postcard to Nina där han mellan verserna utvecklade berättelsen man får höra i låten. Låten är även en av skivans starkaste, tillsammans med Your Arms Around Me och Friday Night In The Drive-In Bingo.

I vårsolen och i väntan på nya låtar av Jens Lekman passar Night Falls Over Kortedala perfekt. Jag måste även slå ett slag för de äldre låtarna av Lekman, lyssna och njut!

Lyssna på Spotify här.

Malmöfestivalen släpper sina första band

Sveriges bästa gratisfestival - Malmöfestivalen - släppte idag en drös band. Höjdpunkterna i det väldigt genrebreda (och kvalitetsbreda) släppet var Iron & Wine, Best Coast, NOFX och Those Dancing Days.

The Prodigy klara för Hultsfred

Ikväll lades en ledtråd upp på Hultsfredsfestivalens Facebooksida angående morgondagens bandsläpp. Ledtråden var en video med Max Romeo och låten var Chase The Devil - en låt som The Prodigy samplat i låten Out Of Space.

[2011-04-27 kl 08:02] Hultsfredsfestivalen har nu bekräftat spekulationen ovan.

Jakobs Musikhörna v. 17: Birdflesh - Mongo Musicale

Sedan Nasum lades ner så finns det vara ett grindcoreband inom rikets gränser som jag följer, Birdflesh. Växjös stoltheter som i snart tio år har satt ribban för hur genren ska skötas. Deras två avhoppade basister har funnit ära och berömmelse på annat håll, i Bullet och Melody Club, men det hindrar inte Birdflesh från att tåga på.

Mongo Musicale är den enda Birdfleshplattan som finns på spotify, lyssna på den!

Veckans tips v. 17

Rasmus:

På tisdag spelar David Rovics på Rinkeby Folkets Hus. Missa inte denne fine protestsångare.

På onsdag kommer John Grant till Göteborg och Nefertiti. Han stod bakom ett av förra årets vackraste album. Så ta chansen att se honom.

På fredag kommer Perssons Pack till Kafé Deluxe i Växjö. Bandet spelar inte så regelbundet för tillfället, så ta chansen om ni är i stan. Nästa chans att se bandet kommer först en vecka senare i Borlänge och sen två veckor senare i Stockholm.


Jakob:

Imorgon släpper Way Out West-aktuella postrockarna Explosions In The Sky sitt sjätte album Take Care, Take Care, Take Care.

För den som är sugen på punk- och new wavecovers så bjuder onsdagen på ett alldeles utmärkt tillfälle då Nouvelle Vague lirar på Berns i Stockholm.

På söndag spelar något av en supergrupp på Strand i Stockholm. Master Musicians of Bukkake består nämligen av medlemmar från Earth, Burning Witch, Grails, The Accüsed och Asva. Tillsammans spelar de, föga förvånande psykedelisk drone.

Anton:

På fredag kommer Hindi Zahra till Inkonst i Malmö. Alla ni som tycker om när popmusik blandas med så många genrer att det inte längre går att sätta ett namn på vad det är, ta er dit!

Firefox AK gör två Debaserspelningar i veckan, på fredag i Stockholm (Medis) och på lördag i Malmö.

Imorgon måndag spelar Jesse Sykes And The Sweet Hereafter på Vinylbaren i Malmö, på onsdag spelar de på Pusterviksbaren i Göteborg. Här kan ni läsa en recension av bandets senaste skiva.

Veckans Låtlista v. 16 - Instrument

Veckans låtlista på Spotify

Rasmus:

The Watersons - Sound, Sound Your Instruments Of Joy
Riktigt fin engelsk folkmusik.

Hefner - When The Angels Play Their Drim Machines
Från bandets sista platta.

Suburban Kids With Biblical Names - Trumpets & Violins
Ska ni bara lyssna på fyra låtar med det här bandet, så finner ni dem alla på deras första ep.

Jamie T - Brand New Bass Guitar
"I spent all my money on this cracked out piece of shit called the bass guitar"

Navid Modiri och Gudarna - God Damn
"Jag kan spela bas om jag vill / men det vill jag inte!"


Jakob:

Kaizers Orchestra - Rullett
"Hey Tony, legg nå ner din mandolinfor det er din tur til å spinne magasinet"

Trummor & Orgel ft. Ebbot Lundberg - Tomorrow Will Tell
Det är fantastiskt vad man kan åstadkomma med bara två instrument och en röst.

Seasick Steve - The Banjo Song
Banjoblues är aldrig fel.

Donovan - The Mandolin And His Secret
Oförtjänt förbisedd folksångare, åtminstone av de yngre generationerna.

Boris Berman - The Perilous Night: No. 1. -
Från skivan Cage: Music For Prepared Piano, skriven av John Cage


Anton:

Melodica, Melody and Me - Piece Me Back Together
Härlig brittisk tweepop.

The Drums - Best Friend
Kan det vara så att uppföljaren till förra årets debutalbum kommer redan i år?

Cymbals Eat Guitars - Living North
Från debutalbumet Why There Are Mountains från 2009.

Säkert - Är du fortfarande arg?
"Jag lärde mig spela munspel, jag fick tid över när du försvann"

Bright Eyes - Method Acting
"So Michael, please keep the tape rolling / Boys keep strumming those guitars"

Månadens skiva: 1900 - 1900

Lyssna på 1900 på Spotify!

Rasmus:

Eklektiskt och tidlöst. De två orden sammanfattar Christan Gabels alster ganska bra. För faktum är att inget av de nio musikstyckena är det andra likt. Och det är svårt att sätta fingret på när något av dem är inspelade. Detta faktum gör att det inte känns konstigt att sång och piano på ett spår spelades in redan i slutet av 40-talet. Det som håller ihop skivan och gör den till en fin helhet är samplingarna av bland annat ”Internationalen” och intervjuer med musikern Albert Ayler. Men även inspelningsmetoden gör sitt för att foga samman.

Jag har svårt att koppla musiken till titlarna och blir varje gång glatt överraskad när en ny låt börjar spela. Det som sticker ut extra och som ger skivan ett lite högre betyg än den annars hade förtjänat är Nina Ramsbys fina klarinettspel på ”Den minsta av segrar” som den soliga och drivande melodin i ”Gud är en eld inuti huvudet”.

1900 är ett finstämt litet mästerverk. Avnjut!

Jakob:

Christian Gabel har trummat för Thåström, Ossler och är numera bob hund-trummis till vardags. Hans soloprojekt 1900 är något helt annat. Att genrebestämma det är i princip omöjligt då det kastar sig vilt mellan stilar och influenser, allt varvat med ljudkollage. Allt är lågmält, nästan anonymt, men aldrig så det blir bakgrundsmusik. För varesig det handlar om tillbakalutad jazz eller akustisk ambient så är det intressant, det fångar ens uppmärksamhet och vägrar släppa greppet förrän skivan har nått sitt slut.

Det vilar något melankoliskt över varenda låt på skivan, en liknande stämning som den jag ofta får av Det Gamla Landet och Chicagojazzen. Men ändå påminner 1900 inte riktigt om någon av dessa, däremot passar skivan perfekt som övergång emellan dem.

Anton:

Jag är väldigt svag för det mysiga rullbandsbrus och det gamla sound som ett rullband skapar. Att lyssna på 1900 blir därför en ren njutning då skivan till största delen bygger på det gamla soundet. Det känns nästan som att själva musiken kommer i andra hand.

Att Christian Gabel, mannen bakom 1900, lät sitt första soloalbum nästan uteslutande vara instrumentalt känns helt rätt, faktum är att sång mest skulle stjälpa det koncept Gabel har skapat. 1900 är en lysande debut som inte låter som något annat jag har hört tidigare.

Skivrecension: O'Death - Outside

Vid första genomlyssningen så blir jag besviken, den punkiga delen av O'Deaths sound är väldigt nedtonad, istället har de gått mer mot alt-countryn, men fortfarande med en mörk framtoning. Men efter några fler genomlyssningar så känns det helt naturligt, det är fortfarande stökigt, fortfarande punkigt, fast kanske mer i mentaliteten än i soundet.

Det nya soundet låter inte helt olikt The Builders and the Butchers, vilket verkligen inte är ett dåligt betyg. Att vissa låtar sen påminner mer om ett amerikanskt Kaizers Orchestra gör inte direkt saken sämre. Ta till exempel tredje låten Alamar som låter som om norrmännen börjat sjunga på amerikanska. Eller Back Of The Garden vars inledande orgel fullkomligen skriker ut Kaizers.

Överlag håller skivan ett lågt tempo, något som jag ofta stör mig på med just alt-country, det brukar låta bättre när tempot dras upp, men O'Death kommer utan problem undan med det, för trots att jag gärna skulle sett fler snabbare låtar så går det inte att komma undan det faktum att även deras smått spöklika ballader är helt fantastiska.

Jakobs Musikhörna v. 16: John Cooper Clarke - Snap, Crackle & Bop

John Cooper Clarke är poet. Han kompas av ett punkband och har kallats för punkpoet. Hans låt Evidently Chickentown har bland annat hörts i Sopranos, filmen Control och i slutet på Anton Kristianssons låt Monstret. Texten till just Evidently Chickentown börjar så här:

the bloody cops are bloody keen
to bloody keep it bloody clean
the bloody chief's a bloody swine
who bloody draws a bloody line
at bloody fun and bloody games
the bloody kids he bloody blame
s are nowehere to be bloody found
anywhere in chicken town

Sen fortsätter den i samma anda. Räcker inte det för att övertyga dig så får det vara.

Lyssna på Snap, Crackle & Bop på Spotify!

Veckans tips v. 16

Rasmus:

Just nu är Emil Jensen på turné. Vecka 16 kan ni se honom i Mjölby, Ljungby och Varberg.

På lördag spelar Those Dancing Days på Strand i Stockholm, för er som har lust.

Och så är det ju påsk i helgen. Så ta det lite lugnt och sätt på Patti Smiths platta Easter. Yes, i år igen.


Jakob:

I veckan så gör dronebandet Earth två sverigespelningar, på Neferiti i Göteborg imorgon och på Strand i Stockholm på onsdag. Redan idag spelar de doc på Inkonst i Malmö.

Svenska mattemetalbandet Meshuggah spelar också i veckan, i Folkets Park i Huskvarna på torsdag, på Nöjesfabriken i Karlstad på fredag och Debaser Slussen i Stockholm på söndag.

För den som föredrar baktakt så spelar The Congos tillsammans med The Abyssinians på Göta Källare i Stockholm på onsdag på KB i Malmö på torsdag.

Anton:

Nästa vecka släpper O'Death det nya albumet Outside i USA, när albumet släpps i Europa verkar fortfarande oklart. Vad som är säkert är dock att skivan recenseras på Popbrus på onsdag.

Imorgon måndag kommer det brittiska rockbandet Chapel Club till Sverige för en spelning på Mejeriet i Lund.

På fredag bjuds det på två konserter på restaurang Kult i Växjö. Banden som spelar är Life On Earth och The Lancaster Orchestra.

Veckans Låtlista v. 15 - Föräldrar

Veckans Låtlista på Spotify!

Rasmus:

The Magnetic Fields - Papa Was A Rodeo
Jag får alltid gåshud när jag hör den här.

Hello Saferide - Parenting Never Ends
Ibland kan man längta tillbaka till den där problemfria tiden.

Glasvegas - Daddy's Gone
Sentimentalt som fan, men håller fortfarande så här över tre år efter att den kom.

Olle Ljungström - Jag och min far
Även denna handlar om en far som inte längre är vid liv.

The Smiths - I Know It's Over
"Mother I can feel the soil falling over my head"


Jakob:
Rasta Hunden - Stanna I Min Dröm
"När far och mor for, bort från hela skiten, då sade mor, med sin röst så sliten..."

Kaizers Orchestra - Din Kjole Lukter Bensin, Mor
Norrmännen har med senaste plattan hittat formen igen.

Governor Andy - Herr Svenssons Dotter
Det här med partners föräldrar kan ofta vara knepigt.

The Jimi Hendrix Experience - Wait Until Tomorrow
"Do I see a silhouette of somebody pointing something from a tree ?
Click bang, what a hang, your daddy just shot poor me"

The Shaggs - Who Are Parents?
Ingen lista om föräldrar är komplett utan denna klassiker.


Anton:

The Radio Dept. - Your Father
Från The Radio Depts. debutalbum Lesser Matters från 2003.

Nancy Sinatra & Frank Sinatra - Somethin' Stupid
Frank Sinatra sjunger duett med sin dotter, från 1967.

Fanfarlo - I'm A Pilot
Gårdagens bandsläpp av Hultsfredsfestivalen bjöd på många bra band, bland annat Fanfarlo. I bandnamnet hittar man ordet "far"...

Joy Division - Isolation
"Mother I tried please believe me"

Bright Eyes - You Will. You? Will. You? Will. You? Will.
"We were just kids when I first kissed you in the attic of my parents house, and I wish we were there now"

Veckans skiva v. 15: Ballboy - I Worked On The Ships

Många är de gånger vi här på Popbrus tipsat om Ballboy-låtar. Så när bandet nu befinner sig i studion för att spela in sitt femte album tyckte jag det passade utmärkt att även tipsa om ett av deras album, nämligen det senaste, från 2008; I Worked On The Ships. Är då detta bandets bästa album? Svårt att säga faktiskt. Skottarna har en väldigt hög lägstanivå och allt de släppt är lyssningsvärt och innehåller alla en rad klassiker (enda undantaget är möjligtvis Club Anthems från 2001 som kan bli lite segt i längden, men så är det också en kompilation av tidiga ep-spår).

Ska jag vara ärlig så är nog I Worked On The Ships det Ballboy-album som jag initialt hade svårast att ta till mig. Detta berodde förmodligen på Gordons fyndiga texter, som på den här plattan ibland gick lite för långt enligt mitt tycke. Jag är exempelvis inget jättefan av låtar som handlar om Godzilla. Men även på sömnpillret ”Above The Clouds The Sun Is Always Shining” drar ner helhetsintrycket. Men: återigen Ballboy är likt Bob Dylan citatmaskiner av rang och många är de låttexter som fastnar likt klister i huvudet. Och då inte på ett dåligt sätt. Läs bara följande exempel från ”Disney’s Ice Parade”:

“You left your notes on lesbian sex
On the fishtank in the hall
It took me all afternoon
To read them all
I learned more in that day
Than I’ve ever learned before
I don’t think you and I
Should go clubbing anymore

Last night your mother called to say
Your father’s run away
With the man who plays the polar bear
In Disney’s Ice Parade

She says don’t worry she’s okay
She hated ice-dance anyway
And now she’ll have more time alone
To drink her days away”

I Worked On The Ships är en ganska lågmäld skiva för att komma från Ballboy. De har själva sagt att det är deras folkskiva med tema båtar. Trots lågmäldheten behåller dock bandet sin förmåga att skriva popmelodier att dö för. Och skivan innehåller faktiskt några dansanta spår som “Cicily” och “We can leap buildings and rivers, but really we just want to fly”.

Skivans allra största höjdpunkter kommer i slutet av skivan med låtarna ”Picture Show” och ”Abscent Friends” . Den ena är ganska lugn, medan den andra har mer driv. Men båda har ganska dystra texter om otrohet och brustna hjärtan. Det kan låta gjort. Men ingen gör det som Ballboy

Nu är det bara att luta sig tillbaka och vänta in nästa album som kommer till hösten.

Lyssna på I Worked On The Ships på Spotify!

Skivrecension: Tune-Yards - W H O K I L L

Jag hade svårt att ta till mig Tune-Yards första platta Bird-Brains, inte på något vis för att den skulle vara dålig, för det var den absolut inte, men det saknades riktigt bra popmelodier. Istället fanns en experimentlusta som man sällan skådar i modern popmusik, åtminstone inte i Tune-Yards utsträckning. På W H O K I L L har experimenterandet tonats ner något och lämnat mer plats åt melodier, vilket i mina ögon enbart är positivt. Plötsligt har vi en popmusiker som inte räds att gå sin egen väg, men samtidigt backar upp det med låtar som kan tilltala folk utan minsta intresse för ljudexperiment. Inte konstigt att hon då och då påminner mig om Mikachu, fast mindre skränig.

Det är till stor del detaljerna som gör det, som blåset i inledande My Country. När det förskjuts och hamnar i synkoper, man kan få gåshud för mindre. Eller hur allting skevar ur till ett enda virrvarr av oväsen två och en halv minut in i Riotriot. Eller hur vissa partier ger mig afrikanska vibbar, andra leder tankarna till ragga/dancehall och vissa trumpartier påminner mig om bailefunk, men i grund och botten blir det ändå pop av det hela. Otroligt egensinnig pop, det är därför man älskar henne.

Skivrecension: Brothers of End - Mount Inside

Man har hört det tusentals gånger de senaste åren och nu börjar till och med jag tröttna på denna sävliga americana som bygger på välputsad instrumentering och vackra körstämmor. Brothers of End gör genren rättvis, det låter helt enkelt som det "ska" låta, men det är också det som drar ner betyget - det händer aldrig något nytt.

Om man läser igenom låttitlarna fastnar ögonen gärna på öppningsspåret Valinge Träsk, då det är det enda som hänvisar till Sverige. En sådan låttitel tycker jag är helt genial och i all fall min fantasi sätts igång och fantiserar om hur Valinge Träsk egentligen låter. Kan det låta som en ensam fiol som ackompanjeras av dunkelt dragspel och luta? Nej, Brothers of End och jag har inte samma teori om hur Valinge Träsk låter, Brothers of Ends version låter snarare som att de har fastnat i ett Fleet Foxes-träsk...

Trots mina nedlåtande ord ovan så bjuder ändå Mount Inside på några låtar som verkligen berör och fastnar som till exempel Until Then och Let Silence Speak. Men i det stora hela går skivan mig förbi ganska obemärkt.

Jakobs Musikhörna v. 15: Bonzo Dog Band

Death Cab For Cutie har hämtat sitt namn från en låt dem har gjort, de medverkade i Beatles-filmen Magical Mystery Tour, Popbrusfavoriten José Soracha har spelat deras låt Readymades ett flertal gånger, de agerade husband i tv-serien Do Not Adjust Your Set där flera blivande Monty Python-medlemmar medverkade. Trots detta verkar de, åtminstone på senare tid, ha hamnat i den musikhistoriska periferin.

Ja, Bonzo Dog Band, eller Bonzo Dog Doo Dah Band som de hette till en början, är kanske inte ett band som många tänker på när de tänker på 60-talets musikaliska flora. Trots detta så har deras komiska rockmusik med tvära kast mellan allt från avant-garde, jazz, vaudeville och varité, för att nämna några genrer, lämnat ett stort avtryck. Jag har svårt att föreställa mig en grupp som The Residents om de inte föregåtts av Bonzo Dog Band. Lika svårt har jag att tänka mig att Monty Pythons musikaliska utflykter skulle låta likadant om det inte vore för denna grupp, även humorn de nyttjar ligger nära den som Bonzo Dog Band ägnar sig åt.

Men hur mycket inverkan de haft eller ej är väl egentligen ointressant, det som betyder något är trots allt om det är bra musik eller ej, och det kan jag säga er, att det är det, mycket bra musik. Så ge dem en chans och dyk ner i lite oförtjänt förbisedd musikhistoria.

Bonzo Dog Band på Spotify!

Roskilde släpper poster och därmed 68 nya akter.

Alldeles nyss hade Roskildefestivalen en presskonferens där årets affisch tillkännagavs och därmed 68 nya artister. Efter som 68 stycken är ganska många och mest kommer leda till ett rörigt inlägg så plockar jag här de största och mina personliga favoriter från släppet och postar alltså inte alla namn.

Först ut så släpptes två headliners, Arctic Monkeys och The Strokes. Inget jag personligen hurrar för men som antagligen gör en hel del folk nöjda.

Bland de nya subheadlinerna vill jag ta tillfället i akt att slå ett slag för experimentella britterna i fantastiska Battles, punkveteranerna i Bad Religion, dubsteptrion Magnetic Man, hårdrockslegenden Rob Zombie och postpunkarna i Swans. Även musikvideoregissören och videokonstnärenr Chris Cunningham är något att se fram emot. Kanske främst känd för sina musikvideos åt Björk och Aphex Twin. Ska bli spännande att se vad han kommer bjuda på.

Även bland de mindre bokningarna döljer en hel del gotte. Hiphoparna Atmosphere, isländskan Ólöf Arnalds, bloggen Awesome Tapes From Africa som bjuder på just fantastisk musik från Afrika, hypade James Blake, svårdefinierade DJ/rupture, svenska hårdrockarna i Ghost som lirar överallt i sommar, världens för tillfället ballaste hiphopgrupp OFWGKTA, Tremor som blandar argentinsk folk med electronica.

Kort sagt borde det finnas något som tilltalar alla smaker i dagens släpp såväl som i bandlistan överlag. Hittar ni inte tillräckligt mycket bra för att motivera biljettpriset? Misströsta ej, ännu är det några akter kvar att släppa.

Veckans tips v. 15

Rasmus:

På onsdag spelar amerikanske protestsångaren David Rovics på Haket i Göteborg. Definitivt sevärt.

I höstas gjorde Stefan Sundström en fantastisk jubileumskonsert på Debaser Medis. Nu släpps denna på liveplattan Johnny Dunders Elektriska Cirkus.

Noisepoparna Crystal Stilts släpper ett nytt album med namnet In Love With Oblivion. Ska bli spännande.


Jakob:

I veckan kommer ett stycke skalegender till Sverige, nämligen the Toasters från New York som i år har funnits i trettio år. Två spelningar blir det inom landets gränser, på onsdag på Sugar Bar i Stockholm och på fredag på Kafé Deluxe i Växjö.

Lördagen bjuder också på gotte för dem som befinner sig i Växjö, då släpper nämligen smyghypade Final Days Society sin andra platta Ours Is Not A Caravan Of Despair. Releasefesten går även den av stapeln på Kafé Deluxe.

Ni kanske har tröttnat på Dropkick Murphys vid det här laget? Hur som helst så kommer de till Sverige på söndag då de lirar på Färs & Frosta Sparbank Arena i Lund. Men mer spännande än huvudakten är deras support, hardcorebandet Sick Of It All som spridit sin machoattityd sedan 1984. Spelar gör även Devils Brigade.

Anton:

I veckan kommer det psykaldeliska rockbandet Black Mountain till Sverige. På onsdag spelar de på Park Lane i Göteborg och på torsdag på Strand i Stockholm.

På lördag spelar Anna von Hausswolff på Palladium i Malmö under festivalen Ladyfest som är till för att ge kvinnor större utrymme i kultulivet.

På onsdag släpps en splitskiva på vilken Pascal och Mattias Alkberg står för fem låtar var. Skivan heter Allt Det Här.

Veckans låtlista v. 14 - &

Veckans låtlista på Spotify finner ni här.

Rasmus:

Joan Baez - Diamonds And Rust
En av hennes största låtar. Handlar om Bob Dylan.

Hyper Plastic - Love & Hate
"If I were a muslim you'd be israelite [...] If I were a black man you'd be apartheid"

Hefner - Anne And Bill
"Anna's got a box which is locked quite safe / I looked in her room and opened it one day / There was nothing in the box, but something changed / I can't speak to her no more"

Sambassadeur - Ice & Snow
Svensk noisepop.

Rob Clarkson - Photo And Audio
Låt bestående av två bitar. Båda är pur popmagi.


Jakob:

The Tiger Lillies - Heroin and Cocaine

Sjukt förbisett band.

Junior Murvin - Police & Thieves

Antagligen betydligt mer känd i Clashs version.

Björn Afzelius & Mikael Wiehe - Flickan och Kråkan

Ett måste i varje trubadur med självaktnings repertoar.

Iggy & The Stooges - Search & Destroy

Protopunk när den är som bäst.

Welle:Erdball - Monoton & Minimal

Varje band som kastar ut C64:or i publiken är okej i min värld.

Anton:

Iron & Wine - Me And Lazarus
Från albumet Kiss Each Other Clean som släpptes tidigare i år.

Commander Venus - Lock n' Chase
Conor Oberst från Bright Eyes, Tim Kasher från Cursive och Todd Fink och Matt Bowen från The Faint utgjorde Commander Venus som släppte två album mellan 1995 till 1997.

The Bewitched Hands - Birds & Drums
Ett intressant band från Frankrike.

Taken By Trees - Lost & Found
Kan det vara Taken By Trees bästa låt?

Of Montreal - Du Og Meg
"She fell in love with a boy / Who spoke a second language"

Veckans skiva v. 14: Tame Impala - Innerspeaker

Tame Impala är en australiensk psychrockgrupp som bildades 2007. Sen dess har de hunnit släppa två EPs, en handfull singlar och så förra året kom Innerspeaker, deras fullängdsdebut, en skiva som antagligen hade hamnat på min årsbästalista om jag hade upptäckt den förra året.

Det enklaste sättet att beskriva dem är som ett Dungen på engelska. Det är nämligen mycket som påminner om våra svenska stoltheter, sången, produktionen, melodierna, ackordföljderna, ja, det mesta kort sagt. Största skillnaden ligger väl i att Tame Impala kör stenhårt psychrocken medan Dungen gladeligen blandar in fler stilar i sin musik.

Men trots stora likheter med detta svenska under så står Tame Impala på egna ben. De har nämligen riktigt bra låtar. Ta till exempel Solitude Is Bliss med sin stundtals reverbindränkta sång och ett komp lagom tillbakalutat för att passa en lat sommardag men tillräckligt svängigt för att dansa bort samma kväll.

En beskriving som i och för sig skulle kunna beskriva hela skivan, den passar både för fest och lugna stunder. När de i sommar gästar Roskildefestivalen så kan ni vara säkra på att jag finns i publiken och jag uppmanar alla er läsare att göra detsamma.

Lyssna på Innerspeaker på Spotify!

Skivrecension: The Kills - Blood Pressures

The Kills är en alternativ rockduo från London. Det de gör känns inte nytt, fräscht eller spännande, däremot låter det jävligt bra. Du har med största sannolikhet hört det tidigare, småskitig rock med lika delar indie och garage. Som sagt, inget nytt under solen.

Men vad gör det när de har låtar som sätter sig, snygga produktioner och ett sound stundtals påminner mig om Kaizers Orchestras rockigare stunder som PJ Harveys dito? Att Alison Mossharts röst är så där lagom rocksliten gör knappast saken sämre. Kort sagt så är den här duon byggd på klyschor, men de har valts noga och förvaltas väl.

Och som sagt, låtarna sätter sig, såväl sångmelodierna som gitarriffen. Speciellt i låten Heart Is A Beating Drum vars fuzziga gitarrfigur verkligen etsar sig fast i hjärnan samtidigt refrängsången simpelt men effektivt lämnar ett avtryck i huvudet. Att de utöver har samplat något som låter som pingisbollar till kompet höjer bara låten ännu mer.

Resten av plattan låter ungefär på samma viss, lagom distade gitarrer, lagom häftiga riff och lagom sliten sång, med två undantag, nämligen Wild Charms och The Last Goodbye, som snarare är pianoballader och fungerar som andningspauser när man tycker att det blir lite kaka på kaka med klyschrocken. Dessa två spår ger skivan mindre enformig och även om de i sig kanske inte tillhör skivans starkaste spår så höjer de definitivt skivan som helhet.

Det finns tusen argument för att lyssna på något av de hundratals andra band som verkar inom samma genre som The Kills, men bara ett för att lyssna på dem, att de är jävligt bra, och det väger tyngre än alla motargument som står att finna.

Skivrecension: Panda Bear - Tomboy

Det är lite drygt fyra år sen Panda Bear släppte sin senaste fullängdare, fantastiska Person Pitch. Väntan har varit lång, men resultatet borde inte göra någon besviken. Mycket av soundet på Tomboy känns igen från just Person Pitch, men samplerna har nu fått sällskap av gitarrer. Noah Lennox, som Panda Bear egentligen heter, säger själv att han fått inspiration av Nirvana och The White Stripes och därför lagt mer fokus på just gitarr men även rytmer. Att skivan är producerad av tidigare Spacemen 3-medlemmen och tillika MGMT-producenten Sonic Boom kan nog även det ha satt en viss prägel på soundet. Det mesta låter dock som innan.

Sju av de elva spåren på Tomboy har tidigare stått att finna på de fyra singlar som föregick skivan. Det är dock inte precis samma versioner, men skillnaderna är inte direkt gigantiska. Tur dock att alla låtar är bra, såväl de redan släppta som de fyra helt nya spåren.

Det rör sig i vanlig ordning om psykedelisk pop med experimentlusta, tyvärr har det experimentella tonats ner något på Tomboy gentemot hur utsvävande det stundtals kunde låtar på Person Pitch, det är främst en smaksak, men jag saknar det. Där Person Pitch kändes utforskande så känns Tomboy mer lättillgänglig med klarare låtstrukturer och jämnare låtlängd, inte riktigt lika spretig men inte heller lika spännande. Därmed inte sagt att det skulle vara en dålig platta, tvärt om, men den är inte heller bättre än sin föregångare.

Skivrecension: Jenny Wilson - Blazing I

Man hör ofta om konstnärers behov av att få utlopp för sin kreativitet och att få skapa något nytt och unikt. Trots att Blazing I till största delen består av låtar från Jenny Wilsons rosade album Hardships från 2009 så lyckas hon ändå skapa något nytt och intressant. Jag skulle vilja likna det vid att Hardships och Blazing I är två målade tavlor föreställande samma motiv, skillnaden är att Blazing I är målad med flera färglager som ger ett djupare och större sinnesintryck.

Samarbetet med Tensta Gospel Choir från förra året präglar produktionen av Blazing I och den souldoftande musiken Wilson står för når en ytterligare dimension med hjälp av den stora körens gospelharmonik. Producenten Daniel "Fagge" Fagerström, känd från bland annat The Skull Defekts, har gjort ett imponerande arbete och har lyckats skapa en stor, skarp och klar ljudbild som Hardships saknar. Jag ska ärligt säga att jag tidigare hade väldigt svårt för Hardships men med Blazing I faller alla mina tvivel på plats och jag kan nu även höra storheten med Hardships. De båda skivorna kompletterar varandra på något sätt.

Utöver låtar från Wilsons tidigare skivor bjuds man även på en cover av Bob Marleys Work, som även är förstasingeln från skivan, samt en tolkning av traditionella Comin' Round The Mountain (ja, den låten som Långben sjunger när han kör bil och husvagn).

Blazing I säljs tillsammans med en bok på 36 sidor samt bonusskivan Blazing II, en skiva som innehåller en rad remixer samt några långa och utdragna låtar som inte riktigt faller mig i smaken. Den stora behållningen i detta paket är helt klart Blazing I och det är enbart till den skivan som betyget ges till.

Jakobs Musikhörna v. 14: Hanna Hartman

Ibland vill man inte lyssna på musik, ibland vill man lyssna på ljudkonst. Då kan man lyssna på Hanna Hartman.

Hon finns på Spotify!

Hultsfredssläpp plus sex osläppta

I helgen släppte band, först ut var Menahan Street Band feat. Charles Bradley i lördags och igår bjöds det på The Budos Band. Härlig soul och funk till de småländska skogarna i sommar alltså.

I aprilnumret av gratistidningen Gaffa har festivalen med en annons med samtliga hittills släppta band, plus sex stycken som ännu inte offentliggjorts i något officiellt släpp. Att dessa kommer släppas relativt snart är ingen allt för vågad gissning. Raised Fist, Trans AM, Skindread, Nashville Pussy, Red Sparowes och Paper är enligt annonsen bokade, kan man kanske förvänta sig ett släpp i veckan?

Veckans tips v. 14

Rasmus:

Trots ett knippe finfina nya skivsläpp plus några fina återutgivningar, så väljer jag denna vecka att enbart tipsa om konserter:

På torsdag kommer Göteborgsbarden Jens Lekman hem till Göteborg igen för spelning på Henriksberg.

På fredag kommer traditionsenligt gladpunkarna i Charta 77 till Göteborg för spelning på Jazzhuset.

Och på lördag erbjuder Debaser Malmö två av Sveriges skönaste akter: Mattias Alkberg och Pascal.

Med andra ord: en riktigt fin vecka väntar.


Jakob:

I veckan så gör sludgebanden Cough och Kongh fyra spelningar runt om i Sverige. På tisdag så är det Karlssons Kök & Bar i Uppsala som gäller, på onsdag Lorient Bar i Linköping, på torsdag Kafé Deluxe i Växjö och på fredag Perrong 23 i Hässleholm.

Även Freddie Wadling gör ett antal spelningar i veckan. På onsdag så spelar han på Sigurdsgatan 25 i Västerås, torsdag på Bryggarsalen i Stockholm, fredag på Palladium i Malmö, lördag på Konserthuset i Kristianstad och på söndag på Bio Roy i Göteborg.

...And You Will Know Us By The Trail Of Dead gör på onsdag sin enda sverigespelning på sin nuvarande turné på Debaser Slussen i Stockholm. Men misströsta ej om ni missar dem, i sommar spelar dem på Siesta!

Anton:

Som Rasmus nämnde ovan så släpps det en rad intressanta skivor i veckan, nedan följer tre av dem.

Alela Diane släpper nya skivan Alela Diane & The Wild Divine. Gå in här för att lyssna på låten To Begin som är öppningsspåret på den kommande skivan.

Jenny Wilson släpper skivorna Balzing I och Blazing II.

Även The Kills släpper nytt nästa vecka, skivan Blood Pressures släpps på onsdag.

De två sistnämnda skivorna recenseras på onsdag.

Veckans låtlista v. 13 - Stjärnor och planeter

Veckans låtlista på Spotify finner ni här.

Rasmus:

Hefner - The Weight Of The Stars
På sista tiden har jag nästan uteslutande lyssnat på Hefner, så det vore nästan tjänstefel att inte ha med dem på den här listan.

The Only Ones - Another Girl Another Planet
En gammal klassiker.

Cirkus Miramar - Fattiga barn med hjärna
"Vi är fattiga barn med hjärna / Che Guevaras röda stjärna / En storhet som ni aldrig kan förstå / Era tankar de är giriga och små / Era stjärnor de är gula och fula och små emot de blå"

bob hund - Den lilla planeten
Kanske bandets bästa låt.

Bright Eyes - Jejune Stars
Den låt från nya skivan som tilltalar mig mest.


Jakob:

The Flaming Lips - Do You Realize??
"You realize the sun don'-go down / It's just an illusion caused by the world spinning round"

Easy Star All-Stars - Brain Damage (Adrian Sherwood and Jazzwad remix)
Månen är väl inte en planet egentligen men den får vara med ändå, även om vissa kommer tycka att det här är ett helgerån mot Pink Floyds original.

The Jimi Hendrix Experience - Third Stone From The Sun
Jorden är också en planet.

Billy Bragg - A New England
"I saw two shooting stars last night / I wished on them but they were only satellites / Is it wrong to wish on space hardware / I wish, I wish, I wish you'd care"

Totta Näslund - Bortom Månen & Mars
Lyssna även på Perssons Packs cover.

Anton:

King Tuff - Sun Medallion
Dylan-inspirerad 60-talsrock av högsta klass.

Ane Brun - My Star
Missa inte Ane Brun på Siestafestivalen i sommar.

Detektivbyrån - Life/Universe
Från skivan Wermland från 2008

Maia Hirasawa - Star Again
En fin duett med trummisen Anders Göransson från Hirasawas debutalbum.

The Mats Volta - Drunkship of Lanterns
En härlig blandning av ljud.